Attitydsförändring krävs. Och handling!

Nu ska folk enligt en artikel i SvD lockas att ta cykeln oftare. Det ska t o m satsas en hyfsad slant på cykelfrämjande åtgärder. Ett sundare leverne innebär en friskare miljö, enligt en annan artikel i SvD.

Men, som vanligt, jag väntar nog med lovorden tills jag sett lite resultat. Jag bor i Stockholm, jag cyklar mycket, och jag vet att problemet inte är att det saknas möjligheter att cykla. Problemet är att samhället sedan många år tillbaka bedrivit en aktivt och medvetet cykelfientlig linje:

– I somras hade polisen i Stockholm ca 30 (ja trettio) cyklande och civilklädda poliser ute på gatorna. Uppdrag: Haffa cyklister som bröt mot olika trafikregler. Principiellt sett är detta rätt, men det får inte fler människor att börja cykla. I synnerhet inte när det handlar om svårttolkade situationer, som hur man ska göra när en markerad cykelbana bara upphör. Eller cykelfälten är fyllda av parkerade bilar, som poliserna av någon anledning blundar för. (Förtroendeingivande…)

– Cykelfälten används i första hand inte av cyklister. Utan som p-platser, avlastningszoner och uppställningsplats för taxibilar. Men aldrig någonsin har polisen gjort någonting åt detta. Jag bara undrar, hur svårt är det egentligen att lappa eller forsla bort vissa felparkerade fordon, rycka en del körkort (hot om indraget körkort bör vara synnerligen effektivt för att få taxichaffisar att sköta sig), och vara tydlig med att det är precis det som kan hända när man ställer bilen i ett cykelfält? Så varför görs inget?

– Det dyker upp cykelförbud över hela stan. I grönområden, på tidigare kombinerade gång- och cykelbanor. Ärligt talat, vill samhället att svensson ska förvandlas till soffpotatisar som aldrig rör på sig? Cykelförbuden bygger oftast på godtycklig diskriminering, vilket en tjänsteman som arbetar med sådana frågor oavsiktligt erkänt.

– Cykelfälten på stans gator börjar försvinna. För att de ”stör” biltrafiken”. Se denna artikel för mer info. STÖR trafiken? (Men för i h-e…) Det är ju uppenbart vad som är norm bland våra politiker. Som cyklist i Stockholm lever man redan idag farligt nog. Gör det inte värre!

– Olyckor (i synnerhet allvarliga sådana) mellan bilar och cyklister i Stockholm avskrivs nästan alltid som rena olyckor. Hur ska man kunna få reda på vad som orsakar dem om de viftas bort med ett litet ”shit happens”?

Hur som helst, jag applåderar alla satsningar som ska få oss att börja cykla mer. Det är initiativet och tanken som räknas. Men jag tror nog att detta är ett i raden av meningslösa spel för gallerierna som inte kommer att leda till någonting. Ska det bli någonting av cyklingen i det här landet så krävs det kanske att besluten fattas av andra människor än de som konstant åkt bil de senaste 40 åren, och inte är insatta i dessa frågor?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.