I den här frågan är det Stockholm som är lillebror

I en debattartikel, som även råkat hamna bland nyheterna, läser jag en hel del vettiga saker om problemen med stockholmstrafiken. Den är skriven av en Kristoffer Spolander,  som verkar vara en auktoritet på området. Och han pekar i artikeln på flera stora brister i stockholmstrafiken, och som jag själv allt för väl känner igen.

Vårt avgående trafikborgarråd Mikael Söderlund får sig en välförtjänt känga, och utmålas som en av de stora trafikpropparna i Stockholm. Jag kan bara hålla med, tråkigt nog. Jag har alltid haft höga tankar om Söderlund inom stadsbyggnadsfrågor, men som trafikborgarråd har han varit en ren katastrof. Han har helt fel syn på trafikfrågor för att det ska fungera i en så pass stor stad som Stockholm.

Bland Söderlunds mindre lyckade tilltag har vi försämringarna för gående och cyklister i staden. Att man har tagit bort cykelbanor, plattat ut farthinder och i största allmänhet försämrat för alla som inte tar sig fram med bil.

Jag är verkligen ingen bilhatare, utan är ganska frälst på tuning-bilar, sportkärror och det mesta därikring. Men folk måste förstå att det ökade bilberoendet inte är en hållbar utveckling. Stockholm är en gammal stad, och är liksom de flesta städer i Europa inte byggd eller planerad med massbilismen i åtanke. Utrymmet på stadens gator är och förblir begränsat, och för varje bilist som sadlar om och börjat cykla eller gå frigör vi lite av detta utrymme, vilket ökar framkomligheten, förbättrar miljön och minskar olyckorna. Men under de senaste åren har utvecklingen gått i motsatt riktning, med fler olyckor, ökad bilism och försämrad miljö, eftersom man från stadens sida valt att satsa på just ökad bilism, på bekostnad av övriga färdsätt. Det är helt fel väg att gå.

Att Söderlund, som hamnade på vimmelbilderna från Connoisseurs motordag på Taxinge slott tidigare i år, inte tänker i sådana banor är kanske inte så överraskande? I princip alla utom den minoritet trafikanter som föredrar att använda bil innanför tullarna har förlorat på trafikpolitiken med Söderlund som trafikborgarråd. Och det tycker jag är väldigt trist.

Jag bor själv vid en förhållandevis olycksdrabbad gata/vägsträcka, närmare bestämt Skagersvägen i Årsta. Här är det 30-gräns som gäller, dålig sikt, och flera obevakade övergångsställen. Ingen håller hastigheten, man kör bara rakt ut i korsningarna, och under åren jag bott här har jag med egna ögon sett runt ett tiotal olyckor eller efterspelet till dessa. Det har handlat om bilar som kört in i parkerade bilar pga för hög fart, fotgängare som blivit påkörda på övergångsställena, däremot har jag aldrig sett bilar smälla med varandra. Boende i området har vid ett par tillfällen genomfört namninsamlingar för att bygga riktiga farthinder på Skagersvägen, men trafikkontoret har inte lyssnat. Som grädde på moset har Söderlund dessutom tagit bort förbudet mot genomfartstrafik på den här gatan.

Med detta i åtanke tycker jag att Söderlunds beslut att avgå är det bästa han fattat i sin roll som trafikborgarråd. Återigen, det är synd, eftersom han samtidigt varit en frisk fläkt i sin roll som stadsbyggnadsborgarråd. Men det goda arbete han utfört i den rollen raserar han genom sitt arbete med att tränga ut människorna från staden för att göra plats för bilar. Stadsbyggnad och trafikpolitik går faktiskt hand i hand, det man gör på det ena området slår över på det andra.

Nog om det. Den mindre begåvade trafikpolitik som förts i Stockholm är bara en del av problemet. Ett lika stort problem är att ingen gör någonting för att hålla ordning i innerstadstrafiken. Trafikpolisen ägnar sig bara åt att jaga cyklister, om de överhuvudtaget gör någonting. Aldrig är det fråga om några insatser som riktar sig mot bilister (enligt order från Stadshuset). När någonting görs så handlar det nästan uteslutande om att stå med laserpistol och haffa fortkörare på E4:an.

Vore det inte bra om trafikpolisen faktiskt såg till att vara lite aktiva i själva stan? Varför inte låta gubbarna med laserpistol stå och ta fortkörare på stans 30-gator? Eller patrullera cykelbanorna i jakt på parkerade bilar, som sedan forslas bort? Det skulle bli en ganska ordentlig skörd. Är problemet att det är de människor som Söderlund frotterar sig med som kommer att åka dit, om detta skulle ske?

Om vi ska få bukt med olyckorna i Stockholm krävs det inte bara nya regelverk, utan även någon som ser till att reglerna efterföljs. Det är därför man i nuläget parkerar lite hur som helst i stan, kör för fort och aldrig använder blinkers – det är nämligen riskfritt, eftersom polisen aldrig arbetar i stan.

Så nya regler behövs, samt någon som ser till att trafikpolisen faktiskt arbetar för att upprätthålla dem. Det är säkert jättebra att man haffar folk som kör i 140 knyck på motorvägen mellan Stockholm och Arlanda, men personligen tycker jag att det är mer angeläget att se till att folk kör förståndigt där det är gott om oskyddade trafikanter, dvs i tätbebyggda områden.

Annonser

3 responses to “I den här frågan är det Stockholm som är lillebror

  1. Mycket välskrivet!

  2. Citat från Vägverkets webb:
    ”Har du synpunkter på din cykelväg, t ex grenar, glas, eller potthål på din väg? För dig som bor i
    Stockholms kommun – ring vår driftcentral tel: 08-651 00 00. Driftcentralen sköts gemensamt av Vägverket och Stockholms stad.”
    Jag har testat det, funkar fint. Om något fordon blockerar cykelbanan mer än två minuter är det bara att ringa. Uppmanar alla att ringa.

  3. Trafikkontoret i Göteborg framhålles som det goda exemplet och visst är det så att Trafikkontoret i Götet lyssnar på allmänheten (till skillnad från Vägverket) om man skriver brev till dem.
    -Jag bor i Göteborg och skriver ofta till just Trafikkontoret med förslag.
    Men det tar oftast 4-5 år före en förändring kommer till stånd, oftast kan man ha flyttat från ett område där man stördes av bilistdrumlarnas framfart och ha påtalat det i brev till Trafikkontoret.
    Det tar alltså 4-5 år före en förändring sker även i Göteborg.
    -Jag vet inget om hur stor andel vissa partier har i Stockholms Kommunfullmäktige men i Göteborg har Miljöpartiet fått alltfler representanter under årens lopp i Kommunfullmäktige och det är just Miljöpartiet som har varit drivande i att trafikmiljön skall ta hänsyn till fotgängare och cyklister.
    Nu, skall Göteborg också få del av KLIMP-pengar som kommer att medföra än fler cykelbanor tunt om i staden.
    Kungälv är en mindre stad längsmed E6:ans väg upp mot Stenungsund och Uddevalla.
    -Jag har försökt i brev få till stånd en asfalterad gång- och cykelbana mellan Angeredsbron (där dagens asfalterade GC-bana slutar åt Kungälvshållet i Göteborg) och Jordfallsbron (bro över Göta Älv och förbindelse mellan E20 oxh E6:an och mellan samhället Bohus och Kungälv) som ligger precis i utkanten av Kungälv.
    Men det är inte alls lätt att förmå trafikpolitiker om att bygga en gång- cykelbana om den skall ligga i utkanten av en stad där inte många cyklister cyklar dagligen.
    Idag tvingas cyklister som vill cykla mellan Kungälv och Göteborg cykla på den gamla E6:an men det är en 9 meters bilväg (9 meter på bredden d.v.s en gammal lantsortsväg i bredd).
    Cyklister är verkligen oskyddade trafikanter när de tvingas vara på samma väg som bilister kör.
    Sträckan mellan Kungälv och Göteborg är c:a 20 km. om man tar från centrum av Göteborg till centrala Kungälv.
    Det ligger i Göta Älvdalen så det är ett i det närmaste helt flackt landskap som är bedårande vackert, något som är ovanligt i övriga Göteborg med omnejd som har gott och bergknallar.