Mona-effekten

En allt mer desperat Mona Sahlin försöker nu skylla sitt misslyckande som oppositionsledare på LOs Wanja Lundby-Wedin. ”Avgå, Wanja”, är Sahlins uppmaning. Visserligen handlar det om att Lundby-Wedin bör lämna styrelsen i AMF, men de flesta artiklar är vinklade så att det ser ut som om Sahlin vill ha ut henne ur LO också. Men Sahlin gör tydligen gällande att hon har förtroende för LOs ordförande. Om det stämmer agerar Sahlin obegripligt (men föga överraskande) korkat, eftersom hon genom att uppmana Lundby-Wedin att lämna AMF underminerar hennes ställning som LO-ordförande.

Även Ibrahim Baylan försöker skylla Sahlins misslyckande på Lundby-Wedin.

Både Sahlin och Baylan verkar dock ha missat att det handlar om en trend. Sossarna har varit på fallrepet ända sedan Sahlin tog över som partiledare. I stort sett alla vet att det är Sahlin själv som är problemet. Hon är inte en trovärdig partiledare, och hon är inte en tänkbar statsminister i en framtida regering. Hon är en svag ledare som fick partiledarposten som tack för lång och trogen tjänst, inte för att hon var rätt person för jobbet. Alla andra kandidater tackade nej, och Sahlin var allt man kunde skaka fram.

Vidare har sossarna behandlat väljarkåren som idioter. Hur? Främst genom att skylla den ekonomiska krisen på den sittande regeringen. Alla vet att det är en internationell kris, och att Sverige drabbas lika hårt som andra länder. Alla vet att vi hade drabbats även med en socialdemokratisk regering. Bara en komplett idiot skulle tro att det är en så pass lokal fråga att det handlar om vem som styr det här landet. Ändå verkar sossarna tro att väljarna i det här landet är just den sortens totala idioter, som de kan lura i vad som helst.

Nu försöker de återigen idiotförklara väljarna genom att skylla rekordtappet på en så pass obetydlig händelse som att en gammal fackpamp visat sig vara en liten girigbuk som vill tjäna pengar. Väljarna vet att det här är ganska vanligt, och bryr sig inte så mycket om det i långa loppet. Men det har sossarna missat. I deras ögon är väljarna bara korkat röstboskap utan koll på omvärlden.

Vem vill rösta på ett parti som har den synen på sina väljare?

Vill socialdemokraterna vända den här trenden måste de byta partiledare. Kanske även partisekreterare. Och de måste fösa in sina stödpartier i fållan där de hör hemma, och få dem att inse att de inte är mogna för några ministerposter i en rödgrön regering. På så vis kan väljarna känna att sossarna återigen är ett seriöst parti som man kan rösta på. Och då kommer kanske trenden att vända.

Men de hinner knappast vända på det år som är kvar tills nästa val.

Annonser

7 responses to “Mona-effekten

  1. ”Social” är passe, sats på ”Sverige” istället.
    SD har potential att komma över 20% och bilda regering tillsammans med moderaterna.
    Svea rike får nu en chans att efterlikna Danmark istället för Irak och Palestina.

    Kommentar: Du har låga tankar om de svenska väljarna. Att SD kanske kommer in i riksdagen i nästa val är en missnöjesyttring riktad mot de övriga partierna.

  2. ”Vidare har sossarna behandlat väljarkåren som idioter. Hur? Främst genom att skylla den ekonomiska krisen på den sittande regeringen. Alla vet att det är en internationell kris, och att Sverige drabbas lika hårt som andra länder. Alla vet att vi hade drabbats även med en socialdemokratisk regering. Bara en komplett idiot skulle tro att det är en så pass lokal fråga att det handlar om vem som styr det här landet. Ändå verkar sossarna tro att väljarna i det här landet är just den sortens totala idioter, som de kan lura i vad som helst.”

    Jag tror dessvärre att du har fel i denna fråga. Sossarna lyckades med stor framgång övertyga ett stort antal väljare att 90-talskrisen var den sittande regeringens fel. Det kommer de att lyckas med än en gång under nästa val, även fast inte lika framgångsrikt tack vare den ökade globaliseringen och en ökad medvetenhet bland Svenskar vad som pågår utanför Sverige idag.
    Säga vad man vill om högerblocket men de har förbannat ”taskig timing” (70-tals, 90-tals och dagens kris).

    Men i övrigt en helt klockren analys! Jag kan bara instämma! Att Mona var det bästa man kunde skaka fram är för mig (och kanske en del andra) en gåta. Ett tydligt tecken på ett parti i kris och som kommer göra det mycket svårt för Sossarna att ro hem en seger i nästa val (vågar nästan, nästan säga omöjligöra en seger) .

    Men jag vill poängtera än en gång att jag instämmer med det du säger i övrigt.

    Kommentar: Det du glömmer är att det inte är samma människor som utgör väljarkåren nu som under tidigare kriser. På 1990-talet hade sossarna fortfarande stöd av det gamla gardet, som var socialdemokrater i vått och torrt och inte höll sig uppdaterade med vad som skedde utanför landets gränser. Dagens väljare hör till en mycket mer internationell inriktad generation, som har lika bra koll på vad som sker i ute i världen som här hemma i Sverige.

  3. Kommentar: Det du glömmer är att det inte är samma människor som utgör väljarkåren nu som under tidigare kriser. På 1990-talet hade sossarna fortfarande stöd av det gamla gardet, som var socialdemokrater i vått och torrt och inte höll sig uppdaterade med vad som skedde utanför landets gränser. Dagens väljare hör till en mycket mer internationell inriktad generation, som har lika bra koll på vad som sker i ute i världen som här hemma i Sverige.

    Kommentar igen; Tror inte på det. det finns alltför många exempel på frågor som totalt sopas under mattan och glöms bort av väljarna. För att ta ett närliggande och kontroversiellt exempel så kan vi ju tala om röstningen om FRA. Detta var från början Bodströms hjärtebarn. Då hördes inte ett ljud i frågan. När alliansen ville rösta igenom det blev det däremot ett väldigt liv.

    Kommentar: FRA-frågan är blocköverskridande. Många – inklusive undertecknad – vet att det var sossarna som sådde fröet till den. Men motståndet är lika stort inom båda lägren. Och motståndet kommer att fortsätta oavsett vem som vinner nästa val. Att motståndet tog fart under borgarnas mandatperiod beror dels på att det var då lagen skulle röstas igenom, dels på att det var först nu som vanligt folk kunde organisera sig via bloggar och andra medier.

    Att SD kanske blir vågmästare beror delvis på frågor som FRA och IPRED, eller rättare sagt på att väljarna har fått nog av att de etablerade partierna skiter i folkviljan. Det har dock inte så mycket att göra med sossarnas problem. Deras problem är att de har en olämplig partiledare som kör opinionssiffrorna i botten, och sedan försöker skylla ifrån sig på sina underhuggare.

  4. Sahlin och sossarna är nu desperata och kommer göra allt vad de kan för att komma igen. Sahlin är dock ett rejält sänke för sossarna, så det blir tungt för dem att slå alliansen.

  5. Låt oss gå vidare. Hela LO:s ekonomi plus a-kassorna behöver granskas. Vart går pengarna?

    Dessutom dags att sätta fokus på Wanja Lundby-Wedins uppdragsgivare, den likaledes ”grundlurade” Urban Bäckström. Också denne har ju visat sig oförmögen att läsa en årsredovisning, inte sant.

  6. ”Det du glömmer är att det inte är samma människor som utgör väljarkåren nu som under tidigare kriser. På 1990-talet hade sossarna fortfarande stöd av det gamla gardet, som var socialdemokrater i vått och torrt och inte höll sig uppdaterade med vad som skedde utanför landets gränser. Dagens väljare hör till en mycket mer internationell inriktad generation, som har lika bra koll på vad som sker i ute i världen som här hemma i Sverige.”

    Tro mig, de finns fortfarande kvar…Färre kanske, men jag tror man ska vara försiktig med att överskatta den förändring som skett. Har inte helt koll på vem du är, men jag gissar att du själv bor i en storstad och det är lätt att ha en föreställning om att det är ett ”storstadsperspektiv” som råder bland väljarna i Sverige. (Med detta menar jag INTE att alla som inte bor i storstäder är dumma och efterblivna lantisar)

  7. Sorry…ordet ”storstadsperspektiv” låter flummigt…Har lite svårt att uttrycka skriftligt vad jag menar, du har full frihet att radera mitt tidigare meddelande 🙂