Konstnärer kommunicerar?

Sammanfattning av läget: IPRED-debatten fortsätter på nätet. IT-experten André Rickardsson erbjuder gratis hjälp och rådgivning för de som i framtiden kan komma i kläm om IPRED går igenom som svensk lag. Samtidigt visar det sig att Piratpartiet vinner nya medlemmar tack vare IPRED. En klassisk missnöjesyttring från folket, skulle jag säga. Och jag tror nog att vi kan räkna med att Sverigedemokraterna blir vågmästare efter nästa val, med tanke på hur de etablerade partierna kört sitt förtroende i botten.

Hur blev det så här?

Jag tror att det handlar om kommunikation. Jag är emot IPRED. Men bara för att jag inte gillar privatpolisdelen. I övrigt är jag för upphovsrätten och är emot olovlig fildelning. Men att jag är för upphovsrätten som sådan innebär inte att jag tolererar medieindustrins beteende och attityd gentemot sina kunder. Samma sak med deras ovilja/oförmåga att lyssna på andras argument. Jag kan inte vara nog tydlig med min ståndpunkt angående upphovsrätt och fildelning, för så snart jag kritiserar IPRED försöker förespråkarna få det till att jag är för ohejdad fildelning av allt material man kan tänka sig.

Det beteendet kallas för projicering, och är en så kallad härskarteknik. Sådana tekniker har som syfte att trycka ner andra människor, så att man kan undvika debatter man annars skulle förlora. Och det används friskt av ja-sidan.

Jag brukar roa mig med att läsa det som skrivs i den Facebook-grupp som finns som stöd för IPRED. En ganska liten grupp med få medlemmar, ca 800 jämfört med Stoppa IPREDs närmare 70.000. Och den gruppen känns mer som en sekt än ett seriöst forum för människor som vill ha en öppen dialog. I stort sett all kritik och ifrågasättande av IPREDs brister bemöts med oförskämdheter och osakligheter. Ren pöbelmentalitet, utan några som helst sakargument. Från människor som är bereonde av att folk köper och betalar för deras verk. Goda relationer med kunden torde vara högsta prio. Men så är det inte. Snarare verkar det finnas ett värde i att framstå som dryga och okunniga skränfockar utan koll på någonting utanför den egna ankdammen.

De inser helt enkelt inte att de existerar på sina kunders nåder.

Och eftersom jag själv håller på en del med kommunikation tycker jag att det här är intressant. Media brukar ju handla mycket om kommunikation. Så varför går kommunikationen så fel för den här gruppen av människor?

Jag tror att det främsta problemet är att det i grund och botten handlar om konstnärer, och inte kommunikatörer. Svaret på den frågan ges i form av en annan fråga: Vad är konst? Och hur skiljer sig konst från kommunikation?

Min personliga åsikt är att konst är kommunikation som inte fungerar. Kommunikation sker på mottagarens villkor. Kommunikatören anstränger sig för att anpassa sitt budskap efter sin mottagare, så att mottagaren förstår. Konstnären resonerar däremot tvärt emot, och kräver att mottagaren ska anpassa sig efter budskapet. Förstår inte mottagaren budskapet ligger felet hos mottagaren, och inte i budskapet i sig.

Och så resonerar man inom medieindustrin när man ska kommunicera med sina kunder. Och resultatet blir platt fall. För på andra sidan, dvs vi som är emot IPRED, hittar man gott om människor som anstränger sig för att anpassa sig efter mottagaren, dvs bra kommunikation. Och därför når nej-sidan ut till så många fler.

Jaja, det var en del flumtankar så här strax innan sänggåendet. Ta det med en nypa salt. Eller inte. Det är upp till dig att avgöra. Kommunikation sker ju på mottagarens villkor.

Artiklar om IPRED:
SvD
, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN

Mot IPRED:
Mediebojkott 2008, Stoppa IPRED

Annonser

Kommentarer inaktiverade.