Hejarklackssyndromet

Idag har jag sett ännu ett på ett fenomen som jag inte vet namnet på. Om det ens har ett namn. Men i korthet handlar det om att den som blir känd och framgångsrik i sociala medier ofta får en slags ”hejarklack” av följare och fans som försöker överträffa varandra i att lovprisa allt hen gör och i förlängningen den effekt det kan få på denne. Jag väljer att här kalla det för ”hejarklackssyndromet”, i brist på bättre alternativ.

Om du känner till en term för detta får du gärna upplysa mig om det.

Bakgrund: komikern Karin Adelsköld blev kontaktad av en man som tidigare gick i samma skola som hon med en förfrågan om ett gig på hans pizzeria. Nu förhåller det sig dock som så att han mobbade henne när de gick i skolan. Adelsköld svarade med ett ganska fyndigt och dessutom dräpande förslag som gick ut på att hon skulle stå på scen och ”skoja lite” om det helvete som han och de andra mobbarna hade utsatt henne för i skolan. Sedan lade hon upp en skärmdump på FB och Twitter. Dessvärre råkade mannens namn och bild komma med, vilket tydligen inte var avsikten.

Bilden blev viral och Adelsköld intervjuades av de stora svenska tidningarna. Pizzabagaren har jag däremot inte hört någonting från eller om hittills. DN säger sig ha sökt honom för en kommentar, men det återstår att se om han får en chans att svara i massmedia.

Nu kommer vi till hejarklackssyndromet.

Skärmdumpen delades av många, och folk slog knut på sig själva i sin iver att lovprisa Adelsköld. Jag har under dagen sett mängder med retweets från henne där folk förklarar hur bra hon är. Däremot har jag inte sett ett enda retweetat kritiskt inlägg, men det betyder inte att hon inte retweetat någonting sådant eller att de inte förekommit. Bara att jag inte sett dem.

Vad jag menar med hejarklackssyndromet är dock detta: när man blir väldigt populär och uppmärksammad drar man till sig människor som lovprisar allt man gör för att själva bli uppmärksammade, eftersom det är en form av idoldyrkan. Av ganska naturliga skäl kommer de alltid med positiv feedback eftersom de vill ligga bra till hos sin idol. Och sådan gillar vi ju alla att få, eller hur? Vad vi vill ha är just positiv feedback. Men vad vi behöver är någonting helt annat, nämligen en mix av positiv och mindre positiv återkoppling.

Det togs upp på någon av kurserna inom kommunikation på högskolan (har jag för mig, kan ha varit någon av de fristående kurserna också). Och där togs även faran med detta upp. Nämligen att vi rent naturligt har en tendens att lyssna på det positiva men ignorera det mindre positiva.

Vad jag med säkerhet minns är att det var på KTh som vi fick lära oss att lyssna just på de som klagar, eftersom det är de som kan ge oss vägledning för att bli bättre. Det återkom ofta. Vi hade seminarier som i princip gick ut på att få oss att lära oss att gilla kritik. För det är kritiken som är värdefull, inte berömmet. Berömmet är bra för att smörja egot, men genom att lyssna på kritiken blir man bättre. Om man bara lyssnar på berömmet blir man däremot en diva.

Jag har tidigare sett exempel på framgångsrika människor som valt att lyssna på fel människor och i viss mån pga detta klantat bort sin framgång. En näsan-i-vädret-attityd som blir värre i takt med att framgången ökar. Jag vill samtidigt vara VÄLDIGT tydlig med att jag inte avser Karin Adelsköld – det borde dock vara uppenbart att jag inte menar henne, eftersom hon är så pass framgångsrik som hon är. Och så länge hon inte väljer att enbart lyssna på hejarklacken kommer framgången att hålla i sig, tror jag.

Men hejarklacken då? Just fallet Adelsköld tycker jag är ett väldigt bra exempel på detta fenomen. Hon är i mångas ögon en David som slår tillbaka mot Goliat. Den mobbade tjejen ger igen.

Men tänk efter lite nu. Vi har i ena ringhörnan en av Sveriges mest kända och framgångsrika komiker. Hon har ett stort kontaktnät som gör att hon utan problem kan få uppmärksamhet i massmedia. När hon talar är det många som lyssnar. Förmodligen har hon en lång kö med bokningsförfrågningar att beta av, både som komiker och föredragshållare.

I andra ringhörnan har vi pizzabagaren Raffe som… ja, vad har han för styrka att tala om? Mer än som tuffing i skolan för 25 år sedan?

Är det verkligen Raffe som är Goliat här? Eller David?

Den lilla detaljen bortser hejarklacken från. De vill bara vara till lags. Och det är just när man gör saker som är ganska tveksamma – som i det här fallet – som det finns en fara med en papegojkör av människor som ropar ”bra gjort”, eftersom det kanske inte alls var bra gjort. Det handlar ju inte om någonting som Raffe gjort nu – typ dykt upp som en gubbe i lådan för att jävlas med Adelsköld – utan vad han gjorde för ca 25 år sedan. Vad han gjorde nu var att fråga henne om hon kunde köra lite ståuppande på hans pizzeria. Och jag tycker personligen att Adelsköld hade all rätt att reagera med taggarna utåt (jag har själv varit mobbad så jag förstår henne mer än väl), men det var den oavsiktliga uthängningen av Raffe med namn som blev för mycket.

Och det är nu hejarklacken börjar bli ett riktigt problem. Det verkar finnas en slags konsensus om att det var rätt åt honom att bli uthängd med namn och bild. Bra, men hur kommer det att drabba hans familj? Verksamhet? Det bryr sig inte hejarklacken om. Det var rätt åt honom. Och var går gränsen? Flyttar vi gränsen för vad som anses vara acceptabelt från en människa med stor medial makt gentemot någon som helt saknar sådan?

I det här läget är det förödande att bara ta till sig av berömmet och inte lyssna på kritiken. Det kan bli en game changer i ens karriär och förändra ens image som offentlig person. Och då menar jag inte till det bättre. Just därför hoppas jag att Adelsköld är väldigt tydlig med att hon tar avstånd från den uppskattning hon fått för själva uthängningen av sin gamle plågoande.

Alltså, för att vara extra tydlig: inte be om ursäkt för uthängningen (gjort, irreparabelt) utan UTTRYCKLIGEN betacka sig för all uppskattning man får för det. Dvs som i ”tack, men jag vill inte ha dina glada tillrop för att jag råkade hänga ut honom med namn, för det var inte tanken och jag hoppas att du också inser att det var fel”.

OK, nog om hejarklackssyndromet. Det finns dock en annan aspekt av det här, och det är vad Adelskölds fans kan få för sig att göra om hon inte är extremt tydlig med att hon inte längre har någon beef med sin gamle mobbare. Karin Adelsköld ser bra ut, hon är rolig, hon är intelligent och hon är en offentlig person. Precis vad som krävs för att få en del beundrare vars uppskattning ligger på en nivå utöver vad som kan betraktas som sunt.

Kan någon få för sig att göra någonting dumt för att imponera på sin idol?

Svårt att säga, men drev kan få folk att göra dumma saker. Jag minns en diskussion på ett cykelforum för några år sedan. I grund och botten handlade den om att någon på forumet hade en arbetskamrat som hade köpt en cykel som var en storlek för stor hos en av de större cykelhandlarna. Ett av de sista exemplaren av årets modell, och säljaren ville förmodligen bli av med den till varje pris, även om det innebar att hen sålde den till en kund som hade behövt en mindre cykel. Tonläget blev ganska högt, och det slutade med att säljaren – som inte deltog i eller ens var medveten om diskussionen – fick ta emot ett hot från någon som ville ”visa sitt engagemang”.

Allt detta för en cykel vars ram var några cm för hög och för lång. Ställ dig då frågan hur någon som inte vet var gränserna går skulle kunna reagera när hen får reda på att en namngiven person gjort ens idols liv till ett helvete, om än för ett par decennier sedan?

För att avsluta vill jag upplysa att jag inte på något sätt vill förringa den mobbning Karin Adelsköld fick genomlida. Jag har själv varit mobbad, och vet vilket helvete det kan vara. Jag har lämnat mobbningen, mobbarna och förorten vi växte upp i bakom mig. Tvivlar på att särskilt många av dem lyckats särskilt bra här i livet – det brukar man inte göra om man kör all in som tuffing och tillbringar mer tid i rökrutan på skolgården än i klassrummet och tycker att ett jobb som truckförare eller butiksbiträde är ett bättre alternativ efter högstadiet än det lama gymnasiet.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.