Varför röstade jag på alliansen?

Om jag ska ge mig själv en någorlunda snajdig titel vore ”politisk kosmopolit” ganska träffande. En kosmopolit kan ses som en slags världsmedborgare, eller hemlös nomad. Någon utan ett egentligt hem. Och så känner jag mig i fråga om politik nu. Liberal i hjärtat, men i det här landet finns det inte längre något parti som jag kan se som mitt.

En ständigt återkommande fråga sedan september 2006 är varför jag valde att lägga min röst på alliansen. Har jag verkligen så dåligt omdöme? Är jag verkligen så dålig på att kolla vad de olika partierna vill göra med landet?

Nu har vi i alla fall fått besked om försvarets framtid. Insatsförsvaret kommer i framtiden att bestå av cirka 2.000 man. Det är alltså vad vi totalt kan mobilisera på kort tid. Den styrka som ska finnas direkt tillgänglig kommer att bestå av 300 man. Man frågar sig om Tomhylsan Tolgfors möjligtvis har låtit sig inspireras av filmen ”300”. För där gick det ju att försvara sig med en så pass liten styrka.

Däremot tror jag inte att det fungerar så bra i Sverige. Här handlar det ju inte om att det kommer några hundra tusen perser till fots, som alla ska igenom ett trångt bergspass, där vi kan barrikadera oss och hålla dem borta.

Nej, Sverige löper inte risk att invaderas den närmaste tiden. Men i vanlig ordning har man gjort misstaget att tro att bara för att det har varit ganska lugnt ett tag så kommer det alltid att vara så. Naivt och historielöst. Samma misstag gjordes åren före första världskriget. Samma misstag gjordes under mellankrigstiden. Det var först under kalla kriget som sovklockan ringde, och vi fick lite ordning på försvaret.

Under 1990-talet hade vi en ganska modern och väl fungerande försvarsmakt. Lagom nivån på tekniken, de gröna cyklarna hade äntligen fasats ut, och vi skulle inte längre utgå från att fi skulle komma söderifrån i messerschmidtar och stuka-bombare. Storleken var ganska väl avvägd i förhållande till landets stora yta men lilla befolkning. Och vi hade äntligen fått in moderna utbildningsmetoder, och gjort oss av med den gamla gaposkrik-excersisen. Vi hade ett försvar som kunde sköta sina åtaganden. Försvaret kunde försvara Sverige mot yttre angrepp. Inte i all evighet, och inte mot allt och alla. Men ett angrepp mot Sverige skulle bli kostsamt.

Nu ska vi alltså klara oss med ett insatsförsvar som i runda slängar är lika stort som ett infanterikompani. Så litet att det i teorin räcker med en välriktad artillerigranat för att slå ut det helt och hållet. (I teorin, alltså.)

Utvecklingen bygger på flera logiska missar och felaktiga antaganden. Bland annat anses IT-hot vara värre hot i framtiden. Man räknar inte med att ryssen ska komma ångande över Östersjön och vilja lägga rabarber på våra malmfält. (Ja, nu raljerar jag.) Utan angreppen kommer i första hand att gå via datorer och liknande, för att slå ut våra kommunikationer och datasystem. Vilket jag tror stämmer. Men sedan då? Är det bara IT-angrepp det är fråga om? Utförs inte sådana snarare som förberedelser för någonting större, som man vill bana väg för? Att slå ut våra kommunikationer, vad gör egentligen det för nytta om det inte följs upp av ett militärt angrepp för att neutralisera landet? När man gör inbrott nöjer man sig knappast med att bara stänga av inbrottslarmet, man fortsätter väl med att bryta sig in, och sedan plocka på sig av både löst och fast innan man ger sig iväg?

Det är så enkelt att den som är smart slår mot sin motståndare där han är svagast. Om vi avvecklar det egentliga försvaret och satsar på IT-säkerhet är det nog snarare regelrätt militär aggression som blir förstahandsvalet för den som vill oss någonting ont. Vi har satsat på ett finfint larmsystem (FRA), men utan att det finns vare sig dörr eller väggar att larma.

Och detta sker alltså i ett läge när vi vet att en viss granne i öster gått och dragit på sig nya stormaktsambitioner. Och då ska vi alltså bara dra oss tillbaka i Östersjöområdet, och släppa det ansvar vi av tradition har haft? Jättebra idé. Speciellt som vi börjar satsa på avlyssning, som garanterat kommer att reta upp just den här grannen. Ja, jag talar om FRA-lagen och massavlyssning av all IP-trafik som ska gå via det här landet.

En sak är säker, och det är att det inte blir någon mer röst på något alliansparti för min del. Jag tycker att landets säkerhet är för viktig för att säljas till förmån för kortsiktiga besparingar som ska finansiera skattesänkningar för de som ändå har det bäst ställt, liksom dyra avlyssningssystem som i bästa fall förvarnar oss om förestående angrepp som vi ändå inte kommer att kunna möta.

Annonser

3 responses to “Varför röstade jag på alliansen?

  1. Det är bara att instämma. Jag trodde framför allt (m) skulle rusta upp den spillra av försvar de tog över, men så är uppenbarligen inte fallet. …och det sticker rätt bra i mitt ansikte att se en leende Tolgfors överräckande den definitiva dödsdomen.

  2. Jag kan ju inte säga annat än att jag håller med dig och Micke. Tolgfors löper risk att bli ihågkommen som ministern som sålde ut Sverige.
    Jag skulle faktiskt vilja se exakt vad det är som är så hejdlöst dyrt, att man lyckas skrapa ihop 2000 soldater för 40 miljoner, då Finland med sin långt mindre försvarsbudget kan ställa en mångt mycket starkare styrka på fötter, enligt Wiki 340.000 man.
    Har de sämre utrustning? De har ungefär lika många Leopard-vagnar som oss – innan vi skrotat ner hälften av våra. De har ett svagare flygvapen med sina 55 F/A-18 Hornet. De har dock ett väl uppbyggt artilleri, runt 900 pjäser av olika kaliber och kvalité. Men vad har vi där? 4? 17? Jag är osäker på antalet artilleripjäser i Sveriges försvar, men de sägs åtminstone understiga antalet generaler vi har.

    Tolgfors tyngsta argument – och där ger jag honom rätt – är att vi behöver ett försvar som är redo att möta en agression (eller flygas iväg för utlandstjänst) väldigt fort.
    Men det är mer än att vara snabbt på plats som gäller för ett försvar. Säg att det är brandförsvaret vi pratar om istället. Säg att på 90-talet kunde 5000 brandmän komma och släcka branden. Visst, det tog ett bra tag innan de alla var på plats, och visst, vissa kanske hade sin brandutrustning mitt i brandhärden och var därmed borträknade. Det försvar vi hade tills i år var det sämre ställt med. Det var endast 200 brandsoldater och de var inte tillnärmelsevis lika förberedda; sannolikt skulle de vara på plats långt efter att hela huset brunnit upp.
    Det ”Brand”försvarsminister Tolgfors nu verkar ha på sitt bord är att det skall finnas 3 brandmän redo att rycka ut. Dessa kan inom någon vecka utökas till 20. Men – om branden sprider sig mer än dessa 20 brandsoldaters kapacitet då? Det är ju så att vi har bredden – men saknar totalt djup i vårt försvar.
    Som sagt – håller med er som känner sig totalt duperad av Alliansen. Jag trodde de hade en plan på att Sverige skulle leva länge. Men istället kastar de bort vår hemförsäkring fullständigt. Det är komplett oansvarigt – och de kommer inte få min röst nästa val. Inte (S-MP-V) heller, de kan vara etter värre om det vill sig illa…!

  3. Frågan är varför vi måste ha så förbannat dyrt försvar för. Förutsatt att vi satsade 5 – 10 miljarder till på ett värnpliktsbaserat invasionsförsvar borde man kunna få ganska mycket för pengarna. Om man sen drar ner på insatsförmågan borde man kunna få något riktigt bra för pengarna tycks det. Iaf om man jämför med Finland. Man blir förtvivlad av det politiska klimatet som råder i det här landet. Vem skall man rösta på? Folkpartiet vill öka försvarsanslagen men eftersom de är en del av alliansen kommer de inte att spela ut det kortet. Nackdelarna med det nya ”tvåparti” systemet visar sig nu.