Stockholm – cyklisternas helvete?

SvD har återigen ett par ganska bra artiklar om trafiksäkerheten i Stockholm. En handlar om trafikpolitiken som helhet, och den andra handlar om cykling.

Antalet svåra olyckor har ökat. En av de förklaringar som anges är trafikpolitiken i Stockholm, där man har prioriterat bilarnas framkomlighet och möjlighet att köra fort på bekostnad av i princip allt annat. Gående och cykling sker mer eller mindre på bilismens nåder.

Detta kan vi bland annat tacka det avgående trafikborgarråd Mikael Söderlund för, då han är en bilkramare av rang. Under Söderlunds tid som trafikborgarråd har satsningen på gångtrafik och cykling i stort sett avstannat, medan bilismen prioriterats. I Söderlunds värld ska alla köra bil, även i innerstan. Eller?

Det känns som en väldigt trist utveckling.

Staden behöver inte nödvändigtvis fler cykelbanor. Det finns ett ganska väl utbyggt nät av cykelfält och cykelbanor i innerstan. Nu måste vi se till att de går att använda. De ska – inte helt oväntat – användas av just cyklister. De ska inte användas som taxistolpar eller p-platser. Tyvärr gör staden och den lokala trafikpolisen i princip inte ett dugg för att hålla cykelfälten fria från parkerade fordon. Det vet stadens bilister om, och därför fortsätter man att använda cykelfälten som p-platser.

Är det verkligen så svårt att göra någonting åt det problemet, eller handlar det om den lokala trafikpolitiken? Det finns ju resurser att jaga cyklister som bryter mot trafikreglerna, så varför inte hålla samma koll på bilisterna?

Ett annat problem som tas upp i en av artiklarna är även hur cykelbanorna är planerade. Jag skulle i egenskap av året runt-cyklist vilja säga att de överlag är dåligt planerade. Och i många fall är rent livsfarliga. Jag anser liksom Linus, dvs killen i artikeln, att det ofta är problem med sikten och framkomligheten. För att cykelbanorna är planerade av människor som inte själva cyklar?

Inte helt sällan skyms sikten i trånga krökar av träd och buskage som växer ut över vägen. Dessutom är cykelbanorna ofta väldigt smala, så smala att det knappt finns plats för två cyklister att mötas utan att någon måste över på den del som (ibland) är markerad som gångbana.

Och precis som Linus tycker jag att man ofta cyklar ganska fort. Men missförstå inte, det är det som är tanken. Den som pendlar 1-2 mil på cykel kan inte sitta och smådutta i 5 km/h, då tar det evigheter att komma fram, för om cykeln ska fungera som transportmedel måste man kunna hålla god fart. Och man måste dessutom kunna cykla så rak väg som möjligt utan att tvingas ta en massa omvägar.

I alla dessa avseenden anser jag att Stockholm förtjänar ett dåligt betyg. Staden måste helt enkelt börja ta cyklingen på större allvar, och sluta se bilismen som norm – Stockholm är inte byggt eller planerat för massbilism, och om trafiken ska flyta på bör man satsa på andra trafikslag, samt på kollektivtrafiken.

Jag anser också att staden borde bli bättre på att bygga väghinder, för att tvinga ner hastigheterna. Nej, inte på de gator och vägar där det råder 50- eller 70-gräns, men en stor del av stadens gator och vägar har i nuläget 30-gräns. En hastighetsbegränsning som knappt någon respekterar, det är plattan i mattan som gäller. (Jag vet, eftersom jag bor vid en gata med 30-gräns, men som de flesta håller hög fart på.) Återigen någonting som vi kan tillskriva trafikpolisens obefintliga insatser i tätbebyggda områden. När såg du senast poliser som tog fortkörare på t ex Torsgatan, Hornsgatan, Jungfrugatan eller Gullmarsvägen?

En stor del av problemen i stockholmstrafiken kan vi tillskriva vårt avgående trafikborgarråd, Mikael Söderlund. Det tycker jag är trist, eftersom han (med undantag för den nya parkeringsnormen) har varit bra som stadsbyggnadsborgarråd, och vitaliserat staden i den frågan

Men som trafikborgarråd har han varit en ren katastrof, och under tiden i den rollen har han bara fattat ett beslut som verkligen varit till nytta för staden Stockholm – nämligen beslutet att avgå. Nu behöver vi städa upp efter Söderlund, frågan är bara hur det ska göras, och vem som ska hålla i rodret.

Hur vill du – som bor i Stockholm – att gaturummet ska utvecklas? Vill du se oändliga köer med bilar (i vilka det sitter i genomsnitt 1,25 människa) som spyr ur sig avgaser och gör stadens redan dåliga luft ännu sämre? Eller vill du se mer miljövänlig trafik, där endast ett fåtal kör bil, som majoriteten valt bort till förmån för cykel, apostlahästar, spårvagnar, och liknande?

Är Stockholm en stad för människor eller bilar?

Annonser

4 responses to “Stockholm – cyklisternas helvete?

  1. Det viktigaste är ändå att bilarna kommer fram snabbt och effektivt, det är det vägarna är till för. Stockholm är dåligt på detta med smala vägar och 50 i stället för 70 begränsningar på genomfarter som Sveavägen o s v. Vi måste satsa mer på bilarna, annars kommer staden att dö när människorna flyttar ut till andra städer och andra länder med bättre trafikförhållanden.

    Kommentar: Nu staden redan byggd, och gatorna ligger där de ligger. Enda sättet att göra dem bredare är att börja riva, och då är staden inte längre någon stad. Om bilen är så viktig är det bättre att man bosätter sig i någon förort, eller ute på landet. Det finns andra transportmedel än bil. Någonting som folk kommer att inse när bensinpriset är uppe i 30-40:-/litern.

  2. Håller med om allt du skriver!

    Något som jag tycker är väldigt jobbigt är att man som cyklist stängs ute från ”grön våg”. Kör nio bilar i karavan på bilvägen och jag kör på cykelbanan strax bakom, då lyser trafiksignalerna grönt för bilarna men slår om till rött när jag ska passera. Irriterande! Ännu mer irriterande är nog de korsningar där man måste stanna för att trycka på knappen för att få grönt.

    Sedan har vi också problemet med att cykelbanorna är så smala. Jag skäms ibland när jag svischar förbi folk. Men vad ska jag göra? Jag har 21 km enkel resa till jobbet och kan inte sakta in till 5 km/h vid varje omkörning.
    Med tanke på att cykelbanorna ska rymma cyklister, fotgängare, inlinesåkare, barnfamiljer, hundar i koppel, folk som kliver av bussen m.m. så borde de vara betydligt bredare än idag. Gärna så breda att det går att cykla två och två i bredd och samtidigt få möte. För hur kul är det att vara ute och cykla med familjen när alla måste cykla i en lång rad? (precis som att bilföraren gärna för ett samtal med passageraren bredvid vill vi cyklister gärna kunna föra ett samtal med cyklisten bredvid)

  3. Cyklister borde betraktas som hjältar av alla bilister eftersom varje cyklist betyder en bil mindre. Om alla som cyklar idag skulle ta bilen eller SL blir det packat.

  4. Köpenhamn utsågs nyligen till världens bästa stad att bo i. En av de saker som utmärkler Köpenhamn är att staden gör det enkelt att cykla. Idag är det 38% av köpenhamnarna som cyklar till jobbet varje dag. Målet är 50% inom en snar framtid. Om 50% av stockholmarna skulle cykla skulle vi inte ha mycket trafikproblem.
    Ge mig en bra anledning till varför det inte skulle funka i stockhom.