Med nya sulor i mörka skogen

Ojojoj. Precis hemkommen (nåja, give or take en kvart or so) från den första turen på fultysken sedan jag körde sönder den på Sörmlandsleden för snart tre veckor sedan. Lite ljung som fastnade i kedjan, lite muskelkraft på pedalerna, och med ett kras gick växelörat i två bitar.

Förutseende som jag var hade jag redan ett par veckor tidigare bestämt mig för att beställa ett par nya öron. Snål som jag var så väntade jag tills det var för sent.

Men… Nu har nya öronen kommit, tillsammans med en ny uppsättning däck (höstdäck, grova rackare med bra grepp), och allt är påmonterat. Jo, allt satt på plats redan i måndags, faktiskt. Men pga ett pressat schema har jag inte haft tid för en provtur. Men idag kom jag hem medan det fortfarande var ljust. Så då bar det av ut i Årstaskogen.

Så vad kan man säga? Mer än att cykeln gick som ett urverk? Ah, det var en ren fröjd att blåsa nerför lönntrejlen som börjar ungefär där jag bor. Lite slirigt här och var under den första minuten, men greppet var suveränt i övrigt. Antagligen måste de slitas in en aning, eftersom de ju är av sorten som har grepp som halvsmält tuggummi. Rullade över det mesta gjorde däcken också. Och bäst av allt, bakväxeln satt precis där den skulle, hela tiden. Så att växelörat rök var nog bara bra, eftersom det börjat bli lite slappt.

Helt OK kväll, med andra ord. Det blev ingen lång tur, eftersom det blev mörkt ganska snart, men jag hann i alla fall känna lite på älsklingen. Och med lite tur blir det en revanschrunda på Sörmlandsleden i helgen.

Skulle kunna bluddra på i evighet. Men vad jag vill säga är i alla fall att det är så sanslöst kul att cykeln äntligen är i körbart skick igen.

Jo just det ja, ärtsoppa är rackarns gott, btw. Åt det till middag ikväll. För länge sedan. Mmm… Men jag brände tungan lite pga att jag hade bråttom. Nåja, lite får man stå ut med.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.