Naturreservat – Då och nu.

När jag var barn, och var ute och seglade med föräldrarna, fick jag lära mig att det i Stockholms skärgård fanns gott om naturreservat. ”Vad är ett naturreservat”, frågade jag då, som den nyfikna unge jag var. ”Jo, det är öar och platser där man helst inte ska gå iland, för att man kan störa djurlivet eller naturen. Fåglar som har bon med ägg som ruvas, eller ungar som matas. Naturreservaten finns för att de ska få vara ifred.”

Det var då det. Om samma fråga ställs idag, vad blir då svaret? Jag vet inte. Vad ÄR egentligen ett naturreservat idag? Någonting som bildas för att skydda djur och natur? Det rimmar i så fall väldigt illa med att det faktiskt är tillåtet att röra sig hur som helst i dem. Nackareservatet, t ex. Eller Årstaskogen.

Är det kanske så illa ställt att många av de naturreservat som bildats på senare år egentligen inte finns till för att skydda någonting? Utan bara tillkommit för att det är ett idiotsäkert sätt att åsidosätta allemansrätten och förhindra nybyggnation och exploatering?

Vad kommer följande generationer att tro om naturreservaten som finns? Låt säga att en barnfamilj seglar i Stockholms skärgård, och den frågvisa ungen ställer samma fråga som jag gjorde när jag var i den åldern? ”Jo, ett naturreservat är ett område som man inte får vara i, därför att det finns människor som inte vill dela naturen med andra. De vill vara för sig själva och här måste alla anpassa sig efter vad de tycker är rätt och riktigt. Så du behöver inte bry dig om att det är ett reservat, så länge ingen ser eller hör att du går iland är det fritt fram.”

OK, lite raljant och tillspetsat kanske. Men faktum är att det har gått inflation i naturreservaten i Stockholm. Sluta bilda naturreservat på rent godtyckliga grunder, om reservatsformen ska överleva. Det bygger på att folk respekterar de naturreservat som finns, vilket i sin tur kräver att de verkligen bildas på riktiga grunder.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.