Från i-land till bananrepublik

Ett steg i rätt riktning.

Eller ett steg mindre i fel riktning?

Johan Linander, Centerpartiets rättspolitiske talesman, tycker att Asks förslag på förändring av IPRED-direktivet är ett steg i rätt riktning. Jag tycker snarare att det handlar om ett steg mindre i fel riktning. Förslaget innebär nämligen att medieindustrin inte ska kunna få ut information retroaktivt om de som delat filer. För att citera Falkvinge, så vore det som att retroaktivt bötfälla alla som gått mot röd gubbe de senaste åren. Och då har man missförstått syftet med lagar och regler. De ska nämligen utgöra rättesnören för hur vi lever våra liv. Genom att genom lagar säga att ditten eller datten inte är tillåtet vet vi att vi inte ska göra så. Bryter vi sedan mot de lagarna får vi stå vårt kast. Vi blev varnade innan.

Därför kan inte lagar tillämpas retroaktivt, eftersom den som bröt mot lagen innan den trädde i kraft inte rimligtvis kan ha vetat att det var fråga om ett lagbrott.

Ett steg i rätt riktning? Jo, man tar ett lagförslag som är helt åt helsicke ur rättssäkerhetssynpunkt, och mildrar det lite till att bara vara jävligt dåligt. Är det ett steg i rätt riktning? Relativt sett, kanske. Men det är bara ett av väldigt många steg åt fel håll, som togs i och med att man ens började överväga att göra IPRED-direktivet till svensk lag.

IPRED är nämligen inte rättssäkert. Och IPRED handlar inte om upphovsrätt eller fildelning, utan om vem som ska få rätt att jaga förbrytare. I en rättsstat sköts sådant av rättssystemet, enligt parollen ”oskyldig tills motsatsen är bevisad”. I en bananrepublik får privata organisationer ägna sig åt sådant, och då handlar det om att den utpekade måste bevisa sin oskuld.

Jag har ingenting emot upphovsrätten. Jag fildelar inte. Jag tycker att alla artister ska ha rätt att få betalt för sitt arbete, om någon vill konsumera det. Men jag vill inte se några pengahungriga karteller jaga enskilda de medborgare som inte har någon möjlighet att försvara sig i en civilrättslig process.

Vissa debattörer anser att man inte kan jaga en hel generation. Det kan man visst. Helt OK för mig. Så länge det handlar om att lagens långa näsa (eller om det var arm) som ska jaga dem, så är det lugna puckar. Att bryta mot lagen blir inte mer OK bara för att man är väldigt många.

Jag vill se ett hederligt domstolsförfarande, där den utpekade har rätt till juridiskt ombud och inte tvingas bevisa sin oskuld. I övrigt IPRED helt OK. Inför det som lag utan att tumma på rättssäkerheten. Fast det är klart, det är väl just rättssäkerheten som utgör det största hotet mot IPREDs existens?

Annonser

One response to “Från i-land till bananrepublik

  1. Tja… – Att ej veta vad som gäller är väl ett kardinaltecken på en Demon-Krati 😈 , tyvärr tyvärr… 😥