Cykelstaden Stockholm

Nu är det sommar. Och sommar betyder förutom det ständiga regnandet även sommarkurser eller sommarjobb. Jag valde det första alternativet i sommar. Så nu pluggar jag två kurser parallellt. En i Uppsala och en här i Stockholm. Båda på helfart. Det blev lite fel med planeringen, ja. Men det har fungerat hittills.

Eftersom jag är cykelnörd försöker jag undvika att åka kommunalt. Jag föredrar att cykla. Det är bra för hälsan, och jag sparar en liten slant på det. En väldigt liten slant, visserligen, men det viktigaste är ju att det är nyttigt och kul att ta sig fram i stan. I Stockholm alltså. I Uppsala går jag, för där har jag ingen cykel.

Att vara i Uppsala ungefär varannan dag innebär en ständig påminnelse om hur efterblivet Sverige och Stockholm är i fråga om cykling om vi jämför med andra länder och städer.

I Uppsala cyklar var och varannan kotte. Infrastrukturen är väl utbyggd med cykelbanor överallt. Över hela stan finns det cykelparkeringar med ordentliga cykelställ att låsa fast cykeln i. Det är tillåtet att cykla i princip överallt.  Men det viktigaste är att det finns en fungerande cykelkultur i Uppsala, eftersom de som cyklar är vanliga medelsvenssons. Cyklisterna är medvetna om att det finns fotgängare överallt. Fotgängarna är medvetna om att det cyklas överallt. Det innebär färre konflikter mellan cyklister och fotgängare. Se bilderna nedan, båda tagna utanför Uppsala C:

Norra(?) cykelparkeringen utanför Uppsala C

Södra(?) cykelparkeringen utanför Uppsala C

Stor, bred och dubbelriktad cykelbana i centrala Uppsala

I övriga Sverige har väl inte utvecklingen mot ett miljövänligt och hälsosamt samhälle kommit riktigt lika långt…

För att ta sig till Uppsala från Stockholm åker man tåg. Oftast med SJ, det mest prisvärda alternativet. Vad har SJ för syn på cyklar och cykling? Är man på SJ medvetna om att fler och fler cyklar i Sverige? Svar nej. Hur tar man med sig en cykel på tåget? Tja, det går inte, och så är det med det. I andra länder går utvecklingen åt andra (det rätta) hållet. Där gör man plats för cykeln på tåg och bussar. Men inte på SJ, här vill man inte tillmötesgå sina kunders önskemål. Men varför? Är det en ledningsfråga?

Kanske är det så enkelt att det behövs nytt blod i styrelsen på SJ.

Nu till Stockholm. Huvudstaden. Sveriges och Nordens största stad. ”The Capital of Scandinavia”, som politikerna i stadshuset vill att staden ska vara. Jo, fast knappast i fråga om cykling då…Infrastruktur? Jo, vi har en del cykelfält på stadens gator. Ungefär en meter breda, med asfalt som är full av hål och lappningar. Och som främst används som p-platser för fulparkerade bilar och väntande taxibilar. (Det är riskfritt att parkera i cykelfälten, eftersom trafikpolisen blundar för det. Trots att det är förbjudet i lag.) Cykelfälten är dessutom markerade med upphöjda kantlinjer, som ska kännas när man kör över dem med bil. Jo, de känns när man kör över dem med bil, och att cykla över dem i 15-20 km/h innebär att cykeln i det närmaste skakar sönder. Samtidigt måste man som cyklist regelbundet cykla över dem för att väja för de fulparkerade fordonen som blockerar cykelfälten. Så vad har då den här misslyckade cykelanpassningen lett till?

Personligen anser jag att vi har en väldigt dålig cykelkultur i stan. Men det är inte cyklisternas fel.

De som använder den infrastruktur som finns är die hard-cyklister på snabba cyklar. Cykelbud, motionärer och andra galningar på fixies, fakengers och racers. Folk som har vanan inne, alltså. (I den kategorin hör jag hemma.) Däremot är det ganska ont om vanligt folk i cykelfälten. De få normala människor som cyklar i Stockholm ser till att cykla där de egentligen inte får, men där det i alla fall är säkert att cykla. Ett givet val för den som har barnet i stol bakpå cykeln.

Men allt detta leder till att det blir många fler konflikter mellan cyklister och andra trafikslag i Stockholm än i de städer som är anpassade för cykling. Skulden ligger inte hos något enskilt trafikslag, utan dels hos planerarna som har skapat en dålig och farlig infrastruktur, och dels hos trafikpolisen som inte gör sitt jobb. Nåja, det om infrastrukturen i Stockholm. Den som cyklar vet att den suger.

Men att cykla till och från tåget då? Det första som slår mig när jag kommer med cykeln till Centralen är de fullständigt genomusla möjligheterna att ställa ifrån sig cykeln. Ett fåtal föråldrade cykelställ med bygel att kila in framhjulet i finns. Utanför landets största järnvägsstation. (Märks det att vi nu kombinerat en cykelfientlig organisation med en cykelfientlig stad?) Det blir en intressant jämförelse med Uppsala C (vars stationshus är litet nog att rymmas inne i avgångashallen på Stockholm C, men har en cykelparkering som är stor nog att svälja Stockholm C), där det står ett par hektar med parkerade cyklar i moderna, säkra och tillgängliga cykelställ. Det här är den största samlingen cyklar utanför Centralen, även om det finns fler parkeringar spridda lite här och var. ”I Stockholm cyklar vi inte, här åker vi tunnelbana”, är det budskapet?

Någonting som ska föreställa en cykelparkering utanför Centralen

Kanske borde Stockholm försöka lära sig lite från lillebror Uppsala, där folk har cyklat ungefär lika länge som det har funnits cyklar? För varje innerstadsbilist som går över till cykel ökar utrymmet markant för både cyklister och bilister. En bil kräver ungefär lika mycket plats som fyra cyklar. Tusen bilister som går över till cykel skulle märkas stort i biltrafiken, medan trängseln på cykelbanorna inte skulle vara noterbar. Den som cyklar fastnar inte i trafikstockningar, även om det kan gå lite sakta när det är riktigt trångt. Att cykla är bra både för den fysiska och psykiska hälsan, eftersom kroppen får jobba lite, och hjärnan slipper den negativa stress som uppstår när man sitter fast i en bilkö.

När ska politikerna inse att många vill cykla?

Är problemet samma som i fråga om bl a IPRED och FRA, att politikerna inte lyssnar på folket? Då är mitt tips till dig som politiker att du börjar lyssna på dina arbetsgivare, dvs väljarna. En tät stad med bra infrastruktur för både bilar och cyklar ger oss en miljövänlig stad som är bra att leva i.

Cykelbana som p-plats?

Ännu en tidning uppmärksammar att Sverige cyklar. Inte så mycket att säga om artikeln i sig, det är det vanliga innehållet. Det blir fint väder, fler börjar cykla, fler cyklar omkull, många cyklister beter sig oansvarigt, tack och lov har de flesta hjälm, osv. Japp, det stämmer. Jag håller med om allt det där.

Och jo, Stockholm har blivit en bättre cykelstad de senaste åren. Men bättre är inte samma sak som bra.

Det behövs fler cykelbanor och cykelfält tycker vissa. Ja, det tycker jag också. Andra tycker att staden ska bli bättre på att sopa banorna. Även där håller jag med. Välsopade cykelfält är ett starkt incitament för att cykla.

Men jag väntar på att någon artikel ska ta upp problemet med bilar som parkerar i cykelfälten. När ska staden egentligen börja göra någonting åt det? Det är ju inte direkt ett nytt och okänt fenomen, om man så säger. Det är bara det att polisen fullständigt struntar i att göra sitt jobb på den punkten. Fler cyklister skulle bete sig ansvarsfullt om polisen någon gång visade att de faktiskt arbetar för att göra miljön säkrare för de som cyklar.

Även gatukontoret borde ta sig en närmare titt på hur gatorna fungerar för stadens cyklister. Under förra sommaren såg jag tre vurpor pga parkerade bilar. Alla skedde i cykelfältet på Skeppsbron. Alla gick till på samma sätt. Ingen av dem var särskilt allvarlig. Det gick inte särskilt fort, och det var när cyklisterna skulle korsa körfältsmarkeringen som de bet i asfalten. Markeringarna är nämligen upphöjda, så att det ska kännas när man kör över dem med bil. När en cyklist korsar dem blir effekten en slags bergodalbana i miniatyr, med hoppande styre som följd. En ovan cyklist tappar lätt kontrollen i den situationen, och det var just det som hände här. Inga allvarliga olyckor, men ändå totalt onödiga.

När får vi se den första bilen bötfällas eller forslas bort för att den står parkerad i ett cykelfält på någon av stans gator? Staden borde kanske anställa någon som arbetar heltid med just cykelfrågor?

Klart att poliserna får vara rasister

Förundersökningen mot poliserna som fällde en del mindre kloka uttalanden i Rosengård läggs ner. Tydligen skedde inte detta i samband med något myndighetsutövande, dvs något ingripande som skulle ske på den platsen, och vid det tillfället.

Låter som ett klokt beslut. Det är väl klart att våra poliser ska få vara rasister, så länge de är det på fritiden? Eller när de är på lunch eller har tagit fikarast? För det går väl bra så länge de inte bär omkring på rasistiska värderingar just när de ska till att göra ingripanden?

Det är i alla fall de signalerna det här beslutet sänder ut.

Trist att våra myndigheter inte inser vilket enormt problem den svenska polisen har med förtroendet hos vanligt folk. Det går utför med Sverige.

Så trafikpolisen i Stockholm är under isen? Old news.

Läser i DN att trafikpolisen i Stockholm är sämst i landet på att övervaka hastigheten. Jaha? Old news, tycker jag. Att trafikpolisen här i stan lika gärna kunde lägga ut sin verksamhet på Samhall kommer väl knappast som någon överraskning?

Olycksstatistiken i Stockholm har tack vare polisens oförmåga att göra sitt jobb ökat med ungefär 60%. Vilket kan jämföras med Göteborg, där olyckorna har minskat.

Kan det bero på hur polisen i de olika städerna sköter sitt jobb? Vad brukar trafikpolisen i Stockholm ägna sin tid åt? Att ta fortkörare? Att hålla gatorna fria? Inte direkt. Ett par veckor varje sommar lägger de stor energi på att haffa cyklister som bryter mot reglerna, så att folk ska lära sig att vägnätet minsann är till för bilar och ingenting annat. Stay away, det är budskapet. Ibland ställer man sig vid någon landsväg och haffar en och annan fortkörare.

Samtidigt säger man sig från stadens sida ha satsat mycket på cyklisterna. Det är i bästa fall en sanning med modifikation. Jo, det finns cykelbanor i staden. Nej, de är inte särskilt användbara, eftersom de alltid blockeras av parkerade fordon – just därför att de som ska hålla dem fria inte gör sitt jobb. Ett annat problem är att lösningarna för cyklister inte utformas i samarbete med cyklister. Då blir resultatet därefter.

Nåväl, vad sägs om att lägga insatserna där det behövs? Fullständigt otänkbart för polisen här i stan, gissar jag. Det är egentligen bara på vägarna utanför stan som man löper risk att åka dit om man kör vårdslöst. Inne i stan kan man däremot bete sig hur som helst, för där jobbar inte polisen. Lugna lokalgator med 30-gräns? Där kan man köra dragrace när andan faller på. (Vilket den som regel gör väldigt ofta på Skagersvägen, en gata med 30-gräns, utanför mitt hus, där det buskörs dygnet runt.) Innerstadens busskörfält och cykelbanor är som regel blockerade av parkerade fordon, vilket gör underverk för framkomligheten. (OBS, ironi.)

Varför är det så? Ja, inte beror det ju på att stadens bilister har lärt sig att man åker dit så det sjunger om det när man kör för fort eller parkerar fel. Tvärtom. Polisens släpphänta beteende är en direkt orsak till att vi har en så pass rutten trafikkultur här i stan. Trots alla utfästelser från politiskt håll så prioriteras fortfarande bilen framför människan i Stockholm.

Jävligt trist, tycker jag. Men jag antar att vi har fått den poliskår vi förtjänar.

Stockholm – cyklisternas helvete?

SvD har återigen ett par ganska bra artiklar om trafiksäkerheten i Stockholm. En handlar om trafikpolitiken som helhet, och den andra handlar om cykling.

Antalet svåra olyckor har ökat. En av de förklaringar som anges är trafikpolitiken i Stockholm, där man har prioriterat bilarnas framkomlighet och möjlighet att köra fort på bekostnad av i princip allt annat. Gående och cykling sker mer eller mindre på bilismens nåder.

Detta kan vi bland annat tacka det avgående trafikborgarråd Mikael Söderlund för, då han är en bilkramare av rang. Under Söderlunds tid som trafikborgarråd har satsningen på gångtrafik och cykling i stort sett avstannat, medan bilismen prioriterats. I Söderlunds värld ska alla köra bil, även i innerstan. Eller?

Det känns som en väldigt trist utveckling.

Staden behöver inte nödvändigtvis fler cykelbanor. Det finns ett ganska väl utbyggt nät av cykelfält och cykelbanor i innerstan. Nu måste vi se till att de går att använda. De ska – inte helt oväntat – användas av just cyklister. De ska inte användas som taxistolpar eller p-platser. Tyvärr gör staden och den lokala trafikpolisen i princip inte ett dugg för att hålla cykelfälten fria från parkerade fordon. Det vet stadens bilister om, och därför fortsätter man att använda cykelfälten som p-platser.

Är det verkligen så svårt att göra någonting åt det problemet, eller handlar det om den lokala trafikpolitiken? Det finns ju resurser att jaga cyklister som bryter mot trafikreglerna, så varför inte hålla samma koll på bilisterna?

Ett annat problem som tas upp i en av artiklarna är även hur cykelbanorna är planerade. Jag skulle i egenskap av året runt-cyklist vilja säga att de överlag är dåligt planerade. Och i många fall är rent livsfarliga. Jag anser liksom Linus, dvs killen i artikeln, att det ofta är problem med sikten och framkomligheten. För att cykelbanorna är planerade av människor som inte själva cyklar?

Inte helt sällan skyms sikten i trånga krökar av träd och buskage som växer ut över vägen. Dessutom är cykelbanorna ofta väldigt smala, så smala att det knappt finns plats för två cyklister att mötas utan att någon måste över på den del som (ibland) är markerad som gångbana.

Och precis som Linus tycker jag att man ofta cyklar ganska fort. Men missförstå inte, det är det som är tanken. Den som pendlar 1-2 mil på cykel kan inte sitta och smådutta i 5 km/h, då tar det evigheter att komma fram, för om cykeln ska fungera som transportmedel måste man kunna hålla god fart. Och man måste dessutom kunna cykla så rak väg som möjligt utan att tvingas ta en massa omvägar.

I alla dessa avseenden anser jag att Stockholm förtjänar ett dåligt betyg. Staden måste helt enkelt börja ta cyklingen på större allvar, och sluta se bilismen som norm – Stockholm är inte byggt eller planerat för massbilism, och om trafiken ska flyta på bör man satsa på andra trafikslag, samt på kollektivtrafiken.

Jag anser också att staden borde bli bättre på att bygga väghinder, för att tvinga ner hastigheterna. Nej, inte på de gator och vägar där det råder 50- eller 70-gräns, men en stor del av stadens gator och vägar har i nuläget 30-gräns. En hastighetsbegränsning som knappt någon respekterar, det är plattan i mattan som gäller. (Jag vet, eftersom jag bor vid en gata med 30-gräns, men som de flesta håller hög fart på.) Återigen någonting som vi kan tillskriva trafikpolisens obefintliga insatser i tätbebyggda områden. När såg du senast poliser som tog fortkörare på t ex Torsgatan, Hornsgatan, Jungfrugatan eller Gullmarsvägen?

En stor del av problemen i stockholmstrafiken kan vi tillskriva vårt avgående trafikborgarråd, Mikael Söderlund. Det tycker jag är trist, eftersom han (med undantag för den nya parkeringsnormen) har varit bra som stadsbyggnadsborgarråd, och vitaliserat staden i den frågan

Men som trafikborgarråd har han varit en ren katastrof, och under tiden i den rollen har han bara fattat ett beslut som verkligen varit till nytta för staden Stockholm – nämligen beslutet att avgå. Nu behöver vi städa upp efter Söderlund, frågan är bara hur det ska göras, och vem som ska hålla i rodret.

Hur vill du – som bor i Stockholm – att gaturummet ska utvecklas? Vill du se oändliga köer med bilar (i vilka det sitter i genomsnitt 1,25 människa) som spyr ur sig avgaser och gör stadens redan dåliga luft ännu sämre? Eller vill du se mer miljövänlig trafik, där endast ett fåtal kör bil, som majoriteten valt bort till förmån för cykel, apostlahästar, spårvagnar, och liknande?

Är Stockholm en stad för människor eller bilar?

I den här frågan är det Stockholm som är lillebror

I en debattartikel, som även råkat hamna bland nyheterna, läser jag en hel del vettiga saker om problemen med stockholmstrafiken. Den är skriven av en Kristoffer Spolander,  som verkar vara en auktoritet på området. Och han pekar i artikeln på flera stora brister i stockholmstrafiken, och som jag själv allt för väl känner igen.

Vårt avgående trafikborgarråd Mikael Söderlund får sig en välförtjänt känga, och utmålas som en av de stora trafikpropparna i Stockholm. Jag kan bara hålla med, tråkigt nog. Jag har alltid haft höga tankar om Söderlund inom stadsbyggnadsfrågor, men som trafikborgarråd har han varit en ren katastrof. Han har helt fel syn på trafikfrågor för att det ska fungera i en så pass stor stad som Stockholm.

Bland Söderlunds mindre lyckade tilltag har vi försämringarna för gående och cyklister i staden. Att man har tagit bort cykelbanor, plattat ut farthinder och i största allmänhet försämrat för alla som inte tar sig fram med bil.

Jag är verkligen ingen bilhatare, utan är ganska frälst på tuning-bilar, sportkärror och det mesta därikring. Men folk måste förstå att det ökade bilberoendet inte är en hållbar utveckling. Stockholm är en gammal stad, och är liksom de flesta städer i Europa inte byggd eller planerad med massbilismen i åtanke. Utrymmet på stadens gator är och förblir begränsat, och för varje bilist som sadlar om och börjat cykla eller gå frigör vi lite av detta utrymme, vilket ökar framkomligheten, förbättrar miljön och minskar olyckorna. Men under de senaste åren har utvecklingen gått i motsatt riktning, med fler olyckor, ökad bilism och försämrad miljö, eftersom man från stadens sida valt att satsa på just ökad bilism, på bekostnad av övriga färdsätt. Det är helt fel väg att gå.

Att Söderlund, som hamnade på vimmelbilderna från Connoisseurs motordag på Taxinge slott tidigare i år, inte tänker i sådana banor är kanske inte så överraskande? I princip alla utom den minoritet trafikanter som föredrar att använda bil innanför tullarna har förlorat på trafikpolitiken med Söderlund som trafikborgarråd. Och det tycker jag är väldigt trist.

Jag bor själv vid en förhållandevis olycksdrabbad gata/vägsträcka, närmare bestämt Skagersvägen i Årsta. Här är det 30-gräns som gäller, dålig sikt, och flera obevakade övergångsställen. Ingen håller hastigheten, man kör bara rakt ut i korsningarna, och under åren jag bott här har jag med egna ögon sett runt ett tiotal olyckor eller efterspelet till dessa. Det har handlat om bilar som kört in i parkerade bilar pga för hög fart, fotgängare som blivit påkörda på övergångsställena, däremot har jag aldrig sett bilar smälla med varandra. Boende i området har vid ett par tillfällen genomfört namninsamlingar för att bygga riktiga farthinder på Skagersvägen, men trafikkontoret har inte lyssnat. Som grädde på moset har Söderlund dessutom tagit bort förbudet mot genomfartstrafik på den här gatan.

Med detta i åtanke tycker jag att Söderlunds beslut att avgå är det bästa han fattat i sin roll som trafikborgarråd. Återigen, det är synd, eftersom han samtidigt varit en frisk fläkt i sin roll som stadsbyggnadsborgarråd. Men det goda arbete han utfört i den rollen raserar han genom sitt arbete med att tränga ut människorna från staden för att göra plats för bilar. Stadsbyggnad och trafikpolitik går faktiskt hand i hand, det man gör på det ena området slår över på det andra.

Nog om det. Den mindre begåvade trafikpolitik som förts i Stockholm är bara en del av problemet. Ett lika stort problem är att ingen gör någonting för att hålla ordning i innerstadstrafiken. Trafikpolisen ägnar sig bara åt att jaga cyklister, om de överhuvudtaget gör någonting. Aldrig är det fråga om några insatser som riktar sig mot bilister (enligt order från Stadshuset). När någonting görs så handlar det nästan uteslutande om att stå med laserpistol och haffa fortkörare på E4:an.

Vore det inte bra om trafikpolisen faktiskt såg till att vara lite aktiva i själva stan? Varför inte låta gubbarna med laserpistol stå och ta fortkörare på stans 30-gator? Eller patrullera cykelbanorna i jakt på parkerade bilar, som sedan forslas bort? Det skulle bli en ganska ordentlig skörd. Är problemet att det är de människor som Söderlund frotterar sig med som kommer att åka dit, om detta skulle ske?

Om vi ska få bukt med olyckorna i Stockholm krävs det inte bara nya regelverk, utan även någon som ser till att reglerna efterföljs. Det är därför man i nuläget parkerar lite hur som helst i stan, kör för fort och aldrig använder blinkers – det är nämligen riskfritt, eftersom polisen aldrig arbetar i stan.

Så nya regler behövs, samt någon som ser till att trafikpolisen faktiskt arbetar för att upprätthålla dem. Det är säkert jättebra att man haffar folk som kör i 140 knyck på motorvägen mellan Stockholm och Arlanda, men personligen tycker jag att det är mer angeläget att se till att folk kör förståndigt där det är gott om oskyddade trafikanter, dvs i tätbebyggda områden.

Om trafikpolisen gjorde sitt jobb, kanske?

Jag kan med viss glädje läsa en artikel i SvD där man från Stockholms stads sida äntligen medger att stadens cyklister har en ganska dålig miljö att cykla i. Jag har som inbiten året runt-cyklist väntat länge på att man från myndighetshåll ska erkänna detta. Det känns lite bitterljuvt, så den glädje jag känner går närmast att beskriva som en slags masochistisk blandning av skadeglädje, bitterhet och frustration.

Men det känns skönt att staden erkänner att cyklister lever farligt, och inte bara viftar bort det med att ”cyklisterna” som grupp utgör en fara för sig själva – även om man som cyklist beter sig aldrig så förståndigt och försiktigt så finns det gott om yttre faktorer som kan ställa till det.

Visst finns det gott om cyklister som beter sig korkat i trafiken. Så är det inom alla trafikslag, det är rötäggen som märks. Det innebär dock inte att det råder ett kollektivt ansvar bland stadens cyklister, där alla är ansvariga för vad andra cyklister gör. Jag utgår från att du som läsare förstår det.

Hur som helst, jag har sagt det förr (några tusen gånger), och jag säger det igen – polisen måste börja göra sitt jobb för att göra miljön säkrare för stadens cyklister! Trafikpolisen i City, under ledning av Carl-Gustaf Wrangler, är i cyklistkretsar kända för främst två saker:

1. De är bra på att jaga trafiksyndande cyklister och på att stå och lurpassa vid felkalibrerade rödljus och konstigt skyltade gator, där det är lätt att göra stora fångster och utfärda mängder med böter. Ofta i kombination med Wranglers mindre genomtänkta uttalanden i massmedia, där han talar om cyklister som en homogen grupp där alla beter sig likadant, dvs huvudlöst.

2. De ignorerar helt och hållet det farliga beteende bland stadens bilister som drabbar cyklister, dvs parkerade fordon i cykelfälten, bilister som tränger cyklister, högersväng (över cykelbana) utan blinker, osv. Ingen har någonsin blivit bötfälld för felparkering när denne har ställt bilen på en cykelbana här i stan (cykelbanan utanför McDonalds vid Slussen har använts som permanent taxistolpe i flera år utan att någonting har gjorts), än mindre har något fordon någonsin blivit bortforslat.

Jag tycker detta är ganska anmärkningsvärt. För ett par år sedan hade polisen under några veckor enligt uppgift ett trettiotal man ute på gatorna, som cyklandes i civila kläder jagade efter trafiksyndande cyklister. Det är visserligen bra för de som åkte dit, eftersom de var en fara för sig själva. Men för oss som sköter oss gjorde det ingenting för att förbättra miljön och säkerheten. Är det så mycket begärt att kräva att polisen även ska lägga i alla fall några resurser på att göra miljön bättre för cyklisterna?

Det här beteendet från samhällets och polisens sida gör inte att fler cyklister börjar bete sig lagligt. Det skapar frustration och missnöje, eftersom många av oss som cyklar upplever att regelverket bara innebär skyldigheter för vår del, men inga som helst rättigheter. Det gör att många människor slutar cykla innan de ens hunnit börja, så att säga.

Så snälla Stockholm stad, se nu till att försöka styra upp trafikpolisen.

Kan ni inte försöka inse att cykling är ett trafikslag som alla andra, och inte bara någon obskyr och udda hobby för en liten minoritet? Ju fler som börjar cykla, desto bättre för staden, miljön och folkhälsan. Ställ samma krav på cyklister som vi ställer på bilister, men låt det gå hand i hand med insatser för att underlätta och främja cyklingen.

Staden behöver inte nödvändigtvis fler cykelbanor. Vad som däremot behövs är insatser för att hålla cykelbanorna fria. Både från fotgängare och från motorfordon.

Det finns en symbolisk cause på Facebook, Bilfria Cykelfält, vars syfte är att få i första hand samhället att förstå att stadens cyklister inte KAN dela sina 60-70 cm breda cykelfält med dubbelparkerade bilar och väntande taxibilar.

Färre bilar i cykelbanorna, det är lösningen

Jag missade cykeljippot nyligen, kanske medvetet, eftersom jag brukar bli tveksam så snart jag hör att ”Alternativ stad” är inblandade. ”Alternativ verklighet” vore nästan ett bättre namn.

Cykling är jag däremot för. Odelat. Jag tycker att vi ska satsa hårt på att göra Stockholm till en bra cykelstad. Problemet är bara det att man verkar missa vad som behöver göras. Anslagen till nya cykelbanor har minskat, trots att mängden cyklister ökar. Är det fel/dumt? Inte nödvändigtvis. Tänk nu på att det handlar om anslag till NYA cykelbanor. Behöver vi nya cykelbanor? Tveksamt. Nätet av cykelbanor är bra utbyggt i nuläget.

Vad som nu krävs är att vi gör det möjligt för stans cyklister att använda cykelbanorna och cykelfälten på ett säkert sätt. Främst genom att de hålls fria från parkerade bilar, taxibilar, sopcontainers, etc, etc. Kort sagt, det innebär att det är hög tid för polisen här i stan att börja göra rätt för sig, och förtjäna sin lön. Jag vet att trafikpolisen som säger sig arbeta i innerstan ägnade flera veckor åt att jaga cyklister förra sommaren. Enligt uppgift var det runt 30 man som höll på med det. Visserligen är det bra, eftersom vårdslösa och farliga cyklister är en lika stor fara för sig själva som för andra cyklister som de är för bilister. Vårdslösa trafikanter är en fara för andra trafikanter, oavsett hur de tar sig fram.

Så polisen har jagat cyklister. Men hittills har ingen bil någonsin blivit bötfälld eller bortforslad pga att den stått parkerad i ett cykelfält på någon av stans mer trafikerade gator. Är inte det ganska märkligt, med tanke på att vi ju haft cykelfält här i stan i sisådär 15 år nu? Skulle man parkera en bil mitt i något av körfälten på Sveavägen skulle det inte ta många minuter innan den forslats bort. Men gäller det cykelfält, som används av oskyddade trafikanter (även barn och ungdomar), är det visst helt OK att skita i trafikreglerna, utan att polisen gör någonting.

Varför?

Samåkning?

Vägverket vill påbörja förbifarten, enligt ett utspel i SvD. Och de vill börja bygga NU. Jag tycker själv att det vore en bra idé, förbifarten behövs redan nu, och behovet kommer att vara ännu större när den kan tas i drift. Det är glädjande att se lite framsynthet från ett statligt verk. Annars handlar det ju ofta om dumsnåla halvmessyrer som slår i kapacitetstaket redan när de tas i drift. Södra länken, t ex. Man tog bort ett körfält för att spara pengar. Och redan nu är det ont om plats. Utan förbifarten står vi inför en trafikinfarkt.

Men det finns saker vi kan göra redan nu, bland annat att på de stora motorvägarna införa speciella körfält för kollektivtrafik. Dvs både för fordon i linjetrafik, och för människor som samåker i privat bil. Problemet med just Essingeleden är ju annars att det i för många bilar bara sitter en person, nämligen föraren. Inte bra för ekonomin. Inte heller för miljön. Bara för de stora oljebolagen, som ser efterfrågan på drivmedel öka. Tänk om vi genom att folk började samåka, kunde minska trafiken på bl a Essingeleden med 25%. Vilket bra flyt det skulle bli för den övriga trafiken.

Men om det ska funka med körfält för samåkning och annan kollektivtrafik måste vi få polisen att börja göra sitt jobb. Vilken nytta kommer dessa körfält att göra, om vi inte har ständig bevakning på dem som ser till att ensamma förare inte använder dem? Ungefär lika stor nytta som bussfilen mellan Västerbron och Hornstull. Ingen alls, alltså. Det står alltid någon bil parkerad i dem, som tvingar bussarna att hålla sig i de vanliga körfälten, som oftast är knökfulla. Varför? Jo, det är riskfritt. Trafikpolisen som ska jobba i innerstan jobbar inte. De sitter bara och pillar sig i naveln, så man kan som bilist ställa bilen i stort sett var som helst i Stockholms innerstad.

Där är lösningen på de kortsiktiga trafikproblemen i Stockholm. Börja med att stimulera samåkning genom kollektivtrafikfält, och tvinga sedan ut polisen på gator och vägar för att de upprätthåller ordningen i trafiken.

Sedan kommer trafiken att rulla på som en glidmedelsbehandlad ål.

Vad fyller polisen för funktion?

Polisen utmärker sig igen, enligt en artikel i  Aftonbladet. En hund biter ihjäl en annan hund på tåget. Tyder på att ägaren inte kan hantera jycken. Polisen tillkallas när tåget stannar. Men de dyker inte upp. Alltså, varför har de där drönarna överhuvudtaget lön? Vad har egentligen polisen för funktion i dagens Sverige? De klarar inte av att utreda brott, de har inte tid att rycka ut när någonting händer. Dags att privatisera poliskåren kanske? Eller låta dem arbeta på ackord/beting/provision?