Tänkvärt i media om vår framtid

Med risk för att låta som en gammal grammofon som har hakat upp sig, så undrar jag verkligen vart vårt samhälle och vår demokrati är på väg. Demokrati och yttrandefrihet är någonting vi tar för givet. Ändå har dessa förmåner tillkommit ganska sent. Vår allmänna rösträtt infördes 1918, för mindre än 90 år sedan. Vi fick som resultat av detta vår förste demokratiskt valde statsminister (Hjalmar Branting) 1920. Yttrandefriheten var det lite si och så med på den tiden. Att kunna säga och tycka i princip vad som helst var inte att rekommendera. Men utvecklingen gick i alla fall åt rätt håll, dsv mot ett öppet och tolerant samhälle. Åren innan detta skedde det en hel del, både i Sverige och i vår omvärld. Revolution i Ryssland, och kommunisterna skapade Sovjetunionen. Hungerkravaller i Sverige (1917). Och så givetvis The Great War, som första världskriget kallades på den tiden.

Nu undrar jag om vår demokrati kommer att kunna fira sitt eget 100-årsjubileum. Det första bakslaget för yttrandefriheten skedde under 1970-talet, i form av den så kallade IB-affären. IB, eller Informationsbyrån, hade till uppgift att registrera människor med avvikande åsikter, vilket är förbjudet i lag. Att detta hände i vår demokrati var en skandal. Att den journalist (Jan Guillou) som avslöjade detta åkte i fängelse för sitt tilltag gjorde det till en skandal i dubbel bemärkelse. Vi trodde att vi hade lärt oss någonting av det som hänt. I alla fall är det så bland äldre människor som minns Sverige som det var på den tiden då landet inte var riktigt lika bra att leva i som nu. Är det en slump att det är vår hittills yngsta och minst erfarna regering som driver igenom en antidemokratisk lag som ger FRA möjlighet att avlyssna landets egna medborgares elektroniska kommunikation?

Jag har läst flera bra och tänkvärda artiklar i ämnet ”det demokratiska Sveriges framtid” idag. Glädjande på ett sätt, eftersom det visar att svensk massmedia äntligen börjar vakna till liv och inse att det är fara å färde, samtidigt som det är ganska tragiskt att se hur naiva vanligt folk trots allt är i det här landet. ”Det händer inte oss”, eller ”det händer inte här” är parollen. Trots alla tsunamins offer och Estonias förlisning vill folk fortfarande inte fatta att det som händer andra mycket väl kan hända oss. Skotten i Ådalen är kanske glömda av många, men det hände ändå när vårt land var demokratisk, år 1931 – min egen farmor fyllde 21 det året, och hon lever än.

I Aftonbladet läser jag två debattartiklar på temat. En är skriven av en gammal yrkesmilitär som var i Libanon när det var som värst. Den artikeln är väldigt tänkvärd eftersom den visar hur Sverige faktsikt uppfyller de förutsättningar som krävs för att vika av från den tidigare kursen, och börja gå rakt åt helvete. Många avfärdar säkert den artikeln med att sånt inte händer här. Men sedan då, finns det några sakliga och konkreta argument att ta till om man vill avfärda artikeln? Nej, det är det som är det värsta. Det finns ingenting som talar emot det han skriver. Sverige är en blivande bananrepublik med svagt rättssamhälle, odemokratiska politiker och en ej funktionsduglig försvarsmakt. (Jag håller med artikelförfattaren om det obegripliga i att sätta en vapenvägrare som försvarsminister.) Vidare saknar vi skyddsmekanismer som ska värna vår demokrati och vår grundlag. Vi har ingen författningsdomstol, så grundlagsstridiga lagar kan röstas igenom utan att stoppas, bara majoriteten av riksdagsledamöterna röstar för den. Vi har inte heller någon riksrätt som vi kan ställa de som bryter mot grundlagen inför. Kort sagt, vår demokrati och grundlag är en ren papperstiger utan funktion.

Frågan om FRA-lagen är en genuin demokratifråga. Här handlar det verkligen om att styrande politiker har gått emot folkets vilja, och drivit igenom en lag som vi inte vill ha, och som t o m kan vara grundlagsstridig. Och det finns inga medel eller verktyg att stoppa dem med. Inte heller kan vi – väljarna – kräva att de styrande följer den politik som presenterades innan valet. Att rösta fyller alltså ingen funktion, eftersom vi ju röstar på parti, och inte på partiets politik. Så är det ställt med demokratin Sverige.

För att strö ytterligare salt i övriga sår så fick en annan demokratifråga på tafsen idag. Den om TV-avgiften. Nu har frågans utredare, Rose-Marie Frebran – vars kompetens jag tidigare ifrågasatt – lämnat över sin utredning. Resultat? Jo, TV-licensen ska vara kvar, SVT ska inte skattefinansieras. Trots att folk inte VILL ha public-service som finansieras på det viset. Med andra ord kommer det även i fortsättningen vara så att vi betalar hushållsvis, så att bl a jag (jo, jag har TV) som är ensamstående student med en TV-apparat även i framtiden kommer att få betala lika mycket som familjen med villa, tre barn, sju TV-apparater, och sex- eller sjusiffrig årsinkomst.

Gör om, gör rätt! Lyssna på folket i den här frågan.

Vart är egentligen den svenska demokratin på väg? Kommer vi fortfarande att vara en demokrati värd namnet om 20 år? Eller kommer vi steg för steg att plocka isär vårt nuvarande system, så att vi står där och bara kan rösta på ett parti. Tänk på att man faktiskt kan avskaffa demokratin på demokratisk väg. Den ska inte tas för givet, och måste försvaras av både väljare och politiker.

Länkar: Aftonbladet, Aftonbladet, SvD, DN

Annonser

3 responses to “Tänkvärt i media om vår framtid

  1. Väl skrivet! Personligen är jag övertygad om att det behövs nya röster i Riksdagen. Kritiska röster och en ny vital debatt. Av samma anledning tillfaller min röst Sverigedemokraterna 2010. Inte för att jag vill se Jimmie Åkesson som statsminister, utan för att det behövs lite vanligt sunt förnuft och nya idéer i svensk politik.

  2. Sorry Hans, men SD är inte vettiga. Kolla bara hur uselt de har skött sig i de lokala valkretsar där de kommit in i kommunfullmäktige. Dessutom baserar hela partiet sin värdegrund på xenofobi vilket i mina ögon inte är så värst lysande. Riktigt så enkel är inte verkligheten att allt bli bra bara vi ”kastar ut” invandrarna. Snarare tvärtom faktiskt.
    Vill du få lite nytt tänkande utan xenofobin kan du testa piratpartiet istället.
    Själv har jag ingen aning om vad det blir, men sverigedemokraterna blir det då rakt inte.

  3. Partierna är så gott som döda. Vi styrs av en odemokratisk EU- elit. Sverige har så gott som frånsagt sig sitt självbestämanderätt.

    Nej, till diktaur och nej till EU- fördraget/ Lissabonfördraget.

    Folket i Europa måste få folkomrösta!