Bra initiativ. Men fel tänkt.

Vana cykelpendlare förses med styrmonterade kameror, och ska med bland annat dessa dokumentera sin pendling under en viss tid. Den data som samlas in på detta sätt ska Stockholm stad använda för att förbättra och utveckla miljön för oss som cyklar. Hur ska cykelnätet se ut? Hur ska banorna utformas? Sådana frågor ska staden med cyklisternas hjälp hitta svar på. Det kan man läsa i en artikel i DN. Artikeln följs av en diskussion om huruvida Stockholm är en bra stad att cykla i eller ej.

Idén med kameror tycker jag rent konceptuellt sett är jättebra. Men staden genomför den på fel sätt.

Jag hör till kategorin ”vana cykelpendlare”, och trampar många sköna mil varje år. Jag cyklar året runt. Dels för att transportera mig mellan olika platser, och dels för att det är både kul och nyttigt att cykla. Men är det verkligen vana cyklister av min sort som staden ska utgå från när de planerar och utformar miljön för alla som vill cykla i Stockholm?

Vore det inte klokare att börja i andra änden, och utgå från de cyklister som har minst vana? Är det inte för just den kategorin det är viktigt att vi bygger ett bra, säkert och pålitligt nät av cykelbanor och cykelfält i staden?

För min egen del är det hugget som stucket om det finns cykelfält på de innerstadsgator jag cyklar på. Det är faktiskt ganska lätt att cykla i stan för den som har vanan inne. I alla fall så länge man som cyklist följer trafikreglerna och inser att man är en del av trafiken oavsett om man har motor eller inte, och ser till att synas och samspela med andra trafikanter: cykla där du får, cykla inte mot rött, cykla inte mot enkelriktat, osv. (Jo, ibland uppstår konflikter med vissa rabiata individer som ser rött varje gång en cyklist glider förbi bilkön de själva tillbringat den senaste kvarten i, men där talar vi om undantagsfall.)

Så är det alltså med kategorin ”vana cyklister”. Och där tror jag inte att staden behöver göra så mycket.

Men de mindre vana cyklisterna då? De som bara ger sig ut när det är vackert väder, och som har väldigt lite trafikvett dito -vana?  De som tror att man som cyklist inte behöver följa några trafikregler, eftersom man tar sig fram med apostlahästarna, likt en annan fotgängare? Är det inte för just den kategorin staden borde utveckla cykelmiljön? Det tycker i alla fall jag. Jag anser att den kategorin cyklister är fullständigt livsfarliga. Både för sig själva och för andra trafikanter. Och det är den sortens cyklister vi måste ha i åtanke när vi utformar cykelmiljön i Stockholm.

Först och främst behövs det cykelbanor/cykelfält som går att använda. Cykelfälten finns redan idag, men blockeras ofta av parkerade bilar. Att parkera i cykelfält är förbjudet. (Trafikförordning (1998:1276), §53.) Orsaken till att så många ändå gör det är att polisen och staden aldrig har gjort någonting för att komma till rätta med det problemet. Ett förbud är nämligen verkningslöst så länge man inte beivrar brott mot det.

Jag har givetvis full förståelse för att polisen prioriterar annan brottslighet högre. Men att varken polisen eller staden någonsin gör någonting åt problemet är betydligt svårare att förstå!

För min egen del är parkerade bilar sällan ett problem. Jag kan lätt väja för en parkerad bil även om det är annan trafik runt omkring mig. Jag har en snabb, lätt och rapp cykel som går att vika runt de flesta hinder. Men så brukar jag ju också cykla runt 10-15 mil en normal vecka.

Däremot tror jag inte att den cyklande mamman med treåring i barnstolen tycker att det är lika enkelt.

För henne är det nog ganska obehagligt att komma cyklandes på Hornsgatan med en tung och vinglig cykel med dyrbar last där bak, och upptäcka att det står en bil parkerad i fältet i slutet av nedförsbacken. Samtidigt som det är tjockt med parkerade bilar till höger, och tät trafik till vänster. Och ingenstans att ta vägen. Allt man kan göra är att bromsa och hoppas att ekipaget stannar i tid.

Är det kanske därför vi sällan ser några ”normala” människor använda cykelfälten på stadens större gator? Jag tycker personligen att det uteslutande verkar handla om halvgalningar som gillar utmaningen i att cykla i stan (sådana som jag), stressade cykelbud, motionärer och så givetvis de utan koll som borde ge f-n i att cykla överhuvudtaget.

Men var finns egentligen medelsvensson? Cyklar inte medelsvensson?

Utanför tullarna finns det alltid riktiga gång- och cykelvägar. Där fungerar det fint, även om man inte är så van vid att cykla. Och där ser jag en hel del småbarnsföräldrar och andra vanligt förekommande stockholmare ute på sina tvåhjulingar. Men innanför tullarna ser jag dem ganska sällan.

Kanske borde staden fundera lite på vem man bör utgå från när cykelmiljön i Stockholm ska utformas? Det finns i alla fall inget entydigt svar på frågan om Stockholm är en bra stad att cykla i eller ej. Det beror på vem man frågar. Jag svarar ”ja” på den frågan. Det är ju min sort som får styra utformningen av cykelmiljön.

Men genomsnittsstockholmaren lutar nog mer åt ett ”nej” som svar på den frågan.

Uppdatering: Idag har SvD en artikel i ämnet. Den lyfter fram ett annat problem, nämligen att  det finns olika kategorier av cyklister, med olika beteenden, och som givetvis har olika behov.

Annonser

One response to “Bra initiativ. Men fel tänkt.

  1. campagnolo007

    Jag tror inte att det är helt fel tänkt. Dessa ”vana” cykelpendlare har en stor fördel jämfört med medelsvensson, de använder cykeln vilket inte medelsvensson gör som du själv säger, åtminstone inte i innerstan. Ett av problemen som jag ser det är att antalet cyklister ökat markant de senaste 10 åren utan att infrastrukturen följt med. Trängseln och en stor mängd relativt ovana cyklister har gjort det ”osäkrare” att cykla. För oss vana ”cykelrävar” är det ett mindre problem, man vet om var det är problem och cyklar då hellre ute i gatan bland bilarna där man är mera skyddad än på cykelbanan där man trängs med både cyklister som pratar i mobiltelefon emedan de cyklar, mopedister och gående (helst med hund och koppel över cykelbanan).
    Om ett antal ”vana” cyklister filmar och visar var trängseln är, var det finns farliga korsningar med bilar och gående, var det finns avsmalningar med järnräcken eller stolpar dumt placerade är väl det alldeles utmärkt. Då kanske enkla insatser gör att farliga passager minimeras och mindre olyckor inträffar. För oss ”rävar” spelar ju inte det någon roll, vi väljer ju ändå väg efter eget huvud.