Cykling x 2, och ett besök i stans fulaste byggnad

Ont. Det sammanfattar bäst mitt nuvarande tillstånd. Jag har ont i benen, ont i arslet, ont i händerna, ont i armarna, ont i händerna, jag har helt enkelt ont överallt. Skälet till att jag har ont är cykling. Började dagen med ett besök på KTH Arkitektur, där jag förhoppningsvis kommer att tillbringa nästa år. Den som inte känner till byggnaden vet kanske inte heller att den anses vara stans fulaste byggnad. Och jag håller med. Jag tror inte att någon byggnad på samma uppenbara sätt framhäver den övriga stadens skönhet. Modernism och betongbrutalism, ungefär.

Samtidigt fick jag nu äntligen veta varför kåken ser ut som den gör – den var faktiskt inte tänkt som den är idag. Ursprungligen var planen att den skulle vara helt (läs: all väggyta) täckt av murgröna. Men tydligen får inte murgrönan fäste på betongmurarna, och inte heller kan den växa eftersom man grävde dikena runt kåken för grunda. Så det blev en stor betongbunker istället. Samtidigt kändes den invändigt som en ganska inspirerande och kreativ miljö, så jag tror nog ändå att jag kommer att trivas.

Hur som helst, jag tog mig dit mha cykel. Det var inte det lättaste. Gatorna var enkelriktade, och det var även en del förbud mot vänstersväng, vilket inte är så lyckat om man kommer på cykel och måste svänga just vänster. (Alltså, för en cyklist innebär en omväg på någon kilometer en mer påtaglig försening än för en bilist.) Men jag kom fram, till sist, och gömde undan fulpendlarhojen i högen med skrothögar som stod utanför kåken. Fort gick det också, så nu när jag lärt mig hur jag ska cykla kommer det nog att gå bra. Nästan så att jag önskar att sommaren tar slut fort, så jag kan börja pluggandet.

Ska inte gå in så mycket på vad som hände under dagen, mer än att det var givande. Syftet var att få oss (mig + en bunt andra studenter) att välja inriktningen som hålls på KTH, och det lyckades uppenbarligen. Cyklade hem, och lyckades mot alla odds fastna i den ena bilkön efter den andra. Tur att jag varit så smart att jag kapat till styret så att det är smalare än mina axlar. Kommer fram bra i tät trafik då.

Trampade hem, vilade en liten stund, sedan gav jag mig ut en sväng på skogshojen. En runda i Sicklaskiftet (skogsområdet öster om Hammarbybacken, som slutar vid Ältavägen/Hellasgården ungefär) var planen. Dessutom behövde jag provköra cykeln efter omekringen av bakhjulet. The good news – hjulet höll ihop och fungerade utan problem. Det gjorde däremot inte jag. Jag trodde att jag skulle dö flera gånger. Var det inte pga hjärtinfarkt så var det i framfantiserade drunkningsolyckor, för det var verkligen blött där ute i spåret. Men det gick fint, och jag kom hem med hälsa, förstånd och cykel i behåll. Lyckades t o m klara ett par partier som jag tidigare fegat ur vid, troligtvis beror det på att jag kör med lite mer robusta däck nu än när jag var där senast. Kändes i alla fall bra. Funderade på att ge mig på ett annat parti, som jag ännu inte vågat köra i. Men det fick vänta till nästa gång, även om det kändes som om jag var mogen att göra ett försök.

Så nu sitter jag här, nybadad och totalt drängslut. Borde skriva min essä, som jag tänkt lämna in imorgon. Men det känns lite motigt… Men jag får se, vaknar nog till liv lite senare. Men först vill jag nog äta någonting, såg att jag hade pyttipanna i frysen. Blir nog bra, vill inte äta ugnsbakad falukorv för andra kvällen i rad. Nej, nu svamlar jag. Dags att publicera och sedan inta soffan.

Annonser

One response to “Cykling x 2, och ett besök i stans fulaste byggnad

  1. Mycket intressant att läsa din blogg. Kul med någon som skriver ur ett cyklistperspektiv. Skall försöka hinna med det på min egen blogg också inom kort.
    Det var också en aha-upplevelse att få veta det där med murgrönan på arkitektbunkern. Fast en kompetent arkitekt kanske borde ha kunnat lista ut det…