Det har funnits arkitekter i Sverige

”Spotta inte på arkitekten Asplund” har SvD som rubrik för en debattartikel om Stadsbibliotekets om- och tillbyggnad. Jag håller med i stort, jag gillar inte heller tanken på att man ska riva annexen för att ge plats åt den nya biblioteksbyggnaden.

Dessvärre är man bra på att just spotta (eller pissa) på arkitekter i den här staden. Det var länge sedan någonting av arkitektoniskt värde byggdes i Stockholm. Stockholm är inte en stad som arkitekter vill arbeta i, eftersom stadsutvecklingen styrs av klåfingriga proffstyckare som tillåts göra våld på arkitektens idéer och visioner. Vi ska vara glada över att i alla fall Wingårdh har lämnat några avtryck i denna slätstrukna lagomstad där jantelagen styr och ställer. Globen byggdes enligt arkitektens idéer och visioner. Och Globen markerar väl slutet för arkitekturens utveckling i Stockholm. Vad som sedan följde är en trist radda med rumphuggna och avbrutna projekt.

Och nu förfasar man sig alltså över det vinnande förslaget för Stadsbiblioteket, som inte är vad vi vill ha. En halvtrist glas- och betongkoloss som snarare ser ut som en utbyggnad av det gräsligt fula Läkarhuset (som jag för övrigt tycker att stan klarar sig utan) än en utbyggnad av Stadsbiblioteket. Ritat av en okänd tysk arkitekt.

Nej, jag gillar inte heller det vinnande förslaget, en av de få frågor där jag är överens med SvDs Ola Andersson. (Jag noterar dock att de i artikeln visar upp de övriga förslagen i färg, medan Delphinium, det vinnande förslaget, visas som en gråblaskig svartvit bild. Varför?)

Men att fixa till Stadsbiblioteket, utan att man vare sig behöver riva annexen eller gamla observatoriet, eller förvandla kullen till en sandlåda, är inte omöjligt. Allt som krävs är att vi lyckas engagera rätt arkitekt, eller arkitekter. Och det har vi inte lyckats med.

Men, handen på hjärtat, är det verkligen så konstigt? Har ”vi” (läs: jag svär mig fri från allt ansvar, trots att jag är född och uppvuxen här i stan) inte själva bäddat för den här situationen? Hur många stora och internationellt kända arkitekter vill egentligen verka i Stockholm, med den attityd och bristande respekt de möts av? Vill verkligen den som skapat vackra, funktionella och uppskattade märkesbyggnader i världens främsta storstäder få sitt arbete sågat och kritiserat av okunniga proffstyckare i en liten avkrok halvvägs till nordpolen? Skulle de ens leka med tanken att nedlåta sig till att delta i någon slags tävling där deras bidrag ställs mot andras, för att sedan stötas och blötas av kreti o pleti? (Ledsen att behöva tala så nedsättande om Stockholm, en stad som jag älskar, men jag tål verkligen inte den förtryckande NIMBY-attityd som mha jantelagen styrt staden sedan Globen byggdes.)

Vore det inte bättre att då istället gå direkt till någon internationellt känd och respekterad arkitektbyrå, och be dem att ta sig an projektet, inom vissa ramar? Att förvänta sig att de ska delta i våra lokala tävlingar känns lika naivt som om någon lokal budfirma i Stockholm skulle arrangera en tävling om en tjänst som cykelbud, och sedan förvänta sig att se elitcyklister på Lance Armstrongs nivå i startfältet.

Om vi börjar respektera världens arkitekter, och lära oss att vi måste just börja lära oss av andra – större och mera framgångsrika – storstäder i världen, kommer det nog att lossna. Då kommer de stora arkitekterna att vilja verka i Stockholm. Men så länge vi låter jantelagen styra stadsutvecklingen får vi nöja oss med illa anpassade halvmessyrer som Delphinium.

Sorry, så hett ÄR inte Stockholm.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.