Representerar Skönhetsrådet verkligen Stockholmarna?

Nu är om- och utbyggnaden av Stadsbiblioteket aktuell igen, och det tänkta förslaget ska stötas och blötas. Och så ska givetvis Skönhetsrådet vara med och tycka i frågan. Allt är i sin ordning, med andra ord. Men jag reagerade på en sak i artikeln i SvD, nämligen ett uttalande från Skönhetsrådets Martin Rörby:

Det är viktigt att stockholmarna är med på ombyggnaden.

Det har han förvisso rätt i, men på vilket sätt är egentligen Skönhetsrådet representativt för stockholmarna? Det är en liten sammanslutning (runt 15 personer) av människor som knappast utgör ett tvärsnitt av Stockholms befolkning, varken i fråga om utbildning, bakgrund, ålder, politisk åskådning, eller könstillhörighet – Majoriteten av stockholmarna är faktiskt inte konstnärer, arkitekter och politiker i åldrarna 40-70 år.

Rådets medlemmar utnämns för övrigt på basis av kontakter och åsikter. Det sker alltså inte på demokratiskt vis, så stockholmarna har i princip ingen reell möjlighet att påverka vilka som sitter i rådet. Jo, i teorin kan vi ju vara med och påverka, genom att rösta på något annat parti än något av de nu sittande i nästa kommunalval…

Hur som helst så ställer jag mig frågan om Skönhetsrådet verkligen representerar Stockholmarna? Hur många unga människor som ska leva i det framtida Stockholm, vars utveckling Skönhetsrådet är med och styr och kontrollerar, ingår egentligen i rådet?

I övrigt lyckas man även få med en av de klassiska hänvisningarna till Klara-rivningarna för ett halvt sekel sedan. Ajabaja, ungefär.

Problemet är bara att den bild som många har av Klara-kvarteren är idealiserad och onyanserad, och inte stämmer så väl överens med verkligheten. Ja, det var en del fina byggnader som försvann. Allt som revs behövde inte rivas men det var även ett riktigt slumområde. Hus som saknade elektricitet och rinnande vatten, och som var sanitära olägenheter i sig. Klara var Stockholms ghetto. Och Stockholm hade faktiskt ingen riktig stadskärna på den tiden, så någonting behövde göras.

Vad jag har emot Klara-rivningarna är inte rivningarna i sig, utan vad man byggde på ruinerna av dessa. Hötorgscity (ett förortscentrum mitt i stan), Åhléns-huset, och andra betongschabrak med 3-4 våningar. Har även för mig att allt detta skedde med Skönhetsrådets goda minne. Samtidigt som man var och tallade på bygget av Söder torn, numera en stor ölburk i betong istället för det torn det var tänkt att bli – Det är till att sila mygg och svälja kameler, minsann.

Dock är Klara-rivningarna knappast jämförbara med utbyggnaden av stadsbibblan. Här handlar det om att bygga ut någonting befintligt, utan att riva så överdrivet mycket.

Samtidigt är jag lite kluven angående detta projekt. Jag är lite av en bakåtsträvare när det gäller just bevarandet av Stadsbiblioteket, eftersom jag tycker om byggnaden och inte vill att man smäller upp något schabrak vägg i vägg som liknar någonting av det som byggdes på ruinerna av Klara-kvarteren och skymmer den gamla biblioteksbyggnaden.

Så för att säkerställa att vi får någonting som stockholmarna trivs med vore det kanske bäst om Skönhetsrådet hölls utanför denna process?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.