”Vi vill…”

Nu är det snart val. Det föregås av den smått märkliga period som återkommer vart fjärde år då de politiska partierna vill en massa saker. Och dessutom säger sig vara intresserade av vad de som ger dem mandat att regera vill. Det intresset varar i regel tills de sista rösterna är räknade på valnatten. Sedan vill de inte så mycket.

Jag passerade Odenplan vid lunch idag. Där såg jag en affisch från Moderaterna. En sådan där där de uttrycker att de minsann vill saker. Den här kandidaten ville tydligen satsa på försvaret.

Bra. Att den som för närvarande styr landet vill genomföra saker är ju alltid positivt. Frågan är bara varför de helt plötsligt vill genomföra dessa saker nu och varför de inte passade på under de två mandatperioder de haft på sig. Folkpartiet vill å sin sida satsa på skolan. Även där är frågan varför de inte passat på att göra det under de senaste åtta åren.

Varken skolan eller försvaret är ju någonting att stoltsera med numera.

Nu minns jag inte riktigt hur det lät före valet 2006, men nog var det väl någon som ville göra någonting åt Systembolaget och SVT? Dessa två extrema uttryck för det svenska förmyndarsamhället? Jag vet ärligt talat inte vad jag tycker är värst.

Systembolaget? Kanske. Det bygger ju på tanken att vi inte kan hantera vår alkoholkonsumtion, och att bara de som jobbar åt Systembolaget är kapabla att avgöra om en köpare är myndig och vid sunda vätskor och därmed kvalificerad att köpa alkohol. Nu är det många som opponerar sig mot det synsättet, och då dyker ofta ett annat argument upp: Systembolaget garanterar ett utbud med mångfald eftersom Systembolaget satsar på kvalitet snarare än kvantitet och voymförsäljning. Ergo, den som vill köpa mer eller mindre obskyra och bisarra vin-, sprit- och ölsorter kan göra det via Systembolaget, eftersom man utgår att andra aktörer skulle plocka bort sådant ur sortimentet. Det verkar dock vara satt på skam nu.

Tydligen är det ändå volymförsäljning av det som är mest poppis som gäller för Systembolaget. Men de gör inte reklam i alla fall. (Och det är ju tur, för många vet nog inte att det är just öl, vin och sprit som säljs på Systembolaget.)

I ärlighetens namn tycker jag nog ändå att SVT är ett värre exempel på förmynderi. Public service, som det alltså kallas. SVT behövs tydligen eftersom det behövs en opartisk aktör på mediamarknaden som ser till att vi får det utbud vi behöver. Inte det vi vill ha och följaktligen vill betala för. Eftersom vi enligt SVT-filosofin snabbt skulle degenerera till obildade bonnalurkar (och därmed ge Sverigedemokraterna egen majoritet i riksdagsvalet) behövs SVT då vi inte förutsätts vara kapabla att inhämta information via andra medier och informationskanaler. SVT satsar likt Systembolaget på kvalitet snarare än kvantitet. Det är därför de största satsningarna räknat i pengar är allmänbildande program som Expedition: Robinson och Melodifestivalen, samt bevakning av de största idrottsevenemangen. Tack och lov, för någonting sådant hittar man ju inte i andra TV-kanaler. Och nyheter finns väl bara på SVT? Eftersom Björklunds skola inte längre producerar bildade elever behövs SVT.

Dessutom är SVT politiskt obundet. I alla fall i samma avseende som Sovjetunionen på 1970-talet. Alla åsikter är tillåtna. (Så länge de är de rätta.) Och alla ska vara med och betala via TV-avgiften, eftersom skattefinansiering anses vara ett hot mot SVTs politiska obundenhet. Tydligen är inte alla med och betalar om pengarna tas ut via skattsedeln. Liksom att det kan bli orättvist eftersom det skulle drabba personer. Som det är nu är det ju hushållen som betalar. Ett hushåll* = en del av kostnaden. Lika för alla, så det blir rättvist (se nedan). Därför fungerar SVT bäst som en stat i staten och fri från påverkan av demokratiskt valda politiker.

Så, vad vill politikerna i år? Vad ville de under tidigare år, och vad genomförde de?

* Oklar entitet bestående av minst en person med minst en TV och minst 0 kronor i årsinkomst. Dvs den ensamstående studenten med liten TV och 9 000 i studiemedel som månatlig disponibel inkomst betalar lika mycket som familjen med två arbetande föräldrar, tre vuxna men hemmaboende och arbetande barn, sju TV-apparater och 130 000 i månatlig disponibel inkomst.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.