Artisterna har rätt. Och fel.

I flera tidningar kan vi läsa om hur artister och kulturarbetare sluter upp bakom IPRED-förslaget. Varför? Jo, av den enkla anledningen att de vill ha betalt för sitt arbete. Och vem kan neka dem den rätten? Alla har rätt att få betalt för sitt arbete. Jag tror inte att de har någon emot sig i den frågan.

Tyvärr har de missat vad IPRED-bråket handlar om. Det handlar inte om att vi som kritiserar IPRED-lagen har någonting emot upphovsrätten. Eller är för okontrollerad spridning och piratkopiering av andras arbete. Vilket flera tidningar tråkigt nog försöker ge sken av.

Majoriteten av oss tycker att det är helt i sin ordning med upphovsrätt och skydd av ”intellektuellt kapital”, även om det finns de som är av annan åsikt. Piratpartiet är ett exempel, och jag ställer mig inte bakom deras idéer om vad som borde hända med upphovsrätten. Personligen tycker jag att de som ägnar sig åt organiserad piratkopiering och spridning gott och väl kan få kännbara straff. Jag tror att artisterna håller med mig.

Men vad handlar då detta bråk om?

Jo, det handlar främst om att många av oss inte vill se privata organisationer som ägnar sig åt vad som är polisiärt arbete. STIM och IFPI drivs av vinstintressen. Och då ryker rättssäkerheten. Det handlar då inte om att den som begår ett brott ska ställas till svars. Utan om att någon ska betala, så att de här organisationerna får täckning för sina utgifter och kostnader. Vilket gör att den mest utsatte åker dit. Den som råkade lämna sitt trådlösa nätverk öppet pga okunskap. Eller den som fått sin dator kapad av någon bot eller trojan. Inte de kriminella som står bakom detta.

Så hur löser vi de här problemen?

Först och främst så måste branschen bli bättre på att lyssna på sina kunder. Jag vill få till stånd en symbolisk köpbojkott av film och musik under årets julhandel, och har startat en grupp på Facebook – Mediebojkott 2008. Förhoppningen är att samla så många till en kort bojkott att det märks i skivindustrins kassakistor, men utan att skada. Varför? Jo, då görs de uppmärksamma på att det är från kunderna som deras intäkter kommer. Samma människor som de i åratal vägrat att lyssna på, och som de hellre för krig mot än anpassar sig till.

En annan lösning är att polisen ges mer resurser att jaga fildelare. Förutsatt att den verksamheten får bära sina egna kostnader. Istället för att piraterna får betala saftiga skadestånd till medieindustrin får de betala rejäla böter, som går till samhället. Då får vi bort vinstintressena, och bevarar rättssäkerheten. Samtidigt som vi slåg ett slag för att skydda kulturen från andras rovdrift. Och den egna.

Länkar: Aftonbladet, SvD, DN

Bloggar om IPRED: opassande, Anna Troberg, Scaber Nestor, Mina moderata karameller, Oscar Schwarz

Annonser

8 responses to “Artisterna har rätt. Och fel.

  1. ”Alla har rätt att få betalt för sitt arbete.” Vem bestämde det? Om du produserar något som marknaden inte vill ha eller prisätter dina produkter på ett sätt som marknaden inte gillar, är det då din rätt att ändå få betalt för dina varor?

    Kommentar: Ja, så länge någon konsumerar frukterna av mitt arbete. Om ingen gör det har jag inte utfört något arbete, då är det en hobby. Att man inte gillar priset på en vara ger en inte rätt att stjäla den.

  2. ”STIM och IFPI drivs av vinstintressen.”
    – Ja, de gör så därför att deras uppdragsgivare (artisterna som du säger dig respektera) vill ha betalt. Även artisterna drivs av ”vinstintresse”, de vill ju knappast gå back på sin verksamhet.

    Sedan får du gärna förklara för mig hur rättsväsendet ska ha tid och råd att utreda alla piratbrott. Tror att en sådan lösning hade lett till att utredningarna hamnat längst ner i högen och vi inte uppnått mer än status quo.

    @ Mr. Sanning, du ifrågasätter indirekt artisternas rätt att tjäna pengar – bara för att deras distributionsmetoder är föråldrade. Då kan jag meddela dig att passar det inte att köpa en skiva så kan du gott avstå från att se filmen eller lyssna på musiken. Det är ingen mänsklig rättighet att ta del av film och musik på digital väg.

    Och om du på något sätt producerar något och får lön för det så vill jag ha den, för dina arbetsmetoder är föråldrade. Det har nämligen jag bestämt åt dig.

    Kommentar: Jag föreslår att du läser om blogginlägget, så slipper du fråga om sådant som besvaras i texten.

  3. En mediebojkott i julhandeln skulle inte skada? Kära nån. Det är väl det tillfälle som sådant säljs i de allra största volymerna, och du vill beröva författare de ynka 10-15 kr per bok som de tjänar under den perioden? Som om de alla hade det så fett att de klarar sig utan de pengarna?! De allra flesta författarna i Sverige tjänar INTE summor som Guillou och Marklund. 3000 ex är en grymt bra försäljningssiffra i det här kulturellt förflackade landet där folk blivit så vana vid valhänt skrivna deckare att de inte orkar ta i en bok som kanske ger lite mer. Jag vågar tippa på att åtminstone en tredjedel av detta säljs i julhandeln. Men det skall de alltså bjuda på?

    Mr ”Sanning”: det där är en helt befängd åsikt som låter som alla andra floskler ni tjuvar diktat ihop för att rättfärdiga era stölder. Kan man inte betala för en vara skall man inte ha den. Punkt slut. Jag tycker att Ferrari prissätter sina bilar hutlöst högt, men jag kan faktiskt inte gå in hos en importör och ta en bara för det. Jag får klara mig utan även om jag så IN I HELVETE vill ha en. Det finns ingen som helst anledning att en specifik yrkesgrupp skall avstå sin inkomst b f a några finniga nördar har kommit på hur man kan skövla deras verk och sprida ut dem till alla som vill ha. Pay up or shut up, din felstavande lille tönt.

    Kommentar: Nu handlar det främst om musik och filmer. Förlagsbranschen har inte samma problem, och vill inte heller sätta demokratin och rättssäkerheten ur spel för att få in pengar de tror sig ha gått miste om. De författare som skyller uteblivna framgångar på piratkopiering och bokdelning bör nog fundera över om de inte valt fel yrke…

  4. Jag då? Jag bloggar som fan och arbetar hårt med det. Har jag inte rätt till betalning för det arbetet? Massor av människor njuter frukterna av det, dvs läser vad jag skriver.
    /Oscar Swartz – stavningen är lite svår 🙂

  5. Pingback: opassande » Blog Archive » Kulturarbetare tjänar på att fildelas

  6. Jag håller inte med om allt du skriver men uppskattar att du visar tydligt att man kan vara mot fildelning och ändå se problem med IPRED. IPREDofilerna brukar hävda, nämligen, att alla som är emot IPRED är gapiga snorungar som bara vill stjäla musik ”för att de kan”.

    Det är inte i närheten av sanningen om motståndet till den här lagen. Precis som med vissa andra lagar som tillkom i år, så är lagen ett beställningsverk och förhastat tillkommen med resultatet att viktiga aspekter på proportionalitet och rättssäkerhet går förlorad.

    Det rör sig inte om någon privatpolis hävdar förespråkarna men faktum kvarstår att de privata intressena kommer att få befogenhet att begära ut personuppgifter på grunder som inte ens polisen skulle beviljas tillträde för.

    Dessa grunder kommer vara indicier (IP-nummer) och den skadliga verksamheten kommer inte alls, som förespråkarna envist hävdar, begränsas till några ”2000 stora uppladdare”. Representanter från bl a Ifpi har flera gånger medgivit att man inte kommer underlåta att gå på fildelare som laddat ned några enstaka filer. De anser att upphovsrättsbrott är upphovsrättsbrott och att deras rätt att stämma privatpersoner (vars IP-nummer går till ett abonnemang de hävdar varit inblandad i fildelning) eftersom de lider skada oavsett.

    Visst kommer de vilja gå efter de största fildelarna men de kommer med all säkerhet (de säger det ju själva) även gå på folk som de tror är inblandade i mycket småskaliga upphovsrättsbrott.

    Barnfamiljerna i landet har börjat oroa sig och med all rätta så.

    Det som gör att många av oss anser detta vara privatpolisverksamhet är helt enkelt att för att det räcker med att titta på hur det skulle vara utan IPRED.

    Utan IPRED så ska polis och åklagare utreda och skaffa riktiga bevis (inte någon skärmdump med ett IP-nummer). Vidare ska en domstol ta ställning till dessa bevis och avgöra om åtal ska väckas. Vidare så är det så att i brottsmål (där den anklagade är oskyldigt tills motsatsen bevisats) så ska staten presentera bevis och den anklagade bemöta dessa.

    Med IPRED så kommer bevisinsamlingen utföras av en part i målet. En domstol ska visserligen ta ställning till dessa bevis men vid det tillfället kommer inte den anklagade kunna närvara och bevisa sin oskuld eller bemöta bevisen (de ska vid detta tillfälle inte ens veta vem den anklagade är).

    Vidare kommer bolagen om de får med sig domstolen att få ut personuppgifterna och det är här det går riktigt snett jämfört med alla brottsutredningar värda namnet.

    Nu kommer bolagen med personuppgifterna till sina indicier kunna skicka ut (så som skett i USA, UK, Danmark med flera länder) brev med krav på ersättning och hot om att driva detta i civilmål med stämning om man vägrar betala. Det ska då röra sig om betydligt större belopp än det först begärda (enligt mönster från de övriga länder som har denna ordning) samt att den som förlorar civilmål får stå för rättegångskostnaden för bägge sidor. Vilken barnfamilj kommer att vilja ta den risken?

    För att försvara ordningen med vad vi kallar rättsosäkerhet och privatpoliser så pratar förespråkarna om att man inte ska belasta polisväsendet med småbrott av denna art.

    Det är rätt och riktigt. Polisen bör som alla nog håller med om, inrikta sina resurser på de brott som mest skadar samhället. Inte de brott som särintressen bedömer vara viktigast.

    Jag saknar viljan till dialog och förståelse för de som fildelar. Om det nu är gapiga ungdomar som fildelar, vilket ofta hörs i debatten från förespråkarna, så undrar jag varför inte mediebolagen och deras intresseorganisationer inte är intresserade av en dialog och förståelse för hur dessa ungdomar föredrar att konsumera kultur.

    Att stämma och hota deras föräldrar kan inte vara en bra väg att beträda om man månar om goda relationer med framtidens konsumenter.

    Självklart vill de ha betalt när dessa ungdomar växer upp och får en inkomst. Men om man tillintetgör deras familjers ekonomi när innan de ens vuxit upp och skaffat sig en inkomst så är risken stor att man alienerat denna viktiga grupp för all framtid. Vidare riskerar man att dessa ungdomar (och deras föräldrar) förlorar all tilltro till det moraliska och rättsmedvetna samhälle som medieföretagen och artisterna så desperat skriker efter.

    Mina 25 eurocent.

  7. Pingback: opassande » Blog Archive » Idéer om vad vi kan göra efterlyses

  8. Oscar Swartz: Då får du väl hitta på något sätt att ta betalt för det du skriver då. Konstigare än så är det väl inte.