Slutet på svensk demokrati?

Låter rubriken melodramatisk? Ja, den gör det. Och tyvärr så har andra nött ut det här begreppet, genom att i fel sammanhang tala om att den svenska demokratin är död, att den är satt ur spel, etc.

Trist, för nu är det så. På riktigt. Den svenska demokratin sjunger på sista refrängen.

Ja, det handlar om FRA-lagen. Men FRA-lagen är inte problemet. Nej, FRA-lagen är bara ett av de symptom som visar på de brister som finns i det svenska demokratiska systemet. Det hade egentligen kunnat handla om vilken sorts lag som helst, inte bara signalspaning och godtycklig avlyssning av svenska medborgares kommunikation.

Det verkliga problemet är att det svenska systemet inte fungerar. Vi har i det här landet någonting som kallas för grundlag. Grundlagen får inte åsidosättas hur som helst. Lagar som strider mot grundlagen får inte stiftas. Riksdagen får inte fatta beslut som strider mot grundlagen. Det är inte en fråga om tycke och smak, det är inte tillåtet. Grundlagen är ingen rekommendation. Grundlagen är en LAG, som inte får åsidosättas. Om riksdagen ska fatta ett beslut som strider mot grundlagen måste vi först ändra grundlagen. Grundlagen kan ändras, men den ändringen måste göras över två mandatperioder, ändringen måste alltså överleva ett nytt riksdagsval.

Den här konstruktionen är en slags säkerhetsfunktion som ska se till att grundlagen inte ändras godtyckligt, för att öppna för grundlagsstridiga beslut. I teorin skulle detta leda till att de som vill genomföra ändringen röstas bort i nästa val, och att den nya regeringen river upp den planerade grundlagsändringen.

Nu börjar vi närma oss problemet. FRA-lagen strider mot grundlagen. Den är i den meningen ogiltig. Regeringen gjorde fel – de begick ett lagbrott – när de drev igenom FRA-lagen. I en fungerande demokrati skulle detta leda till att två saker skedde. Först och främst skulle den nya lagen hamna i landets författningsdomstol. Vore den grundlagsstridig skulle den ogiltigförklaras och annuleras. Nästa steg skulle vara att de ansvariga för detta (i detta fall Tolgfors och Reinfeldt) hamnade inför riksrätt, eftersom de förbrutit sig mot landets grundlag.

Nu har vi nått problemet. Sverige har varken författningsdomstol eller riksrättsförfarande. Båda delarna har ”rationaliserats bort” av tidigare regeringar. Istället för en författningsdomstol har vi vårt konstitutionsutskott. Som inte kan göra någonting, dels för att det består av politiker som tillhör samma partier som drev igenom lagen, och därmed följer partilinjen. Och dels för att KU inte har någon egentlig makt, de kan gnälla om att lagen strider mot vår grundlag, men de kan inte upphäva den.

Riksrättsförfarande då? Nej, vi har inte det i Sverige. HD (Högsta Domstolen) fyller i teorin den funktionen. Problemet är bara att förfarandet måste initieras av regeringen. Mys-freddan och Tomhylsan måste alltså ställa sig själva inför riksrätt, för att de förbrutit sig mot grundlagen. Det bygger på vår inneboende goda vilja, alltså. Mer pragmatiskt sett, kommer de att göra det? Skulle någon göra det? Du vet själv svaret på den frågan.

Men så ser alltså vårt demokratiska system ut. Vi har en grundlag som inte fyller någon funktion längre, och som man kan åsidosätta hur som helst, eftersom det inte finns någon instans som ser till att den efterlevs. Med andra ord fungerar inte systemet. Bortsett från ett par riksdagsledamöter som satte grundlagen och väljarna först, och bröt mot partilinjen, valde övriga att rätta in sig i ledet och första igenom FRA-lagen. De har begått ett brott, men de behöver inte oroa sig eftersom de inte kommer att ställas till svars för vad de har gjort.

Vårt demokratiska system har inga säkerhetsspärrar med syfte att skydda grundlagen och väljarna. I teorin kan den sittande regeringen avskaffa demokratin helt och hållet, utan att någon kan stoppa dem – inte med mindre än att det sker en statskupp. Så har systemet utformats. Varför?

Den konspiratoriske anser att det är ett försök från politikernas sida att skydda sin makt och hålla folket i schack. Den naive anser att det beror på att vi inte ”behöver” sådant skydd i vårt land, ”det händer ju inte här”, ungefär. En ganska vanlig vanföreställning i Sverige. För vi kan visst råka ut för otrevligheter. Fler och fler börjar inse det nu. Svenskarnas naivitet upphör dock inte att förvåna, även om jag borde vara van nu. Jag tänker inte skriva någon ny avhandling som förklarar varför ingen har rent mjöl i påsen, det är bättre att du läser det inlägget i sin helhet. Jag önskar bara att svenskarna blev mer kritiska till sin omvärld, och inser att det inte spelar någon roll om man själv har rent mjöl i påsen, om någon annan är där och rotar med sina skitiga fingrar.

Samtidigt ägnar svensk massmedia stor energi åt att kacka på Mugabe i Zimbabwe.

Vore det inte bra om vi började åtgärda felen och bristerna i vårt eget demokratiska system, så att det på så vis gör skäl för att få kallas för demokratiskt?

Börja med att införa riksrätt och författningsdomstol, så att vi faktiskt har fungerande skyddsmekanismer i vår demokrati!

Länkar: DN, SVD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet

Annonser

4 responses to “Slutet på svensk demokrati?

  1. lysande skrivit, hoppas många läser det. Kram

  2. Mycket bra skrivet! Vet inte vad jag mer kan säga.. intressant läsning men tråkigt att höra, om du förstår vad jag menar.

    Jag hoppas att många kommer läsa det du har skrivit.

    /S

  3. Jag är hemskt ledsen, tro mig, men lagen är giltig i Sverige.

    Grundlagen får inte ändras eller överskridas, förutom, *trumvirvel*, vissa valda delar! Som alltså får överskridas med annan lag. Doh! Det är skrivet i grundlagen. (Ironiskt va.)

    T.ex är den delen som säger att man har rätt att inte bli avlyssnad, en sån del som får överskridas med annan lag. (För annars hade t.ex inte Säpo kunnat avlyssna folk alls.)

    Jag kommer inte ihåg exakt nu, men jag tror att FRA-lagen även inkräktar på Brottsbalken etc. Jag är tyvärr inte jurist.

    När en lag kommer som är så här ”djupt” gående, dvs överskrider delar av grundlagarna (i de fall det är delar som får överskridas) så måste lagen röstas igenom och sedan ligga 1 år eller så för att sedan röstas igenom en gång till! Som en säkerhetsgrej. Jag kommer inte ihåg vad det kallas.

    Och ja, det här är ju andra gången FRA-lagen röstades igenom nu. Så grattis.

    Vi har två hopp kvar: EU-domstol (som jag inte tror på vidare mycket) eller opinionsbildning, dvs gammal hederlig ”demokrati” helt enkelt..

    Det är bara att gå ut på gatan och börja övertala folk : )

  4. Hur är det med FN och deras bestämmelser? Jag är inte fullt så insatt i ämnet, tyvärr. Men om jag inte minns helt fel så har väl FN deklarationer om mänskliga rättigheter, borde inte Svenska folket kunns få stöd därifrån?