Men varför?

Så nu är även Sverige och svenskar en måltavla för islamistisk terror? Tydligen. I en artikel i SvD kan vi läsa om den svenske konstnären Lars Vilks, som nu mordhotats av Al-Qaida.

Orsaken är visst någon jäkla rondellhund som ska likna Muhammed, och som får muslimer att känna sig kränkta. Och som Vilks gjorde för att… Ja, jag vet f-n inte vad tanken var. För att slå ett slag för yttrandefriheten? Tjena.

Så här är det: Lars Vilks har all rätt i världen att uttrycka sig som han gör. Vi har yttrandefrihet i Sverige, och den är viktig att skydda. Men det kan vara bra att tänka på att det faktiskt är väldigt mycket som är tillåtet i enlighet med vår åsikts- och yttrandefrihet. Vi får säga och göra ganska mycket, utan att det innebär att vi bryter mot några lagar. Men som man ändå gör klokt i att låta bli, om man har alla getterna hemma.

Det spelar ingen roll om det handlar om Muhammed, Jesus, Jehova, eller Fan och hans moster. Att framställa någon av dessa på ett sätt som är kränkande för miljoner troende bara för att visa att man minsann får, är bara korkat (på samma sätt som det är korkat att kliva rakt ut på ett övergångsställe, framför en lastbil som kommer i hög fart, enbart för att visa att man som fotgängare har lagen på sin sida) och respektlöst. Och det framstår som än mer korkat när den som ligger bakom spektaklet sedan uttalar sig i media och försöker försvara dumheterna med att man vill ”skapa debatt”, eller helt enkelt visa någonting. Det verkar vara en vanlig bortförklaring när man fått hjärnsläpp.

Och vadå debatt? Att religiösa fanatiker inte gillar att man skämtar med eller om deras religion är knappast någonting nytt. Vad skulle en sådan debatt leda till? Att fanatikerna helt plötsligt konverteras till moderna, sekulära och bildade män av västerländskt stuk? Känns liksom inte så värst troligt.

För min egen del är det ganska enkelt. Det finns ömma tår hos alla, som man bör vara försiktig med att trampa på. Inte för att man inte får, för man får ofta göra det. Juridiskt sett, i alla fall. Jag skulle kunna dra en massa smaklösa skämt om förintelsen, om olika religioner, om svältande barn i Afrika, osv. Det får jag göra, trots att det kränker människor. Men jag gör det inte. Jag har förstånd och omdöme nog att inse att vissa saker bara leder till bråk och tråkigheter som ingenting gott kan komma ur. En annan anledning är att jag respekterar de som kan känna sig kränkta. Så kanske folk i gengäld respekterar mina ömma tår.

Jag skulle verkligen vilja veta vad som rörde sig i Vilks huvud när han gjorde den här rondellhunden. Vad ville han egentligen säga med det? Och vad trodde han att det skulle leda till?

Och jag tänker inte be någon om ursäkt för det Vilks har gjort. Och nej, jag kommer inte att tolerera att det finns människor i Sverige som tycker att han förtjänar att ”straffas” för det han gjort. Jag kan bara beklaga att vuxna människor inte begriper bättre än så. På båda sidor i den här onödiga konflikten.

För det är ju precis vad den här världen behöver, människor som rent demonstrativt startar onödiga konflikter och bråk, som sedan går ut över andra, som inte har med saken att göra.

Annonser

2 responses to “Men varför?

  1. Hej! Gillar vad du skriver om Vilks, idag 15 sept, vartenda dugg. Kunde inte sagt det bättre själv. Hur ligger det till med kopiering av detta. Går det an att lägga in ”lite här och där” utan att åka på åtal? Hälsningar från en som också tillhör den ironiska generationen, dock av annan årgång.

    Kommentar: Visst, bara att kopiera på. Har ingenting emot att mina åsikter får lite spridning. 😉

  2. Själv är jag en stor hundälskare som skulle kunna tänka mig att sätta upp rondellhundar på alla möjliga ställen…Vilka oerhörda proportioner detta spex har fått. Hade någon satt upp rondellhundar som såg ut som Reinfeldt, Kamprad, Kungen eller hin håle hade vi alla skrattat åt lustigheten. Har dom ingen humor alls ”dom där”?