Ta det onda med det goda

Idag är det fredagen den trettonde. Vi vet alla vad det betyder: imorgon är det lördagen den fjortonde. Vissa anser dessutom att det är en olycksdag. Eva Hamilton på SVT är nog en av dem. Fast hon är i gott sällskap. Telia håller med. Och vi som tycker om att fotografera och dela med oss av våra bilder på nätet har också en käftsmäll på väg.

Detta är en segerns dag för oss som är emot TV-avgiften. Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att en dator eller surfplatta INTE är en TV. Bra, tycker jag. Visserligen är det ganska uppenbart för många, av den enkla anledningen att en dator inte är i första hand avsedd för TV-tittande. En TV behöver man bara plugga in i antennuttaget (teoretiskt sett) och slå på, så kan man titta på den. Det är det en TV är till för. Att titta på TV. Du betalar inte räkningar via din TV. Du deklarerar inte med den. Du använder den inte till att skicka mail. Du skriver inte forskningsrapporter på den.

Du använder den för att titta på TV. That simple.

Jag hade en intressant mailkonversation med någon sakkunnig (vilket inte innebär kunnig i sak, vilket namnet antyder, utan snarare är ”politiskt tillsatt tyckare”) på något departement för många år sedan. Det var första gången det börjat talas om att man skulle behöva betala TV-avgift för sin dator. Innan bredband blev vanligt och innan SVT faktiskt började lägga ut sitt material på nätet. Dessa var mina argument mot det.

Denne ”sakkunnige” svarade med att en dator arbetar digitalt, och SVT hade börjat sända digitalt, och enligt hans slutsats kunde man därmed se på TV på en dator. Digitalt som digitalt, alltså. Alltså, på fullt allvar. Det var svaret jag fick!

Den som har i alla fall grundläggande kunskaper om datorer och marksänd digital-TV vet dock att det krävs en dekoder/TV-kort av något slag eller en sändning/ström via nätet, vilket kräver att man aktivt sänder TV-programmen via nätet. Inte digitalt genom TV-nätet.

Sådana människor fattar alltså beslut i dessa frågor. IT-kompetensen är ofta på en nivå som lämnar en del att önska…

Det visade sig även idag i en mellandom i Södertörns tingsrätt. Copysweden, upphovsrättsindustrins främsta företrädare i Sverige, tycker att Telia ska betala dem 73 miljoner för de iPhones de sålt. Ja, jag är allvarlig nu också. 73 000 000:-. (Eller 146 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 lire om det hänt innan Italien gick med i Eurosamarbetet.)

Varför? Jo, tingsrätten har kommit fram till att iPhonetelefoner är särskilt ägnade för privatkopiering. Särskilt ägnade alltså. Det är huvudsyftet med en iPhone enligt tingsrättens tolkning. Inte för att ringa eller skicka SMS med. Inte för att surfa. Nej, det är för att kopiera film och musik man har en iPhone.

De av oss som inte lever kvar i år 2004 vet däremot att man inte kopierar musik till sin telefon för att lyssna på den. Man använder i första hand streamingtjänster. Jag kör Spotify på min Android. Finns ingen anledning för att kopiera över mp3:or till den.

Dessutom är min personliga erfarenhet av iPhone att det är en av de jävligaste telefoner som finns för just kopiering. Plugga in i datorn och tanka över USB? Nja… Hur som helst, förmodligen är det väl samma problem här som med tjommen på kulturdepartementet som trodde att min dator kunde fånga upp digitalt sända signaler utan någon ytterligare hård- eller mjukvara. Bristande kompetens, alltså. Tyvärr. Egentligen är det ett stort problem, eftersom det är ett hot mot rättssäkerheten när folk dömer i frågor de inte förstår.

Dessutom har affärs-/särintressen (Copyswede) fått vara med och utforma lagarna till sin fördel, vilket givetvis är till nackdel för de som inte fått vara med och utforma lagarna.

Nästa snyting kom från Wikimedia. Eller snarare ”BUS”, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, som stämmer Wikimedia för att de lägger ut bilder på offentlig konst på nätet. Alltså, offentlig konst som i konst-producerad-av-konstnär-som-fått-betalt-av-kommunen. Dvs skattepengar som vi alla betalat in.

Problemet här? Det är tolkningen i sig. Normalt sett råder en konsensus om att det är OK att visa upp offentlig – och därmed redan betald – konst på vykort, i tidningsartiklar och fan vet allt. Men som alltid i oligarkin Sverige har man missat någonting när man stiftat lagar på beställning av upphovsrättsindustrin, och det är att visa upp det på nätet.

Kort sagt, det är fritt fram för BUS att börja stämma. Wikimedia? Vi får se hur det går. Går det åt fanders kanske det är du som åker dit nästa gång för att du på Instagram lagt upp en bild på någon slags kommunalt finansierad hötorgskonst som du hittat i någon svensk småstad som vill ”sätta sig på kartan”. Det är nämligen en fråga om pengar för BUS och ingenting annat.

Eftersom begreppet ”upphovsrätt” dessutom kan utökas till nästan vad som helst som anses ha verkshöjd avgör bara fantasin vad du kan bli stämd för att ha avbildat. Du kanske t o m torskar för att du ovetandes lagt upp en bild på någonting som inte var ditt huvudsakliga motiv?

Vad tycker du? Jag tycker att det är skrämmande.

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.