Varför motarbetar Handelskammaren sig själv?

Mikael Söderlund försöker förhala utbyggnaden av spårvägen mellan Norrmalmstorg och Centralen. En utbyggnad som har varit planerad i flera år. Och som är mer eller mindre nödvändig, eftersom trafikkapaciteten mellan T-Centralen/Centralen och Djurgården inte på långa vägar räcker till. En möjlig anledning till förhalandet kan vara det något märkliga remissvar som Stockholms Handelskammare – utan att ens ha blivit tillfrågade som remissinstans – inkom med. Det står att läsa i DN. I Handelskammarens remissvar skriver de att det är ”märkligt” att de inte tillfrågades den här gången. (Varför de inte tillfrågades går jag in på längre ner i inlägget, jag har en del teorier…)

Jag kallar som sagt Handelskammarens yttrande för märkligt, eftersom det slår mot just turism och andra näringar som de borde värna om. Jag har aldrig hört talas om att någon handelskammare i någon modern storstad har motsatt sig utbyggnader av kollektivtrafiken. I synnerhet inte på sträckor och linjer som är populära bland turister. Någonting som inte står att läsa i artikeln är dock att Handelskammaren som regel brukar motsätta sig i stort sett alla satsingar på spårburen kollektivtrafik i Stockholm. Handelskammaren var lika negativ till planerna på att bygga Tvärbanan för några år sedan. Argumenten var ungefär samma som används nu. De hade fel, vilket vi nu i efterhand kan se.

Ja, så till argumenten. Det är det som jag ser som mest märkligt i Handelskammarens yttrande. Jag har läst deras remissvar, och det kan du också göra, länk finns i slutet av detta blogginlägg. Remissvaret innehåller i princip inga riktiga eller konkreta argument mot en förlängning av Djurgårdslinjen. Det bygger på felaktiga påståenden och antaganden som ingen spårvägsexpert köper. Handelskammaren påstår bland annat att trafiken kommer att öka, att spårvagnar tar mer plats än bussar, att det kommer att inträffa fler olyckor mellan spårvagnar och annan trafik, att gatorna inte håller, och en hel del annat. Påståenden som totalt saknar grund. Felaktigheter som hade kunnat undvikas om Handelskammaren gjort sig besväret att kontrollera riktigheten i sina egna uppgifter.

Jag ska inte bli för långrandig, men jag ska bemöta några av Handelskammarens påståenden:

– En modern spårvagn tar mindre plats i trafiken än en buss. Den är smalare, och dessutom ledad på fler ställen. Den tar sig runt trånga gathörn som en buss skulle fastna i. Det är möjligt att Handelskammaren har tittat på de spårvagnar som går i trafik på Tvärbanan och Nockebybanan, en helt annan modell och spårvagnstyp än den som ska gå på Djurgårdslinjen. Tvärbanans spårvagnar är av förortstyp, och ska i första hand vara snabba, rymliga och ha gott om sittplatser. En innerstadsspårvagn är däremot ganska långsam, men smidig och utrymmessnål, men har ont om sittplatser.

– Spårvagnstrafik på Djurgårdslinjen innebär att den totala trafikmängden i innerstan MINSKAR. En enda spårvagn kommer att ersätta kanske 3-4 bussar av den sort som nu går mellan Djurgården och T-Centralen.

– Axeltrycket från en modern spårvagn är lägre än det från en buss, eftersom vikten fördelas jämnt över fler hjulpar. Belastningen sprids sedan ut över en yta, tack vare rälsen. Det är själva principen med konstruktionen av spår- och järnvägar, att steg för steg fördela vikten. Hjulen till rälsen, rälsen till syllarna, syllarna till banvallen. Det betyder att vi inte behöver oroa oss för Sergels torg, det kommer att hålla. Och skulle det vara för klent går det alltid att förstärka.

– Spårvagnar i trafiken innebär inte fler olyckor. Visst kan man bli påkörd av en spårvagn. Spårvagnar kan krocka med bilar. Men även bussar krockar med bilar och kör på folk. En stadsspårvagn kör dock sällan över fotgängare som hamnar i vägen, utan knuffar dem åt sidan. Stadsspårvagnar är nämligen byggda med detta i åtanke. Så är det inte med bussar, som kör rakt över de som hamnar framför dem. Inga allvarliga olyckor har inträffat på Djurgårdslinjen.

Hur som helst, jag tycker att Handelskammarens agerande är ytterst märkligt. De skickar på eget bevåg in ett remissvar, utan att vara tillfrågade. Yttrandet visar sig sedan bestå av lösa antaganden och felaktigheter, som saknar grund. Det får mig att undra om de överhuvudtaget gjort några egna efterforskningar, eller om de bara höftade till med någonting som ”lät rimligt”. Som i fallet med Tvärbanan.

Kanske är det därför SL inte är intresserade av Handelskammarens synpunkter, om de inte tillför någonting? Jag vet inte, jag spekulerar friskt. Däremot vet jag att man tillfrågar olika remissinstanser för att man vill ha in matnyttiga synpunkter som kan utgöra en del av ett beslutsunderlag. Uppfyller Handelskammarens remissvar för Djurgårdslinjen de kraven? Jag tycker inte det. Om de tidigare har presterat liknande remissvar förstår jag varför de inte längre har något värde som remissinstans.

Jag tycker också att det är tråkigt att Mikael Söderlund väljer att lyssna på vad Handelskammaren har att säga i den här frågan. Jag hoppas att han inser att deras synpunkter inte har något egentligt värde i den här frågan. Söderlund är annars ett värdefullt tillskott för Stockholm, eftersom han vågar stå på sig och se till att staden utvecklas, trots den förtryckande NIMBY-attityd som brukar prägla stadsbyggnadsdebatten. Det är olyckligt att han inte är lika framsynt i frågan om spårvagnens framtid i Stockholm. Spårvagn är ett tyst, miljövänligt och bekvämt transportsätt, som är överlägsen bussen i alla avseenden. Jag hoppas att han själv inser att situationen med buss 47 är ohållbar under högsäsong.

Och ja, spårvagn tar utrymme för bilar. Men vi måste sluta se bilen som norm för all trafik. Staden kommer att må bättre av att fler börjar åka kommunalt än med egen bil. Men så länge kollektivtrafiken innebär boskapstransporter á la linje 47 blir det svårt att övertyga folk om det riktiga i detta.

Snabba och bekväma spårvagnar är framtiden!

Länkar: Handelskammarens remissvar, DN, DN

Annonser

Kommentarer inaktiverade.