Polisen skördar det polisen sår

Så allmänhetens förtroende för polisen är rekordlågt? Jaha, det kom ju som en överraskning. Eller?

Nej, givetvis inte.

Jag gissar att allmänheten började tappa förtroendet för polisen ungefär samtidigt som polisen slutade att arbeta åt allmänheten. Dvs när poliskåren bytte ut de serviceinriktade och fotpatrullerande bylingarna mot bilburna SWAT-kopior i militära uniformer. Stockholms poliser syns nästan aldrig ute på stan. När de för ovanlighets skull visar sig sitter de nästan alltid i sina bilar. Sällan ser man dem göra någonting som har direkt kontakt med allmänheten.

Vad har egentligen hänt med de fotpatrullerande poliserna som genom sin närvaro gjorde att staden upplevdes som tryggare? De som höll ordning och förhindrade vardagsbrottslighet. Ja, jag menar just den sortens poliser som håller på med sådana här ”töntiga” saker som att förklara för turister hur de hittar till Gamla Stan, eller hjälpa gamla tanter över gatan. (OK, jag överdrev lite.)

Kan problemet var att poliserna själva har fått för mycket inflytande över hur deras arbete ska prioriteras, så att den sortens ”fjanterier” som inte går ihop med poliskårens machokultur får stå tillbaka? Att problemet, på ren svenska, är att de enskilda poliserna tycker att det är mycket ballare att cruisa runt i sina bilar och hålla utkik efter ”buset”, än att bete sig som mjukisar som pratar med folk?

Sverige behöver kanske fler poliser av samma sort som Kling och Klang eller Balder Byling? (I Pippi Långstrump respektive Åsa-Nisse.) Den svenska polisens arbete behöver i alla fall styras upp på något sätt. Jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen – Polisen ska tjäna samhället, inte utgöra en autonom enklav som sköter sina egna affärer utan att skattebetalarna får säga sitt!

Det talas ju om någon ny civilkuragelag, som tvingar enskilda medborgare att ingripa när brott begås. Hål i huvudet, hjärnsläpp, puckat. Det är vad jag anser om den idén. Inte nog med att polisen inte bidrar till att göra samhället säkrare, nu ska visst medelsvensson tvingas att utsätta sig för fara för att samhället inte på egen hand klarar av att hålla ordning? Vore det inte bättre att istället satsa på att få de som har till uppgift att hålla ordning i samhället att göra sitt jobb?

Hur den svenska polisen prioriterar sin verksamhet är för mig ett mysterium:

– Polisen sätter upp dyra fartkameror utmed avsides landsvägar och motorvägar, och gör regelbundna fartkontroller på samma sträckor. Samtidigt som det går att busköra hur fan som helst i tätbebyggda områden, utan att det finns en polis i sikte.

– Polisen har tid att åka runt på stan nattetid och plocka in ”bråkstakar” som av någon krogvakt vid Stureplan anses vara ”för fulla” för att gå lösa. Men när folk blir rånade, våldtagna, misshandlade eller får inbrott lyser polisen med sin frånvaro.

Jag minns en incident för några år sedan. En fulltankad fotbollsidiot (iförd klubbhalsduk, ska inte säga vilken) fick spel på Slussens t-banestation, och sprang omkring och slog och sparkade på folk och föremål. Sedan vinglade han iväg uppför rulltrapporna vid utgången mot Götgatsbacken, lika våldsam. Ungefär samtidigt dyker två poliser upp på perrongen. Satte de efter snubben och brottade ner honom? Icke. Trots att de både sett och hört vad den här dåren gjorde stod de bara och glodde efter honom, utan att göra ett smack.

Är det så man bygger upp ett förtroende hos människor? Knappast.

Så, för att avsluta, förtroendet för polisen är rekordlågt. Att samhället har insett det är ett steg i rätt riktning. Kanske kommer polis och samhälle någon gång att inse att det beror på polisens prestationer?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.