Vad är då konst?

Ja, vad är konst? Det är en fråga som ofta sysselsätter mig. Min egen definition är ganska enkel: Konst är misslyckad kommunikation. Inte alltid, men när man misslyckas i sin kommunikation kan man alltid försöka försvara sig genom att kalla det för konst. Någonting som innefattar ett budskap, men där avsändaren inte vinnlagt sig om att göra det förståeligt och begripligt för mottagaren. Själva motsatsen till kommunikation alltså, där det handlar om att anpassa sitt budskap efter mottagaren, så att det verkligen når fram. Därav många konstnärers så typiska försvar när deras verk faller platt: ”Den som kritiserar mig förstår inte budskapet.” (Nej, och kejsaren är ju inte naken, men det är bara de riktigt goda och förståndiga som kan se kläderna.) Av den anledningen blev jag inte så förvånad när det här försvarstalet dök upp i SvD.

Men det är den hårda sanningen. Om du som konstnär har skapat ett verk som ingen förstår är det inte fel på betraktaren. Felet ligger hos dig, som har gjort ett dåligt arbete med oklart budskap.

Men det känns som om begreppet ”konst” blir allt mer urlakat och urblekt med tiden. Det sker i takt med att konsten degenererar till en simpel jakt på uppmärksamhet och personlig bekräftelse för konstnärerna. Visst finns det bra konstnärer, som skapar konst som både uppmärksammas och förstås. Och som väcker tankar hos mottagaren. Det är också någonting som jag anser vara bra konst. Någonting man förstår, men som samtidigt stimulerar en till ytterligare tankar och funderingar. Sedan finns det rent slask.

Ett bra exempel på det är konstfacksbråket, som nu JO-anmäls.

Att det JO-anmäls tycker jag är bra. Vi kan nämligen behöva räta ut en del frågetecken kring vad som egentligen är konst, och vad som bara är rena dumheter och idiotiska tilltag. Tanken med konst är ju att det ska vara fråga om någonting som är svårt och som ställer krav på artisten bakom verket i fråga. Att det t ex kräver mycket tankeverksamhet eller abstrakt tänkande.

Den här konstfacksstudenten har visserligen lyckats med att få en väldigt dum idé. Men är det konst? Är inte dumma idéer någonting som vi alla får lite då och då? Men som vi – om vi har kontroll över våra impulser – inte omsätter i handling? Det finns ingenting unikt med det här ”konstverket”. Falsklarm och dåliga pranks drabbar våra myndigheter väldigt ofta. Men oftast rör det sig om ungdomar som inte begriper bättre. Här handlar det ju om en konststudent som bör vara någorlunda mogen och vuxen.

Inser hon att det hon har gjort kanske leder till att nästa människa faktiskt hoppar?

Varför? Jo, därför att många ställer sig på broräcket för att de verkligen vill göra slut på sig. Men räddas genom att förbipasserande ringer polisen, och pratar med dem tills polisen kommer fram.

Men hur blir det nu, om folk börjar betrakta självmordskandidater som urspårade konststudenter? Eller om polisen utgår från att sådana larm är pranks, och nedprioriterar dem?

Det är verkligen synd att våra skattepengar finansierar detta.

Annonser

3 responses to “Vad är då konst?

  1. en anonym konstnär

    Ibland är det så att estetik och etik inte går hand i hand. Alltså det kan fortfarande vara konst men samtidigt straffbart. Jämför t.ex. Oleg Kulik’s performance på färgfabriken då han som ”hund” bet besökare i benet (straffbart). Polisen kom då och hämtade honom. Exempel 2: Graffiti är enl. lag skadegörelse (straffbart) samtidigt som det är i vissa fall rätt bra konst.
    Om konstnären dock hävdar att dess agerande inte är straffbart el.mostv. utan dennes handlande måste accepteras enbart i hänseende till ”i konstens namn” faller också konsten och personen och dess arbeten ifråga får anses som ett obalanserat projekt* och nedbrytande. tips: viska i rätt ögonblick istället för att skrika i fel.

    *är detta en tendens på konstprofessorernas minskade engagemang idag? undrar jag som själv gått på två konsthögskolor i landet och i samtliga fall flippade karaktären i alla mina möten med handledare etc.. ut i en slags inavels-egocentrisk-adakemisk-karriär-dekadens.

  2. tack för ett superbra inlägg:) verkligen genomtänkt.
    Som föredetta konststudent så kan jag intyga att sånna här idiotiska saker uppmuntras i allra högsta grad av konstlärare vilket jag tycker är för jävligt. Det är så jävla lättköpt för folk som vill göra sig ett namn i konstvärlden att göra något brottsligt. Man vill ju inte ens kalla sig konstnär längre.

  3. Kan inte annat än instämma med föregående talare!

    Anders