Klara, stadsdelen som (inte) försvann

Så fort det talas om att bygga nytt i Stockholm börjar vissa älta de gamla Klara-kvarteren. Klara, den smått legendariska stadsdelen som ”försvann” under 50- och 60-talets rivningshysteri. Får man tro de riktiga Klara-nostalgikerna så jämnades ALLT med marken och terrängen omformades. Fina gamla Klara försvann utan spår. Allt som återstår är visst gamla foton, eller hur?

Klara 1

Klara 2

Klara 3

Klara 4

Klara 5

Klara 6

Klara 7

… OK, jag antar att du vid det här laget har förstått att bilderna är bluff. Jag tog dem under en promenad i Klara-kvarteren tidigare idag. Men vad jag vill visa med dessa bilder är att det finns mer kvar av de gamla Klara-kvarteren än folk inser.

Det handlar om en kombination av att vara hemmablind, och att den nyare bebyggelsen döljer en hel del av den gamla. Ett bra exempel på detta är hur det är när man promenerar längs med Klarabergsgatan från Centralen till Sergels torg (eller omvänt), en gata som kantas av (gräsliga) betonglimpor från 60- och 70-talet. Bakom dem döljer sig en del av den gamla bebyggelsen. Vilket folk ofta missar, eftersom de sällan går via bakgatorna. Det är bara när man promenerar på bakgatorna som man lägger märke till de äldre husen.

Jo, det blev ett stort hål mitt i staden, där Sergels torg och Hötorgsskraporna nu breder ut sig. Man grävde ut Brunkebergsåsen och byggde en bro över Hamngatan, som tidigare gick över åsens krön. Brunkebergstorg förändrades (men en del av bebyggelsen återstår), och används numera knappt av någon.

I det stora hela ledde Klara-rivningarna till att centrala Stockholm avfolkades. Människor flyttades ut i förorterna, kontor tog deras plats. På gott och ont. Det finns inget säkert svar på frågan om Klara-rivningarna var bra eller dåliga för Stockholm. Debatten är sällan nyanserad.

Problemet med gamla Klara är dock att det existerar så mycket myter om området. Speciellt bland människor som aldrig själva upplevde Klara på den tiden det begav sig. Att det var en stadsdel med ett rikt kulturliv. Att den bara försvann utan ett spår. Vissa människor kallar på fullt allvar gamla Klara för Stockholms Montmartre. Ja, allt det här hade kanske varit sant om Stockholm varit en annan stad. Om Stockholm – eller Sverige – hade haft en rik kultur på den tiden. Dessvärre är det rent önsketänkande. Sverige var ett grått och trist land, utan vare sig spännande mat eller kultur.

Min fråga är, hur mycket tror du personligen är sant av det som sägs om gamla Klara? Hur mycket av det som folk minns är äkta minnen, och hur mycket är idealbilder som bara blir vackrare för varje år som går sedan Klara försvann?

Annonser

3 responses to “Klara, stadsdelen som (inte) försvann

  1. Tycker du förenklar en hel del. Över 2000 bostäder och många gånger fler arbetsplatser försvann. Det revs utan urskiljning, ALLT skulle bort. Du ahr hittat de sju husen som överlevde (nu underdrev jag lite).

  2. Jag tycker att omdaningen av city var alldeles för okänslig. Det mesta rivdes och byggdes upp under en kort period vilket har gjort området likriktat arkitektoniskt. Stilen (brutalism) gör heller inte någon speciellt glad.

    Men jag deltog tidigare i en debatt på SVD:s nätupplaga som behandlade Stockholms utveckling. Det hade föreslagits att Stockholm skulle få helt nya stadsdelar och att höghus skulle byggas på dessa nya delar. På två ställen i innerstaden hade det föreslagits rivningar, nämligen ett annex till Stadsbibliotektet och Klara postterminal. Många jämförde detta förslag med rivningarna i Klara och var allmänt negativa.

    Att man använder dessa rivningar som argument för att inte bygga nytt är väldigt konstigt. Man får gång på gång förklara för dessa personer att Klararivningarna inte är relevanta för denna diskussion. Budskapet går ändå inte fram. Det är som ett reflexbeteende: så fort nya stadsdelar i Stockholm diskuteras kommer Klara”argumentet” fram.

  3. Det är klart att det är svårt för nån som inte bodde och växte upp i Klara att förstå vilket (folk)mord detta var och i vilken omfattning skövlandet utfördes. Man drev folk från hus och hem och alla hantverkare och småföretagare blev husvilla. Brutalism är ett mycket bra ord för detta, det ser för jävligt ut med dessa betongklossar och jag är så förbannad på de gubbar som uppenbarligen drabbades av kollektivt vansinne. Jag hade verkligen velat uppleva dessa kvarter. Jag är absolut inte motståndare till nya byggnader, men man måste vara varsam och planera in bebyggelse så att det harmonierar med varandra. Det vimlar av ny bebyggelse i detta land. Att riva gamla fina 1700-tals hus med stuckatur och utsmyckningar som inga hantverkare idag skulle kunna uppföra är en brottslig handling och vore inte gubbjävlarna döda idag skulle jag driva en rättprocess mot dem!