Att ge med den ena handen och ta med den andra?

Nu tänkte cykelnörden gnälla lite om cykelrelaterade frågor igen. Läste nyss i SvD en (smärtsamt lång) artikel om hur bra det vore om fler började cykla. Typ. Det var mer än så, men andemeningen var att både miljön och samhället tjänar på att fler börjar cykla, inte minst folkhälsan. Det tycker t o m WHO.

Så, för att då återgå till mitt gamla vanliga gnäll, jag tror inte att folk kommer att börja cykla i någon större omfattning så länge samhället inte på allvar försöker främja cyklingen. Att måla upp cykelfält och cykelbanor på Stockholms hårt trafikerade gator är rent spel för gallerierna så länge polisen inte ser till att dessa inte används som p-platser, lastzoner och taxiuppställningsplatser. På ren svenska, reservera cykelfälten för cyklisterna! Cykelfält som inte är fria från parkerade bilar och annat skräp invaggar bara de mindre vana cyklisterna i en falsk känsla av säkerhet. Vi som har mer vana vet att de är i stort sett oanvändbara, och håller oss till de vanliga körfälten istället.

Inte heller kommer folk att känna sig motiverade att cykla när polisen avsätter 30(!) man till att under några veckor – i civila kläder – jaga cyklister som bryter mot olika trafikregler, och bötfälla dessa, vilket gjordes i somras. I synnerhet inte när man samtidigt blundar för ovanstående problem. Missförstå inte, initiativet är i sig väldigt bra, oansvariga cyklister som skiter i reglerna är en fara för oss alla. Men när ska de egentligen börja med insatser som är till gagn för cyklingen? Har vi som cyklar inte rätt att ställa krav på säkerheten i trafiken, eller kräva att vi tas på allvar och behandlas som en grupp med samma rättigheter som bilister eller fotgängare? Hittills har vi bara haft skyldigheter.

Jag vågar gå så långt som att påstå att polisen i Stockholm ALDRIG har satt dit någon bilist som parkerat i något cykelfält någonstans i stan. De tar inte det problemet på allvar – Tvinga bylingarna att cykla lite då och då, så kanske de själva inser hur trevligt det är att t ex behöva väja för en felparkerad bil mitt på Sveavägen.* Men att tro att politikerna skulle slås av den insikten är väl mer än lovligt naivt?

Så där har vi problemet. Samhället ger med den ena handen och tar med den andra. Någonting som känns extra irriterande för oss som cyklar, eftersom många av oss vet att det i grund och botten inte är så jävla svårt att få fler att välja cykeln som transportmedel. Det krävs lite engagemang från samhällets sida, that’s it. Men som utvecklingen ser ut nu, där man bl a tar bort cykelfält från stadens gator (pga någon idiot i stadshuset kommit fram till att de cyklande ”stör” biltrafiken, det är visst på nåder vi får cykla i stan numera), kan vi nog räkna med att Stockholm blir en cykelstad när hönsen får tänder och helvetet fryser till is. Aldrig, alltså. Bilen kommer att vara norm så länge det finns drivmedel att få tag på.

Och det är väl precis det en stad som Stockholm behöver, fler bilar på gatorna med ökade utsläpp, och färre människor som cyklar eller går?

* Om polisen/gatukontoret hade som policy att bötfälla alla fordon som står parkerade i cykelfält, och forsla bort de som blockerar de större gatornas cykelbanor, skulle problemet försvinna på några veckor. Men alla vet att det är idiotsäkert att parkera i cykelfälten i nuläget, eftersom polisen inte anser sig ha tid att befatta sig med sådant ”skit”.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.