Naturreservat eller stad?

Det bråkas ofta kring parker, parkmark, grönområden och naturreservat i och i närheten av Stockholm. Jag skulle vilja se en ny praxis för vad som får användas som vad.

Jag bor i Årsta. Nära Årstaskogen. Teoretiskt nära Årsta holmar. Men bara i teorin då, eftersom det inte går att ta sig över dit utan båt. Jag lider inte av det, eftersom jag aldrig känt något större intresse för att besöka dem. Men de engagerar. Naturreservat? Bro? Tillgängligt eller ej?

Min åsikt: inga fler naturreservat nära staden!

”Jävla YIMBY-lobbyist som hatar natur” tänker någon? Fel! Jag älskar både natur och naturreservat. Natur i dess rätta form. Att tro att Årstaskogen fungerar som naturreservat är däremot bara löjligt. Den ligger för nära bebyggelsen och för många människor rör sig i området. En av dem är jag eftersom jag tycker om grönskan.

Men som naturreservat? Nej. Vitsen med naturreservat är att de är områden där naturen ska få vara i fred. I skärgården finns – eller fanns – öar där man ibland inte fick gå iland pga reservatsreglerna. (Alltså, öarna finns än idag, men jag är osäker på reglerna.) Det är bra. Då blir de fredade zoner för djur och växter.

Problemet? Naturreservatsformen missbrukas i Stockholm.

Känner du till Sicklaskiftet? Det är vad cykelnördar kallar skogsområdet mellan Hammarbybacken, Björkhagen och Ältavägen. En gång i tiden fanns där ett rikt djurliv trots alla människor rörde sig på de smala stigarna i området. Till fots eller på cykel. Sedan gjorde staden naturreservat av området. Sedemera sågade man ner ungefär halva skogen för att ge plats åt stora grusvägar som nu går kors och tvärs genom området. Och då försvann djurlivet.

Om det beror på att många djur skrämdes bort eller på att man gjorde det omöjligt för många arter att leva i den miljön vet jag inte. Allt jag vet är att ombildningen till naturreservat tog död på den levande natur som fanns där.

Varför blev det så fel? Jo, därför att det är ett sk ”naturreservat” på människans villkor. Inte naturens. Att å ena sidan säga att här ska naturen få existera i fred och å andra sidan skövla den är rent hyckleri. Tror de latteföräldrar som drar vagn på de upplysta grusspåren i området att de är ”ute i naturen”?

Vad staden gjort är att skapa en slags lågbudgetpark. Inte ett naturreservat.

Parker har vi ont om i Stockholm. Kanske därför att man i stadshuset tycker att det är för dyrt att anlägga och underhålla dem och hellre omvandlar grönområden till ”naturreservat”. Sedan är saken ur världen. Reservaten får underhålla sig själva.

Jag vill se en ny praxis för naturreservat i Stockholm. Dels att de inte får bildas inom t ex 500 meter från planlagd mark, och dels att man inte får bygga inom t ex 500 meter från existerande naturreservat. Då kommer vi samtidigt ifrån eländet med hus-i-park som alltid ska byggas här. Man tvingas helt enkelt bygga tät stad, och får samtidigt en buffertzon med ”orörd” natur (dvs inte reservat, ironiskt nog) mellan naturreservat och bebyggelse.

Sådan överbliven mark kallas för övrigt parkmark. Inte att förväxla med park som är planlagd.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.