Cykelsäsongen (pendlingen) invigd

Jag sitter här och har lite ont i benen. Ontet i benen beror på att jag var så duktig att jag cyklade ut till Kista och hem igen idag, hade labbtid som jag inte tänkte missa. Och med det kan man väl säga att jag officiellt börjat cykla till och från plugget i år. Men blir det dåligt väder blir det till att åka kollektivt, det finns liksom gränser för hur socialt handikappad (läs: skitig och svettig) jag är villig att vara när jag är ute på DSV.

Vägen ut till Kista var kämpig. Det började bra med att jag tappade bakhjulet vid Skanstull. Vådan av att inte dra åt quickreleasen tillräckligt, när baknavets axel är ca 5mm längre än ramen är avsedd för – Det innebär att det inte ligger an riktigt ordentligt, och om då en stark jävel som jag tar i lite innebär det att hjulet dras loss. Ingen fara, jag har ju horisontella dropouts på pendlaröket. (På svenska: Hjulet dras ur snett nedåt och framåt när det tas loss, inte rakt ner.) Det innebär att kedjan hoppar, inte att hjulet ramlar av. Lösning: Dra åt fanskapet för knug o fostervatten. Men jag känner att jag verkligen borde göra någonting åt det här problemet. Bocka till ramen, kanske, så att grejerna passar.

Sedan slet jag hund när jag cyklade genom stan. Det byggs överallt, och det innebär att cykelbanorna är blockerade på sina håll, och man får trängas med fotgängare och annat löst folk. Vissa gator och broar är avstängda. Norrbro, t ex, som jag annars brukar använda när jag ska ut på Sveavägen. Oslagbart alternativ. Och nu är den avstängd, vilket innebär omvägen via N:a Bantorget.

Riktigt kul kan det vara när man ska förbi en samling människor som går i bredd och effektivt blockerar hela gång- och cykelbanan, och till råga på allt tror att cyklisterna plingar frenetiskt bara för att det är kul att använda ringklockan. (Note to self: Kolla om Clas Ohlson säljer tryckluftstutor i år också. De är VÄLDIGT effektiva…)

En Lassie-upplevelse hade jag också. På Vasagatan strax innan Kungsgatan cyklade jag förbi en parkerad bil, som föraren skulle ut ur. Cred för att han verkligen kollade att cykelfältet var fritt innan han slängde upp dörren. Ut klev Robert Aschberg – Hade kunnat bli fina rubriker om någonting gått fel, antar jag. 😉 Tog mig i alla fall fram till N:a Bantorget och kunde där söka mig vidare till Sveavägen. Hade flyt, så det var bara att köra rakt ut och vidare norrut.

Resten av vägen genom innerstan var ganska händelselös. Använde ringklockan flitigt, som vanligt. Tog mig fram till Sveaplan utan större missöden. Vidare mot Solna. Vägen från Solna till Helenelund via Ulriksdal var en enda lång jävla plåga. Jag fattar ärligt talat inte hur man kan lägga cykelbanor där det är helt öppet, intill stora vägar/järnvägar, utan någon form av vindskydd. Stockholmssyndromet, att fullständigt glömma bort att ta hänsyn till väder och vind när någonting ska byggas?

När jag skulle hem valde jag att ta en annan väg. Hade fått nog av blåshålet till cykelväg mellan Helenelund och Solna, så jag cyklade via Bromma istället. Den vägen är längre och sämre, och dessutom mycket backigare. Men den är mestadels i lä, lyckligtvis. Så jag drog iväg, efter att ha köpt lite godis på Kistagrossen – Lösviktsgodis för 3,90:- hektot, där turkisk konfekt ingår i utbudet, är enligt min åsikt rent livsfarligt, men eftersom jag cyklade tyckte jag att jag kunde unna mig lite onyttigheter. (Jo, jag är bra på att hitta på ursäkter.)

Hemresan var ganska ointressant. Trampade via Järvafältet till Rissne, och sedan vidare till Bromma. Cykelvägen som går längs med flygfältet är inte så överdrivet rolig att trampa. Osopad och ojämn. Men det går ganska fort. Jag lyckades på något vis passera landningsbanan precis när ett SAAB 2000 gick in för landning. Funderade på vem som skulle hinna först förbi den där skärningspunkten, jag eller flygplanet. Sett i 2D var vi på kollisionskurs. Och det blåste förbi så lågt att jag fick lust att stanna till och kolla om jag fått hjulspår på hjälmen. Men det var säkert en hel meter till godo. Tur att det inte var ett stort jetplan.

Osv, osv, osv. Cyklade via Liljeholmen, Marievik och Årstadal. Stannade till för att pausa (och äta lite godis, höhö) på kajen. Det slog mig att man gjort ganska rätt med det nybyggda bostadsområdet i Årstadal, se bilden nedan:

Årstadal/Marievik/Liljeholmen

Läget är bra, utsikt över vattnet, ganska nära till Tvärbanan. Bottenvåningen (1-2 plan) är avsedda för affärsverksamheter av något slag. Det är ganska många våningar, och gott om bostäder på ett och samma ställe. Stilen… Tja, nyfunkis, ingenting nytt under solen. Men det är i alla fall bättre än det jag sett på annat håll i stan. Skalan känns ganska rätt. Och dessutom ska det enligt vad jag har läst byggas några höghus i samma område (18 våningar) – Jag hoppas (hoppashoppashoppas) verkligen att det inte är de husen vi ser på bilden, utan att de planerna fullföljs. Med tanke på att det ligger en bergknalle bakom området finns det ingen anledning till att hålla igen på höjden, anser jag. De planerade höghusen skulle inte synas så bra i bilden ovan, utan ligga bortåt Årstabron. Spännande planer, tycker jag. (Om de fortfarande gäller, i NIMBYs högborg Stockholm går inga planer eller visioner säkra…)

Jo, jag kände mig tvungen att ta en bild på cykeln också:

Min gamla cykel

Sedan cyklade jag hem via Årstaviken. Årstashoren (internskämt) har försvunnit, och ersatts av en ganska normal grusväg. På gott och ont. Det blev en del gående i Årstaskogen, eftersom backarna är lite för branta för att det ska fungera med den höga utväxling jag har på cykeln. Den är kittad som snabb pendlarhoj, och då är götgatspuckeln gränsen för vilka backar den ska klara av.

Sedan gjorde jag pizza. För att toppa onyttigheterna köpta i Kista, vill säga. OK, mina pizzor är faktiskt ganska nyttiga, faktiskt. (För att vara pizzor, vill säga.)

Pizza

Keso, istället för ost. Blir riktigt bra, faktiskt. Och fullkornsvetemjöl om det är möjligt. Ser ut som ovan.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.