Leverantör utan IT-mognad?

”Sluta. Bara sluta. Ni gör det bara värre!” Det är vad jag vill säga till ansvariga på Medhelp/Medicall när jag läser deras försök att förklara läckan. ”Vi satte sladden fel men trodde att NASen var säker eftersom den stod i ett hörn” är andemeningen. Ärligt talat kan jag inte avgöra om de är allvarliga, eller bara driver med läsarna.

Det är i alla fall ungefär vad som står att läsa i DN och Expresssen. En sladd hamnade fel. På många sätt och vis är det en rent skrattretande bortförklaring. Fullt i nivå med ”min hund åt upp min hemläxa”.

Hur som helst, jag ska kanske börja med att klargöra ett par saker.

För det första jobbar jag på SOS Alarm, som är ibland är en konkurrent till Medhelp. Det är bäst att vara tydlig redan från början, utifall att någon vill ifrågasätta det jag skriver genom att ”avslöja” var jag jobbar.

För det andra jobbar jag med IT-lösningar. Jag är systemutvecklare, och i den rollen ingår en del arbete med säkerhetsfrågor av olika slag. Säkerheten är någonting vi alla har i bakhuvudet i vår verksamhet.

Vår verksamhet har för övrigt en del gemensamt med den hos Medhelp/Medicall. Vi arbetar i viss mån med rådgivning och bedömning. Och vi gör det över telefon. Patientsäkerheten är därmed en viktig fråga för båda företagen.

En stor skillnad är dock att vi hanterar samtal från människor som befinner sig i nödsituationer. Rädda. Skadade. Kanske döende. Ibland utsatta på annat sätt.

En SOS-operatör kan få uppleva väldigt starka och otrevliga under ett arbetspass. Så till den grad att jag ofta undrar hur de orkar med sina jobb, speciellt med tanke på att deras löner inte skulle göra många avundsjuka. Eftersom det är så pass känslig information det är fråga om är säkerhetskraven rigorösa.

Man ska helt enkelt inte kunna läcka känslig information av misstag, som Medhelp/Medicall hävdar!

Sker sådant beror det uteslutande på att man saknar förståelse för säkerhet och har designat en IT-miljö som i grund och botten är vidöppen.Just därför vågar jag gå så långt att säga att jag tror att de ljuger om den där NASen som de råkade koppla ”fel”.

Dessa samtal är att betrakta som journaler, och därför spelas de in under tiden då de pågår. Gör man det lagrar man inte de inspelade filerna på en NAS som kan kopplas in och ur lite hur som helst. (De kanske menade att det var fråga om ett SAN istället?) Och har man en IT-miljö som är någorlunda väldesignad räcker det inte med att en nätverkskabel hamnar i fel uttag för att allt ska bli vidöppet utifrån.

Vidare tvivlar jag på att det system som allt detta sköts i skulle fungera särskilt bra mot en NAS, i synnerhet om den inte längre var kopplad till det lokala intranätet utan till Internet. Min gissning är att det är fråga om något slags ärendehanteringssystem med medicinska råd och med någon form av telefonifunktionalitet, eftersom samtalen spelas in digitalt. Att spela in dem manuellt skulle vara för opraktiskt, eftersom man aldrig vet säkert om inspelningsutrustningen för varje medarbetare fungerar. Troligtvis finns det även krav på att allt ska spelas in för spårbarhet och uppföljning i efterhand.

Jag kan för allt i världen inte förstå hur man kan göra någonting sådant i en miljö med direkt anslutning mot Internet. I stort sett alla verksamheter som gör sådant har det avskilt på separata nät som är låsta och stängda.

Om jag ska vara uppriktig ser jag bara en tänkbar förklaring, och det är att de tummat på säkerheten för att hålla kostnaderna nere. Satsar man på att vinna upphandlingar på att vara billigast måste man snåla på alla sätt och vis. Och då slutar det med att man får vad man betalar för.

En mer relevant fråga är kanske hur bra vi är på att göra upphandlingar inom det offentliga, när en så pass stor fisk kan slinka igenom maskorna?

Annonser

Innovativt

Har du någon gång tänkt på att rubriksättningen ofta är det svåraste när man skriver en artikel eller ett blogginlägg? Det är faktiskt svårare än att skriva en ingress. Ändå är många bloggverktyg, publiceringssystem och content management-system uppbyggda efter flödet rubrik, ingress, brödtext.

Varför? Rubriken ska väl sammanfatta ingressen, som i sin tur ska sammanfatta brödtexten? Det finns flera förklaringar. Den mest troliga? För att vi alltid har gjort så, och varför göra annorlunda nu? Ett inmatningsformulär med ett stort fält för brödtext följt av ett mindre fält för ingressen och slutligen ett litet fält för rubriken vore väl helknasigt… eller kanske nyskapande? Kanske rent av…

… innovativt?

Innovation är ämnet för ikväll. Efter att ha blivit triggad flera gånger de senaste dagarna kände jag att det var dags att skriva ner lite tankar om innovation. Igår var jag på en liten föredragning om AI och idag såg jag ett ovanligt genomtänkt utkast till en kravspec som för ovanlighets skull utgick från vem, vad och varför.

Innovation är ett buzzword just nu. På gott och ont. När jag började jobba med IT för mer än 20 år sedan skulle alla vara kreativa. Sedan skulle vi vara kommunikativa. Nu är det innovativa vi ska vara. Vad man ska ha varit däremellan minns jag inte. Det mest innovativa vore kanske att kalla oss adjektiva, så har vi täckt in i princip allt?

Innovationsarbete

Nu ska jag sluta raljera för att inte skrämma bort allt för många av mina få läsare. En av mina favoritsysslor är konceptutveckling, och det är även någonting jag är utbildad inom. Det råkar även vara det många till vardags kallar för innovationsarbete.

Att jag föredrar att kalla det för just konceptutveckling beror på att en innovation inte är någonting man bygger från grunden. Koncept och innovation är inte samma sak.

Du kan konceptutveckla, kravställa och designa. Däremot kan du rent tekniskt sett inte innovera. Det låter kanske konstigt, men innovationen är den effekt du strävar efter att uppnå. Vägen dit går dock via konceptet eller designen. Håller konceptet/designen och ger utdelning i någon form av nytta eller tillämpning är det kanske en innovation.

Det kan vara någonting litet. Alla innovationer förändrar inte världen. Eller någonting stort som just förändrar världen. De främsta innovationerna är ofta väldigt lågteknologiska och sådant som vi idag tar för givet.

Hjulet är den kanske främsta innovationen i mänsklighetens historia. Men hur många av oss reflekterar över att bilen, bussen, cykeln eller tåget har hjul när vi färdas med dem? Eller över alla de ”hjul-derivat” som gör att de faktiskt kan röra sig? Kugghjul, axlar och liknande? Något bättre exempel på en innovation kan jag inte tänka mig.

Så när blev då hjulet en innovation snarare än en uppfinning eller design? Runda saker har funnits långt längre än hjulet. Främst som dekoration. Svaret ligger i tillämpningen. När någon kom på att man kunde sätta hjul på en låda och få en vagn att dra tunga saker i nådde uppfinningen innovationshöjd. En häst kan inte bära på långa vägar lika mycket som den kan dra i en med hjul försedd vagn. Och vem var egentligen innovatören? Vem uppfann hjulet? Ja, det är nog ganska många människor som gjort det genom historien.

Därifrån kommer talesättet ”att återuppfinna hjulet”. Dvs att man gör någonting som någon annan redan gjort. Det är dock ett dåligt exempel, eftersom hjulet var en lika stor innovation i Afrika som i Asien, eftersom de uppfanns utan yttre influenser. Innovationshöjden ligger inte nödvändigtvis i att man är först, utan hur man kommer fram till sin innovation.

Konceptutveckling och design

Nu kommer vi till det fundamentala för i stort sett alla innovationer. Nämligen utvecklingsarbetet. Uttrycket ”konceptutveckling” tycker jag är bra – eller design. Inom innovationsarbete kan de ofta användas synonymt. Ett problem är dock att ordet ”design” har dubbla innebörder. För många är design samma sak som gestaltning eller styling. Att bestämma hur någonting ska se ut.

Den korrekta betydelsen är dock bestämning och ”design” kommer från latinets designare. Och det är just det design är. Bestämning av egenskaper. Vilket i sin tur betyder att den vardagliga betydelsen styling eller gestaltning ofta är korrekt, även om den är begränsad till bestämning av visuella och estetiska egenskaper. Så länge man utgår från någon form av krav eller uppdragsbeskrivning i sitt arbete med att gestalta någonting är det fråga om design. (Gör man inte det är det konst och kan bli lite hur som helst.)

Konceptutveckling fungerar ofta så. Man tar med olika metoder sig an någonting för att producera en lösning. Ibland används olika designmetoder. Den centrala delen är kraven, som kommer från kravställningen.

Kravställning

Nu är vi nere på en nivå som kanske låter ganska tråkig. ”Kravställning”. Hur kul är det på en skala? Funktionella och ickefunktionella krav?

Jag hör till de som tycker att kravställning är kul, eftersom det är fråga om en designprocess. Eller i alla fall en typ av arbete som med fördel kan utföras med olika designmetoder, även om alla inte gör det. De tre Vna (vad, vem, varför) som jag tog upp tidigare är ofta till stor nytta. Liksom scenarion, målgrupper och personas om man ska ta fram någonting som faktiskt ska användas av någon till någonting. Och en hel del annat. För ju vassare kravställning, desto större chans att man bygger någonting som faktiskt fungerar och gör nytta.

Sedan spelar det mindre roll om det man kravställer är en skruvmejsel, ett applikationsgränssnitt, skosnören eller kanske en helsidesannons i en tidning. Kraven styr designen.

Samma sak i flera skepnader?

När man bryter ner det på den här nivån ser man att det faktiskt är ganska små skillnader mellan UXare, interaktionsdesigners, produktdesigners/-utvecklare, kravställare, konceptutvecklare, lösningsarkitekter och innovatörer. För att nämna några.

De har ofta läst en del designteori för att få in det här krav-tänket.

Däremot tycker jag att det finns en del fördomar. Som att det ofta är fråga om människor som är kreativa till sin natur, eller bara får en massa bra idéer sådär. I själva verket handlar det faktiskt om strukturerat arbete där man angriper ett problem för att producera en lösning. Ju tydligare problembild och målgrupp, desto bättre kravställning, vilket ger bättre design/koncept/lösning/idé.

En uppfinnare är inte nödvändigtvis en innovatör. Det blir tydlig när man gör lite research och får se hur många vansinnesprojekt som finns både här och var, och där det egentligen inte finns någon förväntad nytta.

När vi i vår vardag kommer i kontakt med någonting vi upplever som ogenomtänkt eller dysfunktionellt handlar det ofta om att det brustit redan i kravställningen. ”Norman doors”*, dubbelriktade t-banespärrar som folk krockar i, flöden av människor som korsar varandra i konfliktpunkter i offentliga miljöer, obegripliga applikationsgränssnitt eller förpackningar som man inte vet hur man ska öppna? De har en sak gemensamt – bristfällig kravställning där man inte utgått från användaren.

Har man däremot sett till att redan från början ställa och besvara frågorna vad, vem och varför** och även använt sig av en del designmetodik kan den lilla enkla lösningen lätt resultera i en innovation.


* Lästips: The Design of Everyday Things av Donald Norman.

** De tre Vna används ofta inom kommunikation, konceptutveckling och design.
Alla måste kunna besvaras för att det ska vara värt att jobba vidare:

  • Vad: en beskrivning av produkten/lösningen/tjänsten. Alltså, det man ska ta fram.
  • Vem: målgruppen/slutanvändaren. Inte nödvändigtvis den som beställer och/eller betalar.
  • Varför: skälet för målgruppen/slutanvändaren att faktiskt vilja ha/använda (betala för) den produkt/tjänst/lösning man tar fram. Nyttan.

Homey 2.0 – desktop app on the way?

Today, a coworker asked if a Homey might be the right HA gateway for him. I told him no. For two reasons. First, he’s a real tinker and would never like working on a phone. Second, we don’t know for how long Athom will be around.

Well, it does sound rather bleak, doesn’t it? But the truth is that they have their work cut out for them right now with the new firmware, the new mobile app as well as the ”plugin” apps and all the bugs between them.

I can no longer add cards to my flows. Well, I can if I uninstall the Sonos app, but the thing is that I want to use my Sonos speaker with Homey. That’s why I bought it. And I suspect that it’s the mobile app that’s the problem.

The good thing is that I’ve seen indications that either a new desktop app, tablet app or web interface is on its way.

It’s just a hunch, but it seems Athom is no longer responding with flat out denial when asked about plans for something like that. And that’s a good thing, because it might actually save the company.

The problem for Athom is that they have cornered themselves on this issue. They have spent a lot of energy on defending their mobile first-choice and stubbornly maintained that a mobile app is just as good as the old desktop app. That makes it hard to back down.

Another problem is that it’s actually run by its founders/owners. And when we’re talking about strategic mistakes, you usually need to sacrifice someone to restore confidence and start over with a clean slate. Ie, don’t be the CEO of your own company if you can afford to hire someone – you may need to sacrifice your CEO.

And since the management can’t fire themselves, they will have to play it cool for a while, before announcing the new management tool.

But believe me, we will probably see it in a near future.

So why is this so important? Why does some users find a mobile app satisfactory, while others won’t? It’s simple. It depends on how you use it. If you are an average or advanced user. Advanced users don’t want to use the app to control their gateways at all. They – well, we – want to automate as much as possible. You shouldn’t have to turn lights on or off, it should be handled by the gateway (Homey).

And this is where Athom went wrong. They reasoned that more users have mobile phones than computers. But if you don’t have a computer at home, is it likely that you have a wifi or Internet connection then? No. And then you won’t buy a Homey, because it won’t work without an wifi and an Internet connection.

The new Pro-version is another example of bad thinking. It’s quite expensive, and if you’re new at home automation you won’t buy it. You’ll buy it if you already have a more or less extensive HA setup at home, and want to integrate everything into one single gateway.

And that’s quite a task. Think 50-100 or more devices, and hundreds of flows to integrate everything. Would you like to do that work on a mobile phone or Android emulator?

Of course not. And finally it seems Athom have realized that as well.

So, I don’t think it’s too unlikely that we’ll see a new desktop app or web interface soon. It’s not that much of a job to build it, actually. All the logic is already in place, and you basicly only need to create a new user interface.

Another reason is the magnitude of this mistake. It’s on the same level as when former Hewlett-Packard CEO Leo Apotheker stated that they would cease building computers, making the stock plummet. With Homey, Athom have proved this concept. But anyone can build a gateway like Homey with the same innovative architecture (supply the hardware and firmware, and let others build their apps to increase it’s popularity). So you just have to build a similar solution, and avoid repeating the mistake Athom made.

And believe me, someone will.

Homey 2.0 – it’s… no. Just no.

So, last yesterday I updated my Homey to the anticipated/dreaded 2.0 firmware. In went the new – according to Athom – ”gorgeous” Android app, out went the old desktop app that I’ve used for quite some time now. How did it turn out? Well, just as I expected, I’m sorry to say. Disastrous.

OK, let’s start with an introduction. I’m Magnus Orest, I live in Stockholm, Sweden. I’m 44 years old, systems developer by trade. I’m also a trained concept developer (what others call ”innovator”, but I’ll leave out my thoughts about the common misuse of that term), designer/UX architect, communicator and solution architect.

Or to put it bluntly, with suffient time and money I could build my own home automation gateway. But since I have neither I’ve bought one off the shelf. Why? Look below.

You see, I’m also a real geek and love home automation, and have been doing it for a few years. In my Homey setup, I have roughly 50-60 devices from Philips, Sonos, Broadlink, Greenwave, Nexa, Qubino, Telldus, Fibaro, and Sensative. For each device there are a bunch of flows. A gross estimate says maybe 200-300 flows. Besides these flows I have a number of integrations through IFTTT to other services like Google Home/Assistant, Google Calendar, and probably more.

In short, buying a gateway off the shelf was the only feasible option.

That one happened to be a Homey, since it was the only option if you wanted to throw just about anything into it. Decent hardware, a well designed and innovative firmware (hardware support for just about everything, then you expand the software by installing apps that use the hardware, very flexible), as well as a decent desktop application. Yeah, the desktop app isn’t really that, it’s just a wrapper for a web browser, and you can run the web interface in Chrome if you like.

I always had a bit of a love-hate-relationship with this desktop app. It had a decent overview, but was in itself a good example of one of those apps that show up on UX- or interaction design-courses. As an example of how you should not do it. But I learned to accept the quirks. The flow editor wasn’t that bad, for example. It was divided into three columns. One for the trigger, one for the conditions, and one for the actions.

I wrote trigger. Yes, each flow can have only one trigger. That’s a weakness, and means that it feels rather stupid to have an entire column. The columns themselves were also kind of wasteful with the space at hand since a flow with a lot of cards in the action column meant a lot of scrolling. Even if you’re using an ultra wide-monitor like I do.

But nevertheless it worked. It gave a fairly decent overview. It was workable. And, as you might be able to deduce from the amount of devices and flows (but only one user, which might be obvious ;-)) I really need a good overview when I work.

I’ve built wonderful things with it. Or at least very geeky things:

Artificial sky

In my bedroom I have an ”artificial sky” built with a few Philips Hue lightstrips. They illuminate the ceiling with different colors from four different directions (north, east, south, west). I have flows to emulate sunrise, sunset, daylight, winter sky (blue-ish daylight), forrests, thunderstorms, and so on. Since it is RGB, it has all wavelengths that you need to get a particular effect.

Hidden TV

I have a 47″ TV in my bedroom. When not in use, it’s hidden in a hollow footboard with a small lift that raises and lowers it depending on if the TV itself is running or not. I use a fibaro wallplug to measure the power consumption for the TV, and when it crosses the tresholds set, my Homey starts a flow for either rasing or lowering the TV. This is in turn done by a relay switch from Fibaro, that’s connected to the control unit of the TV lift.

Voice control

I have a few Google home mini that I use to give voice commands to my Homey through IFTTT. I can use my phone as well. Since I have an IR-unit inside the footboard I can toggle the TV on or off and set a channel with Homey, with voice commands (no, the TV doesn’t have voice control).

Smart bedroom blinds

The blinds in my bedroom are also controlled by my Homey. When it’s morning, they go up. When it’s time to sleep, the go down. When it’s very sunny and the temperature outside goes to high, they go down. And so on.

Kodi with voice and ”motion control”

I run a RPI3 as a media player in the bedroom, and have the Kodi app installed on the android TV in my living room. Both are voice controlled by Homey. The one in my bedroom also pauses when I get out of bed, because I have a motion sensor under the bed that will only trigger when something is on the floor. When there is no movement on the floor, it resumes playing. If I enter another room, Homey will know that I’m not in the bedroom anymore (another motion sensor triggered), so it will pause again.

Smart vacuum robot made smarter

Since I spend all my time on home automation (I’m joking), I have a Roomba that does the job for me. But I don’t want it to eat my snailmail when I’m at work. So whenever the mail chute opens, it sets a lock in Homey. And when it’s set, Homey won’t start the cleaner.

Everything in one gateway

This is the beauty of Homey. You can combine different protocols and platforms! When I start a movie on the Kodi I have in my bedroom, it turns off the lights and closes the blinds. When I fall asleep after a certain time, it warns me that it will turn of the TV (as well as any lights) one minute after the movie has stopped playing. Or, if it’s earlier in the evening but I want it to turn of anyway, I can just shout it to my google home mini. Or the other way around, if I don’t want it to turn everything off, I can tell it to cancel the auto-off.

A smart home

The point is that with all these possibilites, you can turn your home into a home that is actually smart. Ie, with a certain amount of logic and deduction. Light switches that are remotely controlled or run on timers aren’t smart. They won’t take action depending on certain conditions. But if I forget to close the fridge door, the temperature rises and the sensor that tells if the door is open or not says it’s open, it can send me a message on my phone if I’m not at home. If the same thing happens while the sensor says it’s closed, it can deduce that it has probably broken and that I should get home ASAP before my kitchen is flooded with melting ice.

But all this is history now. You can’t build flows that are this complex with a mobile phone! It takes forever, and often the Homey app will crash when I try.

Yes, it does work if you just need to turn lights on and off, and have no need to combine different platforms or protocols to work together. It probably works even if you’re more advanced than that.

Here’s where Athom went wrong. If you’re not a geek (or advanced user), you might not be looking for something like Homey. It is – or was – a great solution, but it’s also quite expensive. But if you are a geek that will stop at nothing short of building a robotic wife or husband to take care of everything, Homey is what you need. I see no other option than Homey. Maybe Home assistant, but that’s not an off the shelf-solution.

Another thing they might not be aware of is that it’s the geeks that actually sells Homey. We build the things you can’t build with other gateways, and that makes others choose Homey. You don’t buy Homey because someone tells you that you can turn your lights off when you’re not at home. You buy Homey because someone shows you that you can turn your lights off, close the blinds and start a movie on Kodi just by getting into bed.

And here’s what I think is the problem with Athom – they focus too much on innovation and totally disregards stability and maintainability.

Essentially, it’s a bad corporate culture. They behave like Homey is some kind of open source or freeware-solution. But it is not. It is, as I’ve said, quite expensive. You can’t disregard your customers and say ”well, the mobile app will work for most users”. It will, but not for those users who actually sell Homey for them.

Personally, I don’t know what to do if they stick to this bad decision of theirs.

Right now Homey isn’t a workable solution, but I don’t know if there will be any alternative solution on the market shortly (I’m sure others are working on one since Athom dropped the ball, though – they have proven the concept, now it’s just for someone who knows how to treat customers to pick up the ball).

Anyway, I can only conclude that Athom would do well to hire people who understand the concept of customer care better. The entire home automation business would, as a matter of fact. As long as it is run by geeks who thinks ”it usually works, usually for most people too”, it will never grow beyond what it is today. We need responsibility and accountability to turn these solutions into solutions for all people, not just geeks.

Varför måste brexit försvaras med lögner?

Någonting som slår mig är att varje gång en brexit-förespråkare – eller antidemokrat som t ex Jimmie Åkesson – ska försvara brexit slutar det med lögner. Men varför? Är det så illa att det verkligen inte finns några rationella argument för ett brittiskt utträde ur EU?

Senast i raden är någon slags ”omvärldsstrateg” som ljuger lite i Expressen. När jag twittrade om det fick jag lite intressant input om ett fenomen, som i korthet går ut på att det finns en kategori lobbyister som har det gemensamt att de inte kan behålla ett riktigt jobb, utan istället ägnar sig åt att reta upp folk. Nu vet jag inte om det är så i det här fallet, men jag kan bara konstatera att det är en omvärldsstrateg jag knappast skulle anlita, med tanke på alla felslut i artikeln.

Hur som helst, kärnan är det vanliga när *-xit ska försvaras – lögner. En ständigt återkommande lögn är att EU ”straffar” Storbritannien för att de lämnar unionen, eftersom det som gäller vid utträdet om inga avtal nås är det som ”maktspelaren” gör gällande.

Med andra ord är det dags att slå hål på några myter igen.

Följande stycken är citerade ur artikeln och kommenterade av mig:

Gällande gränsfrågorna så räkna med flygplanskaos, medicinkaos, lastbilskaos och kanske rentav krig vid er nordvästra gräns.

Det här är en no-brainer. EU har en tullunion. Varor som förflyttar sig mellan EU-länder förtullas inte. Ett land som lämnar EU utan avtal hamnar utanför tullunionen. Flygplatserna hålls öppna eftersom det finns EU-gemensamma samarbeten för säkerhet och inspektioner. Den som lämnar EU utan avtal lämnar dessa samarbeten. Ergo, det kommer att bli milslånga köer av lastbilar vid gränsövergångarna eftersom allt som ska in och ut ur Storbritannien måste förtullas. Tramset om ”krig vid er nordvästra gräns” tänker jag inte nedlåta mig till att bemöta – Storbritannien har ingen nordvästlig gräns mot något annat land.

Eftersom vi inte kunnat gå med på att diskutera handelsavtal under varselperioden så skjuter vi upp handelsförhandlingarna till en övergångsperiod. Ni måste under denna period fortsätta att betala avgifter och är fortsatt förbjudna att teckna självständiga handelsavtal.

En ren lögn. Det är Theresa May som kommit med orimliga krav, därför har förhandlingarna strandat. Krav som att britter ska ha rätt att arbeta i EU, men EU-medborgare inte ska ha rätt att arbeta i UK. Att UK ska slippa tull för varor som ska in i EU, men få ta ut tull på varor från EU. Att de ska fortsätta att ingå i de samarbeten som håller flygplatser och hamnar igång, men slippa betala för det. Kort sagt, de vill äta kakan och ha den kvar.

Men ni har ingen medbestämmanderätt över EU:s lagar och regler.

T o m en fullständig idiot borde väl förstå att de inte har någon rätt att vara med och bestämma när de väl lämnat EU?

Tänk dig in i följande situation: du bestämmer dig för att som privatperson lämna det svenska samhället. Låt säga att du får bo kvar på svensk mark, men du behöver inte längre betala skatt. Samtidigt får du inte längre ta del av det som samhället erbjuder, vilket finansieras med skattepengar.

  • Du får inte längre gratis sjukvård utan måste betala precis vad det kostar.
  • Om det börjar brinna hos dig får du släcka branden själv, eller betala vad det kostar för räddningstjänsten att rycka ut och släcka din brand.
  • Dina barn får inte gå i skola, utan du får antingen lösa deras undervisning själv eller betala vad det kostar att hyra in en privatlärare.
  • Polisen kommer inte att hjälpa dig om du hamnar i knipa. Du får klara dig själv, om du inte är villig att betala det en utryckning och allt övrigt kostar polisen.

Det är ingenting konstigt i det här. EU fungerar precis som samhället, men på en högre nivå. Är man med får man ta del av de gemensamma samarbetena, men det kräver att man är med och bidrar/betalar. Vill inte UK göra det får de givetvis lämna EU. Men kom inte och påstå att de blir straffade! Säger du upp din prenumeration på DN eller SvD blir du inte ”straffad” när de slutar leverera tidningar.

Jag tänker inte gå in på mer av det den här stollen skriver, utan nöjer mig med att konstatera att EU-motståndare alltid måste ljuga för att försvara sina ståndpunkter.

Undrar just varför det är så.

Hanif Bali – Moderaternas Gudrun Schyman?

Nu tänkte jag sticka ut hakan ordentligt – är Hanif Bali Moderaternas motsvarighet till Vänsterpartiets Gudrun Schyman från när hon var PL för V? OK, inte övertolka nu. De har givetvis väldigt lite gemensamt, men i ett avseende ser jag en stor likhet: de är/var båda ett problem för sina respektive partier som partierna inte ville kännas vid pga de personkulter de byggt upp.

Gudrun Schymans politiska karriär kan beskrivas som förhållandevis framgångsrik. Hon kom lite under radarn från ingenstans för många år sedan och vände V från att ha varit ett parti som nätt och jämnt klarade spärren till riksdagen, till att bli ett av de större partierna. På två mandatperioder gick V från 4,5 till 12%. Där vände det, och de dalade till 5,9%, och där någonstans lämnade Schyman partiet.

Mindre snällt beskrivet: upp som en sol, ned som en pannkaka.

Att Schyman lämnade V berodde på att hon blivit ett problem för partiet. Dels för att hon blev allt mer verklighetsfrånvänd och radikaliserad (se Talibantalet), och dels för att hon skrämde bort många manliga väljare. Hennes ekonomiska fifflande var dock det som gjorde att situationen blev ohållbar.

Hon satt kvar i riksdagen som politisk vilde fram till 2006. Att hon blev kvar i partiet längre än partiet mådde bra av berodde till stor del på den personkult hon byggt upp. Man kunde ju inte göra sig av med henne för då skulle hon minsann kunna starta ett nytt parti och ta alla väljare med sig, hette. Hon blev aldrig ifrågasatt. Precis som Bali.

Och väljarna tog hon väl med sig. Hon startade Feministiskt Initiativ, F!, ett parti som mycket riktigt mest är hennes personliga fan club. Kvar blev de som inte ingick i hennes personliga fan club.

Men hur många väljare tog hon med sig då? I senaste valet fick väl F! 0,46% av rösterna? Så viktig var hon alltså för V. 0,46% av rösterna.

Detta trots all uppmärksamhet och allt stöd hennes nya parti fick. På 11 år har de inte en enda gång varit i närheten av att klara spärren. Någonting som jag personligen tror har att göra med att målgruppen ”besuttna kvinnliga akademiker som lever i en fantasivärld och bor i Stockholm” är ganska liten.

Samtidigt har V i år gjort sitt bästa val sedan Schyman lämnade partiet. F! är däremot troligtvis ett minne blott snart, eftersom de saknar en central idé och värdegrund, och är för verklighetsfrånvända för att få röster från andra än de som idoliserar Schyman.

Där har vi någonting som Moderaterna borde reflektera över i fallet Bali. Bali, som enligt många moderater är jätteviktig för partiet. Gör de sig av med honom kanske han bildar ett nytt parti och tar alla väljare med sig, ungefär. Låter det bekant? Han fick drygt 4 000 personröster i senaste valet, så jag skulle inte direkt ta gift på att ett Bali-parti skulle komma in i riksdagen. vilket i sin tur är intressant att ställa mot att han har ca 100 000 följare på Twitter – varför fick han inte fler kryss?

Jag vill påstå att M har samma problem idag som V hade när Schyman var partiledare och allt för långt uppe i det blå.

Båda skadar sina partier, men inom partierna sticker man huvudet i sanden och låtsas att de är tillgångar för partierna. Samtidigt fortsätter väljarflykten. Det ironiska är att de som är till men för sina partier i regel brukar stärka sin position i den situationen – de som inte gillar dem lämnar partiet, medan ja-sägarna som inte ifrågasätter eller kritiserar blir kvar.

Som jag ser det har M ingenting att förlora på att göra sig av med Bali. Däremot har de allt att förlora på att behålla honom. För blir han kvar allt för länge har han snart fått sitt eget parti eftersom alla andra lämnat det.

Men det blir inget stort parti. Ska vi gissa på drygt 4 000 röster?

Stockholmssyndromet för M – Bali?

Hanif Bali har gjort bort sig på Twitter. Igen. Det är varken första eller sista gången. Det inser de flesta. Däremot har Moderaterna alltid möjligheten att låta det bli sista gången han gör bort sig som företrädare för M. Det lär dock inte ske.

Jag har funderat kring ämnet Bali, Moderaternas kräftgång och Balis ”popularitet” inom M, och känner att det verkar handla om någonting i stil med Stockholmssyndromet. Att man inom M har en positiv syn på den som skadar partiet. På sin gisslantagare.

Låt mig förklara: många försvarar Bali med att han är så populär eftersom han fick näst flest personkryss i senaste valet. 4158, mot Ulf Kristerssons ca 70 000. Dock med reservation för att man inte kan kryssa politiker utanför sin egen valkrets, så om hela landet kunnat kryssa dem hade de kanske fått ännu fler.

Poängen är dock att det inte handlar om något *stort* stöd för Bali – 4158 röster är 0,32% (3,2 promille) av alla M-röster. Varför räknas hans stöd inte i procent?

M har sedan rekordvalet 2010 tappat mer än var tredje väljare. De har kämpat med att hitta en ny partiledare. De har inga hjärtefrågor. Det går helt enkelt dåligt för M.

I ett parti som det går dåligt för får ofta de som lyckas bygga upp en personlig supporterskara en mer framträdande roll. Sådana som Bali. Han har många följare på sociala medier, vilket M gärna lyfter fram som exempel på hur viktig han är för partiet.

Att de flesta av följarna är troll och botkonton, liksom att de återstående i regel röstar på SD eller AFS istället för M glömmer man gärna. Precis som det faktum att hans – relativa – popularitet inom partiet (provval bland medlemmar, t ex) beror på att partiet blivit mindre. Inte på att Bali blivit mer populär bland väljarna.

Bali är en belastning för partiet. Men det har gått så dåligt för M under så många år att de hamnat i ett slags Stockholmssyndrom. De ser företrädare som Bali som tillgångar snarare än de belastningar de är. Ju sämre det går för partiet, desto mer befäster de som skrämmer bort väljarna sitt inflytande. De väljare och partimedlemmar som tycker att beteendet hos Bali mfl är OK stannar ju kvar, medan de andra lämnar partiet.

Där har vi elefanten i Schönfeldtska praktsalen*. Den som ingen pratar om.

Om några år är M kanske där KD normalt sett är. Precis ovanför riksdagsspärren. Är det dit ni vill, Moderaterna? Eller ska ni börja ta era problem på allvar innan det är för sent?


* Nu har visst M flyttat ut från Schönfeldtska huset, vilket jag missat, men jag låter det stå kvar.