Ska den ineffektiva svenska polisen äntligen styras upp?

Polisen ska synas mer, det är budskapet från tf rikspolischef Bengt Svensson. Bra initiativ, tycker jag, för det har faktiskt gått så långt att jag på allvar börjat ifrågasätta om den svenska poliskåren egentligen har något existensberättigande. Polisen verkar ju inte ha tid över för sådant som jag trodde var deras huvuduppgift, nämligen att upprätthålla ordningen och se till så att normala medelsvenssons kan känna sig trygga.

Dessvärre verkar det som om polisens resurser främst har använts till att jaga fildelare, rödljuskörande cyklister och fortkörare på 110-vägar. Och då givetvis under så bekväm arbetstid som möjligt. Kort sagt, det som verkar ha prioriterats är enkla förseelser som ger snygg statistik med många lösta ”brott”, men som i slutänden inte betyder ett jävla skit för trygghet och ordning i samhället. Många vanliga människor känner sig otrygga när de rör sig ute på stan om kvällar och nätter. Det är ofta gott om stökiga ungdomar ute, men polisen lyser med sin frånvaro.

Kort sagt, ingen finns på plats för att förhindra att brott sker, och när brott väl sker så dröjer det så länge innan polisen dyker upp – om de överhuvudtaget gör det – att alla spår hunnit kallna, och listan över olösta brott kan utökas ytterligare.

Och när man för ovanlighets skull ser en – eller kanske flera – livs levande polis ute på gatorna så upplever jag dem mer som ufon som inte passar in i omgivningen. De sitter nästan alltid i någon bil, må den vara i rörelse eller ej. Och tillbringar tiden med att sitta och blänga misstänksamt på folk och fä, någonting som jag vet att många stör sig på. Mindre och icke-matcho förseelser – som t ex mitt primära hatobjekt, nämligen bilar parkerade på stans cykelbanor och cykelfält – brukar de i största möjliga mån ignorera.

Eller det lägsta lågvattenmärke jag känner till: En kille såg en dyr cykel i trettiotusenkronorsklassen bli stulen, och ingrep genom att vänligt fråga personen som var i färd med att bryta upp låset om det verkligen var hans cykel. Varpå han blev knivhotad. En liten bit därifrån befann sig en samling poliser, som han vände sig till. Men de var givetvis för upptagna med att bara stå och göra ingenting för att ta tag i saken – De hade chansen att ta en tjuv på bar gärning, och som grädde på moset kunna sätta dit denne för olaga hot och brott mot vapenlagen (knivförbud på allmän plats), men de lät det hela rinna ut i sanden.

Kort sagt, en sådan poliskår tror jag nog att vi klarar oss utan.

Mitt förtroende för polisen är i botten. Och ändå borde jag enligt konstens alla regler vara partisk till bylingens fördel, min mamma jobbade under många år på polisen, och jag hade själv praktik på en polisstation som tonåring.

Ändå har jag inget förtroende för den svenska polisen. Så snälla rikspolischefen, styr nu upp verksamheten så att vi som lever i det svenska samhället kan känna att polisen existerar för vår trygghet och säkerhet, och inte för att se till att pöbeln håller sig i skinnet.

Och se för i helvete till att stationera trafikpoliserna där de verkligen behövs, dvs i tätbefolkade områden där de flesta olyckor mellan bilar och fotgängare eller cyklister sker!

Och på tal om trafikförseelser, nu verkar det som om det äntligen är ett nytt och bättre system på väg, i alla fall enligt denna artikel. Jag tror personligen att det skulle få bort många farliga bilister (som finns i överflöd här i Stockholm, tycker att var och varannan skiter i att använda blinkers i stans korsningar) från vägarna, ända tills de visat att de faktiskt lärt sig köra bil.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.