Vad ska vi med personlig integritet till?

Stormen efter FRA-debatten har knappt hunnit lägga sig innan nästa fråga dyker upp i bloggosfären och massmedia. Nästa heta potatis som öppnar för nya självmål från Reinfeldt & co – IPRED-lagen. Så kallas i folkmun det som egentligen heter heter Intellectual Property Rights Enforcement Directive, och är ett EU-direktiv som vi kanske ska införa som svensk lag. Någonting som ska skydda en stor del av medieindustrin från piratkopiering och andra upphovsrättsliga brott.

Grundidén kan jag inte anmärka på. Jag tycker inte att det finns någon anledning att ifrågasätta olika kreatörers rätt att få betalt för sitt arbete. Speciellt eftersom jag själv pysslar en del med sådant som kan bli utsatt för piratkopiering och otillåten spridning. Så långt är jag med på noterna.

Men att ge medieindustrin möjlighet att själv agera polis? Att ge företrädare för branschen rätt att kräva ut information om ”misstänkta” fildelare, baserat på IP-adresser och loggfiler? Den idén ställer jag mig inte bakom. Det är en integritetskränkning och ingenting annat. Och sådant ska skötas av myndigheter, som inte har några egna vinstintressen i frågan. Musikindustrin ska inte få leka privatpolis, eftersom de är part i målet, så att säga. I en fungerande rättsstat överlåter man inte rättsskipande och ansvarsutkrävande på brottsoffret, eller rättare sagt den som upplever sig vara ett offer för någonting. Då kan man räkna med hämnd och utpressning, utan att det egentligen spelar så stor roll om det verkligen är den skyldige som får ta smällen.

Det finns dock de som antingen inte bryr sig om det här, eller som inte förstår bättre. Ett bra exempel på de förstnämnda är nätverket Liberati, som med Alexander Bard i spetsen vill slå ett slag för att IPRED-direktivet införs som svensk lag, och därmed öppnar för privat jakt på allsköns bovar och banditer, samt egenhändig rättsskipning och ansvarsutkrävande. Att Alexander Bard ställer sig bakom IPRED-direktivet torde vara ganska lätt att förstå, med tanke på hans satsningar och intressen inom musik och media. Bard är ju om någon part i det här målet.

Att se en FRA-motståndare som Camilla Lindberg (fp) i Liberati känns däremot ganska konstigt. Jag hoppas att hon återigen låter sitt goda omdöme styra, och lägger sin tid och energi på någonting annat.

Inte heller verkar det vara särskilt högt i tak inom Liberati. Men det är deras problem. Ett nätverk som bara tillåter de rätta åsikterna tappar oftast sina största tänkare relativt snabbt.

Hur som helst, så känns det här som ett av många symptom på att någonting är ruttet inom musikindustrin. Det handlar inte om att ge kunden det kunden vill ha, utan att försöka tvinga kunden att betala för någonting som kunden kanske inte vill ha, eller ens skulle köpa. Alla sådana påfund underminerar musikindustrins livskraft, eftersom det förvandlar musikindustrin till en skyddad verkstad för uppblåsta medelmåttor som skiter i kundernas önskemål.

Branschens seghet och ovilja att utnyttja Internets potential är ett av flera symptom på hur viktigt det är att få in lite friskt blod, om vi inte vill att ”det svenska musikundret” ska förvandlas till ett stort och dyrt ALU-projekt – att folk inte vill betala för den musik som produceras beror kanske inte bara på att det är så lätt att stjäla/piratkopiera? Utan på att den inte håller en kvalitet som rättfärdigar det pris som industrin vill ta ut?

Dessvärre verkar ”självkritik” och ”självrannsakan” vara två fullständigt okända begrepp inom den branschen. Det är både märkligt och intressant, för inom i stort sett alla branscher frågar man sig i första hand vad som gått fel, när den här situationen uppstår. Inom musik- och medieindustrin är det kundens fel. Och det synsättet hittar vi hos människor som borde vara bra på kommunikation, och medvetna på att all kommunikation sker på mottagarens villkor.

Nåja, ska inte bli för långrandig. Men jag hoppas att Alexander Bard med flera någon gång tar sitt förnuft till fånga, och inser att de för ett krig mot de människor som de är beroende av. Collateral damage, som det kallas. I jakten på bovarna är det många oskyldiga som kommer i vägen, och det är inte OK.

Och som en julklapp till musikindustrin kunde vi kanske få till en riksomfattande bojkott lagom till julhandeln? Det vore en nyttig erfarenhet, och skulle kanske öppna en del ögon och öron för omvärlden. Även hos de dumdryga idioter som på SvDs sidor kallar de av oss som värnar om den personliga integriteten för diverse kränkande saker, som ”pöbel”, ”skurkar”, osv. Sådana kommentarer skrivs nästan uteslutande av människor som inte förstår de frågor de uttalar sig i, men som ändå tycker att de har rätt att tycka till.

Lyssna inte på dem.

Tidningar: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Bloggar: opassande, mina moderata karameller

Annonser

9 responses to “Vad ska vi med personlig integritet till?

  1. Sverker Hahn

    Det är nog tur för enskilda konstnärer och de utan ekonomiska resurser att mediejättarna skulle kunna jaga fildelarna intensivt.

    Felet ligger hos lagstiftarna, som inte varit snabba nog att stifta lagar som stoppar fildelningen. Nu har mängder av människor vant sig vid att stjäla.

    Man kan väl inte strunta i lagbrott bara för att det är vanligt – ”Alla kör ju för fort …” – ”Alla skattefuskar ju …” – ”Alla tar ju mutor …” – ”Alla slåss ju …” – ”… och då kan väl jag göra det?”

    Om nu polisen varken kan, vill eller orkar leta IP-nummer, så varför inte låta de bestulna själva gå till domstol?

    När tjyvarna skriker upprört: ”Lämna inte ut mitt IP-nummer!” blir det bara patetiskt.

    Kommentar: Läst men inte förstått, eller bara inte läst? Alla frågor du ställer besvaras i texten. Jag tänker inte upprepa dess innehåll här.

  2. Sverker Hahn

    Jag noterar att jag måste ange min e-postadress för att få upp mitt inlägg.

    Det är väl ett brott mot min personliga integritet?

    Kommentar: Nej, du måste inte ange din e-postadress för att få upp ditt inlägg. Det vet du nog, och du vet att jag vet det. Så jag utgår från att avsikten med den här kommentaren är att få andra läsare att tro att jag och andra bloggare kräver att alla som skriver kommentarer ska identifiera sig.

    Eller?

    För övrigt är det inte en integritetskränkning – ingen tvingar dig att kommentera det jag skrivit. Och ingen kräver att få ut uppgifter om alla bloggar du har skrivit kommentarer till. Det hade varit en kränkning av din personliga integritet.

  3. Sverker Hahn skrev: ”Om nu polisen varken kan, vill eller orkar leta IP-nummer, så varför inte låta de bestulna själva gå till domstol?”

    Exakt. Varför inte låta de bestulna själva gå till domstol och sedan låta polisen sköta utredningen så att integritetskränkande uppgifter inte ges ut till privata intressen vind för våg och så att målet sedan kan avgöras på ett rättssäkert sätt i domstol utan att den utpekade behöver bevisa sin oskuld.

    Förresten, stödjer du även KD:s förslag om att införa husrannsakan vid misstanke om illegal fildelning?
    Vore det inte allra effektivast om vi även tillät privata intressen att genomföra en sådan husrannsakan?

    Kommentar: Ungefär så ser förfarandet ut idag, med skillnaden att man inte låter parterna i målet själva samla in bevis. Det vore nämligen ohållbart ur rättssäkerhetssynpunkt, så det kan vi inte tillåta. Och då behövs ingen ny lag. Medialobbyn vill däremot att det här ska skötas genom civilrättsliga processer, där beviskraven är annorlunda. I sådana mål handlar det ofta om att den utpekade måste bevisa sin oskuld.

  4. Sverker Hahn

    Magnus: det står E-postadress (visas ej)(måste anges).

    Förklara varför du menar att jag inte måste ange min e-postadress.

  5. Hej igen Sverker

    Du kan ju ange vilken påhittad e-postadress som helst om du skulle vilja vara anonym – det är väl inget att hänga upp sig på.

  6. Sverker Hahn

    Tor: Jag undrar varför många debattörer är så ljusskygga att de inte står för vad de säger med sina namn. Och om man tycker det är OK att skriva en fejkad adress eller någon annans adress, så förstår jag att man inte har något emot att använda musik utan att ge upphovsmannen ett ruttet öre.

    Kommentar: Har du några som helst argument att komma med? Som har med den här frågan att göra? Eller är anti-logik och underliga slutsatser allt du kan prestera? I så fall undanber jag mig fortsatt ”debatt” med dig, eftersom du inte tillför någonting. Att debattera handlar om att övertyga, inte om att vara envis och hålla på sitt i vått och torrt.

  7. Sverker Hahn:

    Jag kan upplysa om att jag aldrig fildelat musik och har betalat för precis all musik jag har – i princip endast smala musiker som jag verkligen vill stödja. Jag vänder mig mot IPRED1-lagförslaget eftersom det inte är rättssäkert och potentiellt integritetskränkande. Kan vi återgå till sakfrågan nu.

  8. Sverker Hahn

    Så bra att både Magnus och Tor tycker att fildelning är dåligt och att folk skall betala för sig. Rätta mig om jag har fel.

    Frågan är då bara hur det skall skötas. Under lång tid har fildelning ökat i omfattning trots att upphovsrätten gjort den olaglig. Artister och deras företag har sett sina inkomster minska år efter år. Det nuvarande förslaget är en möjlighet att bekämpa stölderna. Ni tycker att det är osäkert ur rättssäkerhetssynpunkt och potentiellt integritetskränkande. På sätt och vis håller jag med, det är förstås viktigt att fildelarjakten sker på ett bra sätt.

    Men ni vill helt stoppa de nya förslagen och kommer inte med något nytt förslag istället? Rätta mig om jag har fel.

    Jag tror inte att IFPI och de andra är intresserade av något annat än att stoppa fildelningen. Varför skulle de? Och vi har ju domstolsprövningen som förstås måste vara noggrann och sålla bort tveksamma fall.

    Jag läser i SvD att man i Danmark verkar någotsånär framgångsrika i aktionerna mot fildelare och att en person blivit dömd till tvåhundratusen kronor i skadestånd. Det är helt rätt och när allmänheten blir medveten om riskerna börjar man köpa sina saker istället för att stjäla. Potentiella bestraffningar har effekt på de flesta normala människor.

    Så, ni som är så emot IPRED1-lagförslaget, kom med alternativa bra förslag istället för att bara säga nej.

    Tor: bra att du betalar för musiken – uppriktigt.

    Magnus: du fattade inte att mitt inlägg om e-postadressen var ironiskt. Jag har inga problem med att lämna dessa uppgifter, men jag förstår fortfarande inte din kommentar om att jag inte behöver lämna e-postadress. Ger du mig tillåtelse att uppge fel adress på din egen blogg?

  9. Sverker Hahn skrev: ”Men ni vill helt stoppa de nya förslagen och kommer inte med något nytt förslag istället? Rätta mig om jag har fel.”

    I valet mellan rättssäkerhet och rättsosäkerhet väljer jag det förra, ja. IPRED1 handlar ju mest om olika typer av kommersiella varumärkesintrång och förfalskning ändå. Det är inget problem att utelämna den här delen – att acceptera en mer tandlös men samtidigt rättssäker implementation.

    ”Jag tror inte att IFPI och de andra är intresserade av något annat än att stoppa fildelningen. Varför skulle de?”

    Vem har påstått något annat? Men lagstiftarnas uppgift är att representera folket, inte bara särintressen.

    ”Och vi har ju domstolsprövningen som förstås måste vara noggrann och sålla bort tveksamma fall”

    Som jag förklarat i en annan kommentar tillför inte domstolsprövningen någonting av värde eftersom det inte går att bedöma giltigheten hos inkomna påståenden på något rimligt sätt annat än om personen är extremt klantig eller okunnig.

    Angående den avskräckande effekten i Danmark: dels så får det faktum att en försvinnande liten andel av illegala fildelare döms till vad av de flesta upplevs som oproportionerligt hårda straff mest konsekvensen att folk slutar tro på lagar snarare än att verka långsiktigt avskräckande, dels så är det lätt att undgå riskerna genom att använda en utländsk anonymiseringsserver. Om användningen av dessa anonymiseringstjänster börjar breda ut sig blir det dessutom mycket svårare för polisen att utreda allvarligare typer av brott, vilket man även bör ta med i sin bedömning.

    En möjlig lösning till lösning på problemet är den schablonskadepant som Niklas Lundblad beskriver här:
    http://myothernotes.com/kommenterat/?p=2062
    Som jag skrev i kommentarerna där skulle många svenskars små ekonomiska marginaler dock fortfarande göra viss utpressningsverksamhet möjlig.