IPRED-lobbyns strategi: Desinformation

Debatten om IPRED-direktivets ”privatpolisdel” är nog en av de lägsta och fulaste debatter jag upplevt de senaste åren. Vi har å ena sidan den ”högljudda pöbeln” som är emot IPRED, eftersom direktivet öppnar för privat jakt på fildelare. ”Pöbeln”, som jag själv – ganska stolt – kan säga mig tillhöra för en ganska seriös och saklig debatt. Vi diskuterar sakfrågan, och vi använder oss av sakliga argument.

Det kan man däremot inte säga om den andra sidan, där vi finner den samlade IPRED-lobbyn. I vilken film- och musikindustrin, samt stora delar av massmedia, tycks ingå.

Att analysera debatten är intressant. Och nedslående. Som vi som är emot IPRED flera gånger har påpekat så är det just formuleringarna som öppnar för ”privatpolis” som är problemet. Att direktivet kan göra det möjligt för medieindustrin att på egen hand agera polis, och bedriva egen jakt på fildelare. Det sätter rättssäkerheten ur spel, och det är inte acceptabelt i en rättsstat som Sverige. Jag tänker inte gå in närmare på det, jag anser att problematiken har förklarats tillräckligt många gånger vid det här laget.

Så, hur bemöter då IPRED-lobbyn den här kritiken?

De bemöter den inte alls. De ignorerar den. Eller viftar i bästa fall bort den. Istället skriver de sida upp och sida ner om att upphovsrätten är viktig, att artisterna har rätt att få betalt för sitt arbete, att illegal fildelning är fel. Och så vidare.

Om vi ska tala i termer av härskartekniker så är det här nog ett fall av sk projicering. Vi som är emot IPRED är det för att vi är piratkopierare och fildelare som är emot upphovsrätten – genom att utmåla oss som sådana försöker IPRED-lobbyn slippa ta diskussionen med oss. Den om rättssäkerheten.

IPRED-lobbyn försöker medvetet föra folk bakom ljuset, genom att förvanska debatten. Detta gör man genom att skapa en skendebatt som handlar om någonting annat än just problemen med IPRED-direktivet.

Varför kallar jag det här en skendebatt? Jo, därför att den fokuserar på upphovsrätten. Och den frågan är utagerad sedan länge. Ingen ifrågasätter upphovsrätten. Ingen ifrågasätter artisternas rätt att få betalt för sitt arbete. Ingen ifrågasätter det olagliga i delning och spridning av upphovsrättsskyddat material!

Det här är en skickligt genomförd desinformationskampanj. Massmedia har köpt bluffen. Politikerna har köpt bluffen. Många konsumenter har köpt bluffen. Bloggosfären har dock inte gjort det, så där står IPRED-lobbyn med byxorna nere.

Men det är och förblir en bluff. Det här är inte en diskussion om upphovsrätten. Det här handlar om vem som ska få bedriva jakt på fildelare. Och det har det handlat om hela tiden.

Beatrice Ask kallar oss som kritiserar IPRED för en ”liten grupp som är oerhört engagerad i frågan”. Och i skrivande stund har Stoppa IPRED på Facebook ca 40.000 medlemmar. En liten grupp? Det är väl snarare rekord i uppslutning?

Om du vill visa ditt missnöje med debatten, eller med film- och musikindustrin, så tycker jag att du ska gå med i Facebook-grupperna Stoppa IPRED och Mediebojkott 2008. Det är dags att medieindustrin lär sig att respektera sina kunder. Och det är dags att våra folkvalda blir bättre att lyssna på folket som valt dem, inte på de kapitalstarka lobbygrupper som kan köpa sig inflytande i massmedia och där få stå oemotsagda.

Kom ihåg FRA- och IPRED-debatten när du står vid valurnan 2010.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet

Annonser

One response to “IPRED-lobbyns strategi: Desinformation

  1. Hela alliansen är körd i botten och jag hoppas innerligt att vi slipper dem efter nästa val.