Äntligen

Jag kan inte annat än att roas av den för mig inte helt trovärdiga indignation som präglar diverse ledarskribenters, kolumnisters och andra stortyckares bloggar och kolumner. T ex SvD och DN. Varför? Jo, därför att PO Yrsa Stenius visat ganska klar och tydlig uppskattning för Alex Schulmans beslut att sluta blogga, och ett klart ställningstagande mot dennes blogg. Någonting som enligt kverulanterna inte är OK.

Bullshit, säger jag. Personligen tycker jag att detta är det absolut bästa som hänt med den avskrädeshög till nonsensblogg som Schulman fått betalt för att öka på under allt för lång tid. Schulman har gett den plumpa nätmobbningen ett ansikte, och att Aftonbladet bidragit till att ge honom uppmärksamhet under så lång tid tycker jag är en ren och skär skandal. Jag håller med Stenius fullt ut. Good riddance.

Med detta sagt är det dags att reda ut ett och annat:

1. Alex Schulman representerar inte gemene man. Han är inte någon ”folkets röst”. Schulman har bloggat på uppdrag av Aftonbladet. De har beställt, han har levererat. Aftonbladet, som för övrigt är en (den enda?) av få stora nättidningar som inte publicerar blogglänkar som är relaterade till deras artiklar – Finns det något samband med det faktum att innehållet i Aftonbladets artiklar ofta ifrågasätts? Undantaget är deras egna bloggar, som de ytterst sett har kontroll över, liksom den modererade kommentarsfunktion som finns för vissa av deras artiklar. Så ni får ursäkta om jag inte är villig att se just Aftonbladet som yttrandefrihetens sista bastion.

2. Vad är nytt med bloggandet? Ingenting. Ett nytt (och enligt min åsikt onödigt) namn på en ganska gammal företeelse, det är vad det är. Online-dagböcker har funnits i mer än 15 år. De har kallats andra saker. Reload, online journals, osv. Skillnaden är att det är fler som bloggar idag än för tio år sedan. Men gör det bloggandet till ett vapen för yttrandefrihet? Jag skulle nog snarare vilja påstå att det bara blir en massa ”brus”, många skräpbloggar som förmedlar information med tvivelaktiga avsändare. Undantaget var Skulmans blogg, som ju marknadsfördes via en av landets största nättidningar. Det reser faktiskt vissa krav på innehållet.

3. PO har till uppgift att så att säga företräda vanliga människor när de känner sig kränkta och utpekade i massmedia, och som inte får komma till tals i större tidningar. Är Alex Schulman en vanlig människa som inte får komma till tals i massmedia? Jag tror nog att vilken idiot som helst kan se att så inte är fallet. Schulman fick (och får) mycket uppmärksamhet, mer än de som han via sin blogg kränkt och kastat skit på. Hans blogg är en del av tidningen Aftonbladet. Så Stenius ställningstagande är helt riktigt.

Slutligen vill jag säga att Schulman verkligen har gjort bloggandet en björntjänst. Eller det är nog fel ord. Otjänst är mer passande, jag tror nämligen inte att det finns någon grundläggande välvilja i människans bloggande, utan att det bara handlar om ett rent vinstintresse. Men han har föregått med oerhört dåligt exempel, och visat hur man inte beter sig eller uttrycker sig på nätet. För några år sedan fanns det ett begrepp som var känt för de flesta. Netikett, kallades det. Idag är det glömt. Tack vare människor som Schulman.

Fast det är ju nästan lite sött att se hur hans fru sitter och försöker vara som sin make i sitt bloggande. Genom att uttrycka sig på samma plumpa sätt, komma med personangrepp och hålla en allmänt otrevlig ton. Det negativa är att detta visar att även de som föregår med dåligt exempel får sina copycats och efterföljare.

Det här handlar i alla fall inte om yttrandefrihet. Vad som har hänt är att Aftonbladet stängt en av sina funktioner, som sköttes av en bloggare. Ingen har hindrat Schulman från att komma till tals. Eller måste man få sin blogg marknadsförd och synliggjord i en av landets största tidningar för att det ska vara fråga om äkta yttrandefrihet? Larv.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.