En pilsnerfilm om Rosengård?

Ledarbloggen på SvD jämför Rosengård med Södermalm som det var för flera decennier sedan. Det klassiska ”vi har ingen lokal” (… så därför måste vi vandalisera och leva fan) tas upp. Om vi ska tro SvD finns det ett samband mellan dessa miljöer, eftersom det handlar om de längst ner i samhället.

Jag tycker att jämförelsen haltar. Rejält.

Vad har de miljöerna och de människorna gemensamt om vi bortser från att de befinner sig längst ner på samhällsskalan? Har de någonting gemensamt? Jag har svårt att se det. Kan du tänka dig en pilsnerfilm med Bullen Berglund i Rosengård?

Dåtidens söderkisar var i första hand arbetarklassbarn. Deras föräldrar hade dåligt betalda jobb. Ungdomarna började själva jobba väldigt tidigt, och följde ofta i föräldrarnas fotspår, med dåligt betalda jobb. Men även ett dåligt betalt jobb är ett jobb. En sysselsättning som innebär försörjning. Någonting som kanske fanns i större omfattning på den tiden, då man inte behövde kandidatexamen för att få stå och steka hamburgare på McDonalds? På helgerna möttes ungdomarna för att leva rövare och busa runt i stan för att skaka av sig rutinen och tristessen.

Men Rosengård då? Jag får en känsla av att det handlar om ett destruktivt beteende som drivs fram av någon slags desperation. Kanske har jag fel. Jag ska inte brista ut i någon politiskt korrekt svada om vår havererade integrationspolitik. Allt har ju redan sagts i den frågan, och nu har folk slutat lyssna. Men hur är det för den som växer upp med föräldrar som är arbetslösa, och som av olika skäl inte lyckas få något vettigt jobb? Hur reagerar man då? Ser man sin egen framtid i föräldrarnas tillvaro? Att bli vuxen men inte kunna flytta hemifrån när det är dags, eftersom man inte har den inkomst som krävs för att få en bostad? Hur får man en bostad utan ett jobb? Hur får man ett jobb utan utbildning?

Då är det kanske lätt hänt att lägga sig till med ett destruktivt beteende, som i alla fall ger lite cred och respekt i de egna kretsarna? Kanske handlade söderkisarnas dito -bönornas beteende mest om en revolt mot sina egna föräldrar, medan kidsen i Rosengård revolterar mot sin framtid, eftersom de inte vet om de har någon?

Ja, ungdomarna i Rosengård borde ta ansvar för sin egen framtid. Men hur vanligt är det att man är så ansvarsfull och mogen när man är i nedre tonåren? Att spåra ur då innebär att det blir svårt att komma tillbaka upp på banan. Plugget går åt fanders, man går ut gymnasiet utan att vara behörig att söka in på högskola. Då blir det svårt att få ett bra jobb.

Jag säger inte att ungdomarna i Rosengård har rätt att leva fan i den egna barrion. Det har de inte. Men jag tror inte att situationen är riktigt densamma där som den var på Södermalm för ett halvt sekel sedan. Samhället har förändrats sedan dess.

Det är alltid roligt att jämföra äpplen med päron. Men hur man än gör så blir det inga vettiga jämförelser.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.