Gammelgäddan ryter till

Som den piratpartist jag för tillfället är gläds jag åt att vi får lite draghjälp av Jan Guillou så här på själva valdagen. Ironiskt nog tror Guillou, som den gammelgädda han är, att han med sin krönika slår ett slag mot Piratpartiet. Men likväl slutar det med en halvmiss som han sänker sig själv med. Någonting som Guillou verkar ha satt i system att göra.

Så vad gör han då för fel? Tja, först och främst börjar han med att lyfta fram sig själv som den offentliga debattens kanske största IT-analfabet. På sätt och vis är det roande, för han försöker framställa sin oförmåga att hålla sig uppdaterad med dagens samhälle som en styrka. Själv har jag svårt att se hur någon som en gång i tiden hade ett gott rykte som undersökande journalist blir mer trovärdig av en borttappad inlärningsförmåga.

Ännu ett tecken på hur han lever kvar i det förgångna är Guillous sätt att ondgöra sig över den ”ytterst aggressiva nätmobb” som han anser omger piratpartiet. Ja, på Jan Guillous tid, innan Internet och bloggarna slog igenom, hade ju massmedia (eller ”riktiga medier” som Guillou föredrar att kalla gammelmedia) monopol på det fria ordet. Då fick man som journalist stå oemotsagd, hur dumma saker man än kläckte ur sig. Men likt många andra gammelgäddor verkar Guillou anse att det fria ordet nu har blivit lite för fritt.

Guillou fortsätter sitt utbrott med att försöka likna gratisböcker på nätet med bloggar, som han sedan försöker nedvärdera. För bloggarna har ju ingenting att säga, om vi får tro Guillou. I Guillous värd är det bara journalister inom ”riktiga medier” som ska få komma till tals. Och han verkar tro att folk delar hans syn på bloggarna kontra gammelmedia. Med andra ord tycks han ha missat att bloggarna har en stor del i att han nu känner sig tvingad att skriva sin krönika. För vad hade Piratpartiet varit idag, om det inte varit för just bloggarna och den bloggbävning som startades pga FRA-lagen?

Hur har han kunnat missa det? Hur kan Guillou undgå att förstå att det som drar väljare till Piratpartiet inte är tanken på fri fildelning, utan snarare de integritetsfrågor som de övriga partierna fullständigt skiter i? Jag tror att det hade varit annat ljud i skällan om den här debatten hade ägt rum för 20-30 år sedan, då Guillou fortfarande var en framstående journalist. Men nu är han mer rädd om sina egna tillgångar, och struntar fullständigt i de frågor som rör samhällsutvecklingen och våra medborgerliga rättigheter. Ändå försöker Guillou sitta på två stolar samtidigt, och kräva att bli trodd för att han en gång i tiden var journalist. Det förtroendet bygger på Guillous rykte som en rebell som vågar gå emot etablissemanget och samhället i sin jakt på sanningen. Den bilden börjar väl blekna betänkligt nu?

Det finns enligt min åsikt inte mycket som så tydligt illustrerar skillnaden mellan det gamla och det nya som just Jan Guillou gör. Allt viktigt sker idag på nätet. Det försöker Guillou in i det längsta blunda för, eftersom han inte förstår sig på den miljön. Har gammelgäddan snärjt in sig i vassen? Nu är kanske pengarna viktigare än sanningen?

När fan blir gammal blir han religiös.

Jag ska rösta pirat den 7:e. Ska du?

När Piratpartiet dök upp på den politiska scenen var det många som avfärdade dem som knasbollar, djupingar och idealister. Jag delade den synen på partiet. I viss mån gör jag det fortfarande. Ändå kommer jag att rösta på dem i EU-valet den 7:e. Och det tycker jag att även du ska göra, oavsett var du egentligen står politiskt sett.

Varför?

Det handlar om kommunikation. Att lägga en röst på Piratpartiet innebär att den rösten blir till ett viktigt budskap till de etablerade partierna. Nämligen att vi fortfarande lever i en demokrati, och att väljarna har makten att rösta bort dem om de inte sköter sig; De har inte skött sig, och nu är det dags att de får en varning som gör dem uppmärksamma på hur illa ställt det är med förtroendet hos många väljare.

Piratpartiet är ett enfrågeparti. Det går inte att komma ifrån det. Piratpartiet har inga tankar kring hur samhället ska skötas. Ingen vet var Piratpartiet står i skattefrågor. Piratpartiet tycker ingenting speciellt om arbetsmarknadspolitiken. Men i ett fåtal frågor har de en klar och uttalad ståndpunkt. Frågor som rör rättssäkerhet och personlig integritet. Väldigt viktiga frågor, alltså. I de frågorna har de etablerade partierna däremot inget klart budskap, även om de vill få sina väljare att tro det.

Det är i sig skäl nog att rösta på Piratpartiet. När den borgerliga regeringen viker sig för krav och direktiv som åsidosätter det svenska folkets behov av rättssäkerhet, personlig integritet och trygghet för att gå ett fåtal kapitalstarka industrier till mötes sviker de sina väljare. Det är nästan värre än så. De säljer sina väljares frihet till högstbjudande. De kastar sina väljare åt lejonen.

Visa dem att det inte är OK genom att rösta på Piratpartiet den 7:e. Eller förtidsrösta redan idag. Strunt i hur, men se till att rösta! Annars bidrar du indirekt till att skapa ett samhälle där stora företag inom medie- och nöjesindustrin idkar rovfiske bland vanliga svenska medborgare, som trots att de är oskyldiga kan komma att dömas till stora skadestånd i rättsprocesser där de inte har någon möjlighet att försvara sig. Så fungerar det nämligen i civilrättsliga mål. För upphovsrättsindustrin handlar det här inte om rättvisa, utan om affärer. De har hittat en ny affärsmodell.

En röst på Piratpartiet är en röst mot en sådan framtid.

Mymlan och Aftonbladet tycker också att du ska rösta. Men på vem?

Därför kan jag tänka mig att rösta på Piratpartiet

Piratpartiet kan komma att göra ett bra resultat i EU-valet. SvD har tagit upp den nyheten, och det känns som om de är inne på rätt spår. Det verkar som om många kan tänka sig att rösta på Piratpartiet.

Jag är en av dessa människor, trots att jag inte har mycket till övers för partiets idéer och kärnvärden. Jag tror på upphovsrätten, och jag anser att otillåten fildelning ska straffa sig för den som ägnar sig åt det.

Men trots det så känns Piratpartiet som det enda parti jag kan proteströsta på. För det är proteströstning det handlar om. Många borgerliga väljare, mig inkluderad, känner sig svikna och lurade av de partier vi röstade fram till regeringsposten för drygt två år sedan.

Det här året par präglats av debatter om den personliga integriteten och grundläggande demokratiska rättigheter. Datalagringsdirektivet,  FRA-lagen och IPRED har stötts och blötts i massmedia och bloggosfär. Men utan att ansvariga politiker har lyssnat. Lagarna ska prompt införas, trots att de kanske strider mot vår egen grundlag, och dessutom sätter rättssäkerheten ur spel. Allt detta för att tillfredsställa små, kapitalstarka och högljudda lobbygrupper, och allt detta tack vare att ansvariga politiker inte begriper vad de håller på med.

När man så klart och tydligt vänder sina väljare ryggen är det inte konstigt att väljarna vänder sina gamla partier ryggen, och proteströstar på något annat alternativ. Som Piratpartiet, som kommer att göra ett lysande val och kanske kommer in i EU-parlamentet tack vare övriga partiers schabbel och inkompetens.

Det är ironiskt att IPRED-lobbyn har gett Piratpartiet så stor draghjälp.

Det här är kanske bara en försmak av vad som kommer i nästa riksdagsval. Hur kommer det här landet att fungera om enfråge- och missnöjespartier som Piratpartiet respektive Sverigedemokraterna får en vågmästarroll mellan blocken?

Jag, som är liberal och brukar rösta borgerligt, kommer aldrig igen att lägga en röst på något av partierna i alliansen i något riksdagsval, så länge någon av de nuvarande ministrarna finns med i bilden. Däremot kommer jag att fortsätta att rösta som jag alltid gjort till kommun och landsting, för där har borgarna inte gjort bort sig så kapitalt.

Mediebojkott 2008 – gå gärna med i gruppen om du vill visa ditt missnöje för hur medieindustrin behandlar sina kunder.

Kronan på Sahlins misslyckande

I dagens Aftonbladet.se och SvD kan vi läsa att Alliansen närmar sig oppositionen i den senaste opinionsmätningen. Oppositionen, som nu kallar sig ”De Rödgröna”. Som Mary skriver på sina moderata karameller är det namnet kanske inte det bästa – vi som minns hur uttrycket myntades ser det som ett borgerligt begrepp. Carl Bildt talade en gång i tiden om ”den röd-gröna röran”, för att illustrera oredan inom vänsterblocket. Det är vad jag associerar med namnet.

Hur som helst, det här samarbetet med (v) och (mp) är enligt min åsikt själva kronan på Sahlins misslyckande som socialdemokratisk partiledare. De enda som kommer att vinna på det här samarbetet är Alliansen, som kallt kan räkna med att färre kommer att rösta på vänsterblocket i kommande val.

Varför?

Jo, därför att det tidigare ”samarbetet” (om man nu kan kalla det för samarbete) mellan (s), (v) och (mp) byggde på en slags ohelig allians, eftersom partierna faktiskt står ganska långt ifrån varandra. (v) och (mp) gav (s) sitt stöd för att slippa se borgarna i regeringsställning. (s) accepterade det stödet, så länge (v) och (mp) inte krävde mer inflytande, eftersom (s) skulle tappa många väljare om (v) och (mp) fick ministerposter i en framtida rödgrön regering. Det byggde även på en slags tyst överenskommelse mellan stödpartierna, där de accepterade minskat inflytande för att överhuvudtaget få något inflytande.

Göran Persson, som man visserligen kan tycka vad man vill om som person, hade den styrkan som krävdes för att hålla ihop samarbetet, och samtidigt behålla de egna väljarna. Det har däremot inte Sahlin, och därför har hon misslyckats med att skapa ett samarbete med stödpartierna. Sossarna kommer att förlora väljare på detta, eftersom många socialdemokrater inte ställer sig bakom (v) och (mp)s idéer. Ganska simpel logik, egentligen. (s) ledare har ingenting att vinna på ett samarbete med stödpartierna, och det har inte heller stödpartierna. Alternativet är ju ett litet inflytande i en socialdemokratisk regering, eller fullvärdigt samarbete som en del av oppositionen.

Därför kommer borgarna att vinna valet 2010, trots klavertramp som IPRED, FRA-lagen och datalagringsdirektivet.

Trots att jag röstar borgerligt och ser mig själv som liberal så är jag besviken över Sahlins misslyckande. De partier som jag tidigare valde att ge mitt förtroende har nämligen valt att pissa på sina väljare. Och nu vet de att de kan fortsätta med det, eftersom de inte längre behöver oroa sig för att vinna valet. Detta tack vare sina värdekonservativa väljare, samt det faktum att oppositionen nu har sänkt sig själv.

Starkt jobbat, Mona.

Har Sahlin anlitat någon höjdare inom musikindustrin som strategisk rådgivare?

Snälla, ge oss en riktig försvarsminister!

Jag läser en tomhylsas försvarstal på SvD. Sovklockan har ringt, och vår lille försvarsminister har insett att det faktiskt finns länder som fortfarande krigar på klassiskt vis. Allt går tydligen inte att mota bort mha massavlyssningar från FRAs sida. Otroligt nog så förekommer det visst att soldater skjuter på andra soldater.

Så vad säger Tolgfors? Tja, inte mycket som är värt att notera. Inte mer än att militärerna som dagligen arbetar med försvarsfrågor har fel, medan han själv givetvis har rätt, trots att han aldrig haft med det militära att göra. Det leder till en del intressanta slutsatser. Tydligen anser Tolgfors att en stark och fungerande försvarsmakt av tidigare typ leder till en ”uttunning av förmågedjupet” (underbar formulering, jag kan tipsa om ett par duktiga språkkonsulter om intresse finns). Eller på ren svenska, man blir sämre av övning. Enligt Tolgfors är det bättre att ha en försvarsmakt som består av en halv bataljon mat-och-filtutdelare som konstant befinner sig på andra sidan jordklotet. Tolgfors-logiken gör antagligen gällande att de blir riktigt jäkla duktiga på det viset.

Artikeln innehåller flera intressanta slutsatser, som blir än mer intressanta då de kommer från en försvarsminister som fullständigt saknar militär erfarenhet och kompetens. Som hamnade på sin post för att han är en ryggradslös ja-sägare som aldrig ifrågasätter sina order eller direktiv. Och den mannen har alltså ansvaret för den organisation som i sin tur ansvarar för det här landets säkerhet. Det känns verkligen betryggande. En militär motsvarighet till en Littorin-examen?

Andra Tolgfors-slutsatser som förtjänar att nämnas är att det numera tydligen är som så att krig utspelar sig inom loppet av någon vecka. Tomhylsan hänvisar till Georgien, givetvis. Att det snarare talar mot hans syn på hur försvaret ska skötas verkar han dock inte förstå. Det är nämligen så att det gick så fort eftersom Georgiens försvarsmakt inte hade särskilt mycket att sätta emot det ryska angreppet – någonting som de har gemensamt med Sverige. Vi har inte heller någon försvarsmakt värd namnet idag. Om Georgien haft ett starkare försvar hade de kanske inte invaderats överhuvudtaget, eftersom man från rysk sida velat undvika en allt för blodig konflikt. I lille Tolgfors ögon krigade man nog mest bara på skoj, och valde att sluta när det gått si och så många dagar. Att stridigheterna helt hade kunnat undvikas verkar han inte inse.

I Tolgfors värld är det viktigare att vi satsar på massavlyssning av vår egen tele- och datatrafik, än att vi bygger upp en försvarsmakt som kan avvärja militära agressioner. Tydligen duger det som ”försvar” av det här landet. Jag köper inte den idén. Gör du?

Tolgfors försöker ljuga och vilseleda

I en debattartikel på SvD Brännpunkt gör vår försvarsminister Sten Tolgfors ett försök att försvara FRA-lagen. Tyvärr förolämpar han läsarna genom att försöka ljuga och bland bort korten – jag vill nämligen inte tro att den man som är satt som försvarminister faktiskt är så dåligt insatt i de lagförslag han själv lägger. (Samtidigt försöker FRA försvara sig genom att direkt angripa bloggarna, se även Aftonbladet.)

Det handlar antagligen om ren utmattningstaktik, och målet är att upprepa samma lögner och halvsanningar i så stor omfattning att folk börjar tro på det. När jag läste artikeln kände jag att jag inte orkade bemöta den. Det tog emot att ge sig på samma felaktiga argument och påståenden för kanske femte, sjätte eller sjunde gången.

Sedan insåg jag att alla som förstår vad FRA-lagen handlar om faktiskt har ett ansvar för att tjata tillbaka. Vi får inte låta oss tröttas ut, så att det slutar med att FRA-förespråkarna får stå oemotsagda. Om det händer är kampen förlorad, och vi har då indirekt medverkat till att demokratin och yttrandefriheten börjat monteras ner.

Tolgfors upprepar antagligen bara det han har fått lära sig av GDn på FRA. Jag ska bemöta några av hans påståenden:

”Underrättelseverksamhet och signalspaning är av stor betydelse för landets säkerhet.”

Ett rent försök att lura och vilseleda läsaren, genom att kalla det för ”signalspaning”, när det i själva verket handlar om avlyssning.

”Därför är det bra att FRA kommenterat ett antal konkreta exempel på hur verksamheten varit till gagn för Sverige.”

Här återanvänder försvarsministern Ingvar Åkessons FRAs felaktiga och vilseledande argument från en tidigare artikel – en ren partsinlaga skickligt maskerad som nyhetsartikel. Det handlar om helt annan verksamhet.

”Därmed faller också de påståenden som den nya signalspaningslagens motståndare gjort om att det inte finns exempel på nyttan av FRA:s verksamhet.”

Ingenting av det som tas upp bland dessa ”konkreta exempel” har någon koppling till den verksamhet som nu är aktuell. Jag tog upp det i ett tidigare inlägg, så jag tänker inte gå in närmare på det nu. (Läs inlägget istället.)

”Den nya tidens bredare hotbild som vi måste kunna upptäcka, förstå och skydda Sverige mot omfattar bland annat militära incidenter, men också terrorhot, spridning av massförstörelsevapen, it-attacker och hot mot svenskar i internationella insatser.”

Och som många redan har påpekat så kommer inte FRAs avlyssning av IP-trafiken att göra någon nytta på det här området.

”Informationen från signalspaning behövs för att bedöma och bemöta yttre hot mot Sverige samt ge underlag för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken.”

Återigen använder Tolgfors uttrycket ”signalspaning”. I själva verket handlar det om avlyssning. Notera hur uttrycket ska präntas in genom att upprepas ofta. Signalspaning har ibland ett positivt värde, medan avlyssning är mer negativt laddat.

”Endast om en person i Sverige har direkt koppling till yttre hot mot landet, som internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, blir den relevant för FRA:s signalspaning.”

Notera motsägelsen, nämligen att Tolgfors indirekt erkänner att man kommer att avlyssna personer i landet – det är nämligen en förutsättning för att få fram uppgifter om informationens avsändare eller mottagare.

”FRA använder mycket avancerade sök­begrepp avsedda att finna just det FRA söker om yttre hot mot landet. Allt annat ska sorteras bort. Sökbegreppen är inte uppbyggda av ord, utan av tekniska variabler. Den trafik som inte träffas av sökbegreppen passerar således obehandlad förbi och kan då inte lagras.”

Fel. Det är när informationen kontrolleras mot dessa ”avancerade sökbegrepp” som trafiken ”behandlas” och avlyssningen sker. Dessutom är ”tekniska variabler” väldigt ofta just ord.

Och så ett sista nonsensargument från Tolgfors sida:

”Signalspaning är ett viktigt medel för att stärka säkerheten för de cirka 1000 svenskar som i varje given stund tjänstgör i internationella fredsinsatser.”

Det har sagts tidigare, och det bör sägas igen – FRAs avlyssning av IP-trafiken kommer inte att göra någon nytta på det området. De som borde avlyssnas kommunicerar inte via e-post som går via Sverige! Är det verkligen rimligt att tro att den som planerar för ett bombdåd i Kabul kommunicerar med sina medhjälpare mha e-post, som helt okrypterad går via svenska servrar?

Sammanfattningsvis kan vi väl säga att Tolgfors bara upprepat det som sagts tidigare. Och det handlar mestadels om rena nonsensargument utan relevans. Tolgfors vet det. Åkesson på FRA vet det. Jag vet det. Och förhoppningsvis vet även du det. Men Tolgfors och Åkesson räknar kallt med att majoriteten av läsarna inte vet det, så att de sväljer de lögner och halvsanningar som nu presenterats.

Är det så här man bygger upp ett förtroende för den sittande regeringen?

Det enda positiva med Tolgfors artikel är att den är så lång och dåligt skriven att de flesta inte orkar läsa den i dess helhet. Lost in transmission?

Hittills har jag sett endast ett par bloggare ge sitt stöd för FRA-lagen. Och ingen av dem lyfter fram några konkreta argument eller fakta som faktiskt bemöter kritiken mot FRA-lagen, utan baseras på blind och ovillkorlig tillit och lojalitet till vad regeringen och FRA säger och lovar. Tur att majoriteten av bloggarna tänker längre än så.