Försiktigt med härskarteknikerna, underdogs!

Någonting som slår mig är hur ofta jag ser människor som försöker framställa sig själva som underdogs använder sig av härskartekniker. Medvetet? Nej, inte alltid! Det är vanligare än man tror att varken den som använder sig av härskartekniker eller utsätts för dem själv inser att det är fråga om just härskartekniker. Ibland är det lättare att som åskådare stå vid sidan av och pricka av dem.

Ett exempel är en tidigare kurskamrat från SU/KTh som slentrianmässigt försöker bemöta kritik av islamism (alltså, inte av religionen islam) med att kritikern är rasist och islamofob. I det fallet misstänker jag dock att hen är väl medveten om det, eftersom vi läst samma kurser som fokuserat på just kommunikation, retorik och härskarteknik. Tänker inte gå in närmare på det, eftersom det finns gott om exempel på så kallade kränkthetskonsulter som hittar rasism och islamofobi både här och var för att dels kunna stärka sin position hos de egna och dels slippa ge sig in i sakliga diskussioner som man riskerar att förlora och därmed förlora ansiktet inför sina egna. I och för sig är det intressant eftersom även den biten togs upp på KTh, nämligen hur man manipulerar människor genom att skapa påhittade fiender och hot.

Det som jag tänkte fokusera mest på är ”mansplaining”. Eller rättare sagt hur ”mansplaining” används av en del unga (och en del inte så unga) kvinnor för att slippa bemöta sakliga argument från män. Mansplaining är i sig ett teleskopord av ”man” och ”explaining”, och ett sätt att beskriva lilla gumman-attityder från äldre män gentemot yngre kvinnor. Det är en försvarsteknik alltså. Eller var. Jag ser ofta anklagelser om mansplaining användas som just härskartekniker. Det är effektivt, eftersom mansplaining i det fallet går ut just på att mannen har fel för att han är äldre än kvinnan och dessutom man, och äldre män förtrycker ju gärna yngre kvinnor rent instinktivt, vilket är grunden tekniken vilar på.

Mannen har inte fel. Mannen är fel.

Och hur försvarar han sig mot det, om premisserna för att han har fel är just att han är man och äldre än kvinnan? Det blir svårt. Men så fungerar många härskartekniker: de är näst intill omöjliga att försvara sig mot om man inte inser att man utsätts för dem. Inser man det är det däremot lätt att ifrågasätta logiken. Det blir en omvänd lilla gumman-situation. Vi kan nog alla enas om att den yngre kvinnan automatiskt har fel för att hon är en yngre kvinna lika lite som den äldre mannen automatiskt har fel för att han är en äldre man.

Vad som bör poängteras är alltså att väldigt många försvarstekniker i grund och botten är just härskartekniker.

Huruvida det är det ena eller det andra beror just på om de används för att hantera härskartekniker (då är det en försvarsteknik), eller för att bemöta sakliga argument (då blir det en härskarteknik). Om tekniken missbrukas, alltså. Att anklaga någon som påstår att alla muslimer är våldtäktsmän för att vara islamofob är definitivt inte en härskarteknik. Inte heller att anklaga den medelålders mannen utan IT-kompetens som ska ”förklara” för den unga kvinnliga systemutvecklaren hur en databas fungerar för att mansplaina.

Att som ”kränkthetskonsult” kalla den vite svensken som anser att ISIS är ett problem som världen måste ta itu med för islamofob eftersom han är vit svensk är däremot att använda sig av härskartekniker. Likaså att skrika mansplaining när en erfaren manlig databasadministratör försöker förklara skillnaden mellan 1NF och 3NF för en ung kvinnlig databasstudent.

Jag skulle personligen vilja sortera in det här under påförande av skuld och skam, som är en av de ursprungliga fem härskarteknikerna. I båda fallen handlar det om att måltavlorna ska brännmärkas. Antingen som rasister/islamofober eller gubbiga mansgrisar. Och användningen av härskarteknikerna utgår inte från vad de gör eller vad de säger, utan vad de är. I båda fallen är syftet att undvika diskussion och tysta motståndaren.

Just att det här beteendet ofta förekommer hos människor som vill se sig själva som underdogs ser jag som problematiskt. Det visar nämligen hur litet steget från förtryckt till förtryckare är.

Nej, som jag skrev tidigare är det inte alltid uppenbart för den som använder sig av härskartekniker att hen faktiskt gör det. Den här känslan av att vara förtryckt kan lätt ta sig uttryck i en känsla av att fula knep är rättfärdigade just därför att man är i – ett upplevt – underläge. Det tycker jag är tråkigt, speciellt när jag t ex ser unga och begåvade kvinnor som vanligtvis är bra på att tala för sin sak sänka sig till den nivån bara för att de gett sig in i en diskussion med män som dels är äldre och dels mer insatta än de själva. Liksom min vältalige före detta kurskamrat som kanske borde bli bättre på att lyssna på en del kritik istället för att bara utmåla de som kritiserar som islamofober och rasister. (Eller i det fall då kritikerna också har invandrarbakgrund – som ”husnegrer” som ”går den vite mannens ärenden”.)

Inget av detta borgar för en god och saklig debatt. En sådan för man med argument, inte pungsparkar och misstänkliggöranden.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.