Om trafikpolisen gjorde sitt jobb, kanske?

Jag kan med viss glädje läsa en artikel i SvD där man från Stockholms stads sida äntligen medger att stadens cyklister har en ganska dålig miljö att cykla i. Jag har som inbiten året runt-cyklist väntat länge på att man från myndighetshåll ska erkänna detta. Det känns lite bitterljuvt, så den glädje jag känner går närmast att beskriva som en slags masochistisk blandning av skadeglädje, bitterhet och frustration.

Men det känns skönt att staden erkänner att cyklister lever farligt, och inte bara viftar bort det med att ”cyklisterna” som grupp utgör en fara för sig själva – även om man som cyklist beter sig aldrig så förståndigt och försiktigt så finns det gott om yttre faktorer som kan ställa till det.

Visst finns det gott om cyklister som beter sig korkat i trafiken. Så är det inom alla trafikslag, det är rötäggen som märks. Det innebär dock inte att det råder ett kollektivt ansvar bland stadens cyklister, där alla är ansvariga för vad andra cyklister gör. Jag utgår från att du som läsare förstår det.

Hur som helst, jag har sagt det förr (några tusen gånger), och jag säger det igen – polisen måste börja göra sitt jobb för att göra miljön säkrare för stadens cyklister! Trafikpolisen i City, under ledning av Carl-Gustaf Wrangler, är i cyklistkretsar kända för främst två saker:

1. De är bra på att jaga trafiksyndande cyklister och på att stå och lurpassa vid felkalibrerade rödljus och konstigt skyltade gator, där det är lätt att göra stora fångster och utfärda mängder med böter. Ofta i kombination med Wranglers mindre genomtänkta uttalanden i massmedia, där han talar om cyklister som en homogen grupp där alla beter sig likadant, dvs huvudlöst.

2. De ignorerar helt och hållet det farliga beteende bland stadens bilister som drabbar cyklister, dvs parkerade fordon i cykelfälten, bilister som tränger cyklister, högersväng (över cykelbana) utan blinker, osv. Ingen har någonsin blivit bötfälld för felparkering när denne har ställt bilen på en cykelbana här i stan (cykelbanan utanför McDonalds vid Slussen har använts som permanent taxistolpe i flera år utan att någonting har gjorts), än mindre har något fordon någonsin blivit bortforslat.

Jag tycker detta är ganska anmärkningsvärt. För ett par år sedan hade polisen under några veckor enligt uppgift ett trettiotal man ute på gatorna, som cyklandes i civila kläder jagade efter trafiksyndande cyklister. Det är visserligen bra för de som åkte dit, eftersom de var en fara för sig själva. Men för oss som sköter oss gjorde det ingenting för att förbättra miljön och säkerheten. Är det så mycket begärt att kräva att polisen även ska lägga i alla fall några resurser på att göra miljön bättre för cyklisterna?

Det här beteendet från samhällets och polisens sida gör inte att fler cyklister börjar bete sig lagligt. Det skapar frustration och missnöje, eftersom många av oss som cyklar upplever att regelverket bara innebär skyldigheter för vår del, men inga som helst rättigheter. Det gör att många människor slutar cykla innan de ens hunnit börja, så att säga.

Så snälla Stockholm stad, se nu till att försöka styra upp trafikpolisen.

Kan ni inte försöka inse att cykling är ett trafikslag som alla andra, och inte bara någon obskyr och udda hobby för en liten minoritet? Ju fler som börjar cykla, desto bättre för staden, miljön och folkhälsan. Ställ samma krav på cyklister som vi ställer på bilister, men låt det gå hand i hand med insatser för att underlätta och främja cyklingen.

Staden behöver inte nödvändigtvis fler cykelbanor. Vad som däremot behövs är insatser för att hålla cykelbanorna fria. Både från fotgängare och från motorfordon.

Det finns en symbolisk cause på Facebook, Bilfria Cykelfält, vars syfte är att få i första hand samhället att förstå att stadens cyklister inte KAN dela sina 60-70 cm breda cykelfält med dubbelparkerade bilar och väntande taxibilar.

Annonser

8 responses to “Om trafikpolisen gjorde sitt jobb, kanske?

  1. Självklara krav! Skulle cykla och semesterfika idag och valde en lång omväg för att slippa några av stans riktiga hatkorsningar. Som cykelpendlare har jag länge längtat efter nån slags ”Cykelförbifart Stockholm” trots de extra pendlingsmil varje dag det skulle innebära. Drömmen vore en bred ostörd cykelbana som inte funkar som parkering, grusavstjälpningsränna eller lekpark för avrumlande finlandsfärjeresenärer. Fast varför drömma om en förbifart – borde det inte kunna finnas resurser till åtminstone en sån drömcykelväg genom varje stadsdel?

  2. När det står en bil i cykelfältet brukar jag köra ut i körbanan och sänka hastigheten så det blir en liten kö bakom mig. Lite gubbigt, men knappast olagligt 😉
    Jag har cyklat i hela mitt liv, men har aldrig sett en polis agera mot en bil som parkerat i cykelfältet eller cykelbanan.

  3. JA, ibland är det ofattbart att man fortfarande satsar ofantliga mängder pengar på förbifarter och motorvägar i stan.
    Stockholms stad verkar inte ha några visioner eller större ambitioner för cyklister. Vad sägs om ett nätverk av ”cykelmotorvägar” med tak genom stan och till förorter. Skulle nog locka många att cykla även när vädret är dåligt.
    Gratis cykelliftar i branta backar (tex götgatan), folk gillar inte att komma svettiga till jobbet.

  4. Hallå! Skönt inlägg, jag håller med dig. Som nybliven stockholms-cyklist (jag har för första gången skaffat lånecykel-kort) har jag insett att cykla medellånga sträckor i stan är en riktig tidsvinst för min del!

    Dock måste jag lätta mitt hjärta och erkänna att jag faktiskt beter mig relativt risigt i trafiken. Dels beror det på att jag inte kan reglerna (borde kolla upp…), dels för att jag inte känner mig som en fordonsförare och därför brukar cykla över övergångsställen, smita över mot rött ljus när det inte kommer en bil, ibland cykla på trottoar etc.

    Förlåt alla, en dag ska jag bättra mig, jag lovar.

    Ha det bra,
    //Erik

  5. Håller med om det mesta. Dock inte att vi ska ”ställa samma krav på cyklister som på bilister”. Jämfört med bilister är cyklister EXTREMT ofarliga. I polisrapporterade olyckor där bilister är ena parten dödas och skadas omkring 3000 cyklister och gående varje år, och noll bilister (SIKA). Olyckor där fotgängare blir påkörda på övergångsställen av cyklister som cyklar mot rött förekommer i praktiken inte. (Jag har faktiskt inte lyckats hitta ett enda fall i statistiken). Fotgängare som går mot röd gubbe orsakar fler olyckor än cyklister som cyklar mot rött. Det är populärt bland poliser och andra cyklistfiender att jämställa cyklister och bilister i riskhänseende. Men det finns faktiskt en bra anledning till att man måste vara 18 år och ha körkort för att köra bil och att man utan vidare tillåts cykla på allmän plats utan körkort som femåring.

    Dessutom tycker jag att fotgängare ska få gå precis hur oreglerat och kaotiskt de vill, det är en urgammal rättighet som vi ska värna om. Problemet är inte fotgängare på cykelbanan utan en idiotisk trafikplanering där cyklister och fotgängare blandas på trånga utrymmen. Inkompetenta trafikplanerare tycker att det är toppen att cyklister och fotgängare skäller på varandra istället för att rikta ilskan mot de som har ansvaret – nämligen trafikplanerarna. En variant av ”söndra och härska”. Det ska vi inte bjuda dem på.

    http://www.cyklisten.net

  6. Till att börja med så vill jag säga att jag utgår från verkligheten inte svd’s artikel.

    Enligt min mening så är det cyklisterna som är livsfarliga. De visar noll hänsyn till alla andra trafikanter. Jag jobbar i Stockholm och bor i Borlänge. Jag har cykel därnere men jag tänkre mig för innan jag cyklar inne i stan, det är inte bilisterna jag är rädd för. Hade det inte varit för uppmärksamma bilister så hade olycksstatistiken var betydligt högre än vad den är idag. Inför hastighetsbegränsningar för cyklisterna!
    Lär dem att visa hänsyn till medtrafikanterna. Det är precis som att de lämnar sunt förnuft och glömmer alla trafikregler när cykelhjälmen sitter på huvudet.

    Så sluta gnälla, tänk med sunt förnuft och acceptera att trafikregler gäller även för er.

    Kommentar: Givetvis dyker det upp en kommentar från någon stjärna som tror att ”cyklister” har ett kollektivt och delat ansvar för hur enskilda personer som cyklar beter sig. Den enda gemensamma nämnaren bland stadens cyklister är just att vi alla cyklar. Vad vet Fredrik egentligen om mitt beteende i trafiken? Det handlar om individer som var och en ansvarar för sitt eget beteende i trafiken, utan att ha något ansvar för vad andra cyklister gör – jag klargjorde detta i inlägget, hur jäkla svårt ska det egentligen vara att förstå det?

    Jag utgick också från verkligheten när jag skrev det här inlägget. Vilket jag även har gjort i alla de övriga inlägg där jag har tagit upp polisens ovilja eller oförmåga att göra miljön säkrare för stadens cyklister. Skillnaden är att jag både bor och studerar/arbetar i Stockholm, och cyklar överallt, varje dag, året runt.

    Det handlar inte om några stora eller långtgående krav på polisen. Allt jag begär är att trafikpolisen i city faktiskt ska göra det jobb som står i deras tjänstebeskrivning, och någon gång varje år ge sig ut och sätta dit en del av de bilister som använder cykelbanorna som taxistolpar och p-platser så att fler förstår att det faktiskt är förbjudet, och att man kan åka dit om man gör det.

    Är det verkligen för mycket begärt?

  7. Eller tänk om civilklädd polis kunde cykla runt och plinga – försöka plinga – bort fotgängarna i cykelbanorna? Säkert skulle de kunna ta en och annan för ”våld mot tjänsteman”…

  8. bygg fler och bliigare cykelleder utan asfaltering. med hårdpackad sand så slipper man hala frostiga isbanor ger bättre fäste på vintern och man slår sig inte lika illa om(När) man kör omkull. dessutom blir det billigare och kan bygga fler cykelleder. hälsningar carl se http://www.sdkuriren.se och http://www.sdkvinnor.se