Rysk revanschism. Varför?

I skrivande stund jagar resterna av vårt försvar en ospecificerad farkost från ospecificerad nation med ej specificerat syfte på okänd plats. Officiellt sett. Inofficiellt tycks det handla om en rysk ubåt eller dykbåt på underrättelseuppdrag någonstans i den mellersta skärgården. Om det är sant, varför begår Ryssland krigshandlingar mot oss? 

En ubåtskränkning är nämligen just det. Ett intrång på svenskt territorium. I princip som om ryska stridsvagnar skulle rulla in över den finska gränsen.

Whisky-klass. Samma typ som U-137/S-363 gick på grund utanför Karlskrona. Bild: RIA Novosti

Whisky-klass. Samma typ som U-137/S-363 gick på grund utanför Karlskrona. Bild: RIA Novosti

Jag tänker inte tjata om det svenska försvaret. Vi vet alla hur det är ställt. Och de flesta av oss vet vilka som bär ansvaret för detta. Nämligen de senaste årens stats- och försvarsministrar som genomfört vansinniga prioriteringar och nedskärningar trots att tecknen på rysk revanschism växt sig allt starkare.

Revanschism. Det är inte något litet problem som många tycks tro. Revanschism banade väg för nazismen, andra världskriget och förintelsen.

Dolkstötslegenden känner många till. Är du en av de som inte gör det är det en myt som odlades av nazisterna. Nämligen att Tyskland inte alls höll på att förlora första världskriget utan höggs i ryggen av konspiratörer i form av judar, kommunister och intellektuella. En ren lögn, eftersom Tyskland var konkursmässigt efter alla år av krig. Men dolkstötslegenden riktade sig till obildade människor som är lätta att manipulera. Ett av de äldsta knepen i handboken för diktatorer.

Putin med bedövningsgevär. Bild: premier.gov.ru

Putin med bedövningsgevär. Bild: premier.gov.ru

Samma knep använder sig Putin av. Sovjetunionens sammanfall, ”den stora geopolitiska katastrofen”, var resultatet av en konspiration. Inte att Sovjetunionen levt över sina tillgångar och kapprustat mot ett land det aldrig kunnat mäta sig med, nämligen USA.

Även det är uppenbart för många. Till dessa hör dock inte de obildade människor i Ryssland som tror på allt Kreml tutar i dem så länge det förpackas snyggt och glassigt i Putin-kontrollerad massmedia. (De bildade människorna flyr däremot.) Så gjorde även nazisterna under 1930-talet. Ljug, men gör det snyggt och gör det i form av pampiga event. Fokusera på de som är minst benägna att tänka och ifrågasätta. Bura in de som tänker och ifrågasätter. Viljans triumf är banbrytande som propagandafilm och har använts som grund av många andra. Dock utan att de erkänner det. Se den här:

I Putins diktaturbygge ingår mer än att i folket inympa känslan av att vara utvalda, förfördelade och förrådda. Andra pusselbitar är fabricerade inre och yttre hot, liksom att söndra och härska:

  • De inre hoten gör medborgarna paranoida gentemot varandra och minskar risken för att de ska börja ifrågasätta sina ledare. (Pussy Riot, intellektuella och liberaler.)
  • De yttre hoten gör medborgarna misstänksamma mot allt andra länder och folk och får dem att vända sig till ledarna för beskydd. (”Fascisterna” som styr Ukraina och ”konspirerar mot Ryssland”.)
  • Den slutliga byggstenen är söndra och härska, divide et impera, där man sår split bland sina motståndare för att de inte ska kunna enas när det hot man utgör blir mer påtagligt. (Goda relationer med Le Pen i Frankrike, nynazister i gamla öststater, UKIP i UK, etc, för att få deras stöd.)

Det finns en del överlapp mellan dessa. Den inre paranojan är en form av att söndra och härska, men riktar sig mot de egna. Hur som helst, att detta faktiskt förekommer är tydliga varningstecken och indikationer som bör tas på allvar. De har funnits under flera år nu, men ingen verkar ha tagit dem på allvar. Ingen beslutsfattare, i alla fall. Jag har tagit utvecklingen på allvar, men jag har ju ingenting att säga till om inom politiken.

Det var en beskrivning av läget som det är. Nu kommer vi till huvudfrågan i det här sammanhanget: varför?

Ja varför? Ryssland var på väg mot demokrati och välstånd i början av 1990-talet. Sovjetunionen hade fallit och delrepublikerna fick själva besluta om de skulle vara med. Många valde att gå sin egen väg. Ryskt näringsliv blomstrade under en tid i den mån att en del blev väldigt rika, även om många blev väldigt fattiga samtidigt. Ryssland började närma sig västvärlden.

Sedan tog Putin över.

En vision för det framtida Ryssland? Bild: http://commons.wikimedia.org/wiki/User:High_Contrast

En vision för det framtida Ryssland? Bild: http://commons.wikimedia.org/wiki/User:High_Contrast

Skutan Ryssland, som hållit en rak men försiktig kurs mellan Skylla och Karybdis, började gira okontrollerat. Oavsett vilken den nya kursen blir leder den på sikt till undergång.

Putins personliga revanschlusta är en tänkbar förklaring. Putin, som är en produkt av sovjetstatens mörkaste hålor, tog över som ledare för ett land som behövde ledas av en fast hand, men samtidigt av någon som kan leda landet i rätt riktning. Hittar man den ledaren i en gammal KGB-officer som gjort karriär på att lura, vilseleda och spionera, och som ingenting hellre vill se en återgång till sitt kära sovjetimperium?

Nej. Men i den ryska folksjälen finns det mycket att spela på för en sådan ledare.

I Ryssland är andra världskriget känt som det stora fosterländska kriget. Kriget där de besegrade ärkefienden Tyskland och räddade Europa.

Det är enligt min åsikt den kollektiva ryska livslögnen.

En lögn för att den utelämnar första världskriget. Det slutade som bekant med rysk kapitulation – vilket i sin tur gav upphov till den tyska dolkstötslegenden eftersom Ryssland var besegrat och Tyskland därmed påstods hade kunnat fokusera på västfronten – även om det sågs som en slags ”villkorad fred”. Men i praktiken var det kapitulation. Därför utelämnar man gärna det kriget helt och hållet när man tänker som en rysk nationalist. Fast man ändå är medveten om det, innerst inne. Den irritationen. The itch that you can’t scratch.

Röda torget när det inte används för att visa hur stor del av Rysslands BNP som läggs på Putins leksaker. Bild: http://commons.wikimedia.org/wiki/User:XtoF

Röda torget när det inte används för att visa hur stor del av Rysslands BNP som läggs på Putins leksaker. Bild: http://commons.wikimedia.org/wiki/User:XtoF

Andra världskriget höll på att sluta ännu sämre för Sovjetunionen.

Den effektiva tyska krigsmaskinen rullade in över östeuropa som en ångvält och krossade allt i sin väg. Stalins trupper var dåligt utbildade och illa rustade, och trycktes tillbaka bit för bit. Slutligen räddades de av USA och Storbritannien genom lend-lease-avtalet där stora mängder utrustning skeppades över till Sovjetunionen. Utan det hade det blivit ännu en rysk kapitulation innan kriget tog slut. Och även det är man som rysk nationalist medveten som. Därför känns det stora fosterländska kriget som en lögn, även om det till sist innebar rysk seger över nazi-Tyskland.

Andra världskriget följdes av andra krig där Sovjetunionen var inblandat men inte deltog aktivt. Först i Korea, vilket slutade i vapenstillestånd och som rent formellt sett fortfarande pågår. Därefter Vietnam, som innebar en pyrrhusseger för Nordvietnam och en slags återförening till ett land. Vietnam följdes av direkt krig i Afghanistan, där resultatet blev ännu ett vapenstillestånd och ett ryskt tillbakadragande.

Vid sidan av dessa konflikter finns det många exempel på konflikter med mindre länder och inbördes konflikter som slagits ner sedan slutet av 1800-talet och där Ryssland/Sovjetunionen haft någon form av roll.

Kontentan är att Ryssland inte har någon seger mot en någorlunda jämbördig motståndare att verkligen kalla sin egen sedan kriget mot Turkiet i slutet av 1800-talet.

Det här gör ont för de ryska nationalister som vill se Ryssland som en av de stora spelarna i världen. En stormakt som aldrig riktigt nått ett erkännande. Always the bride’s mate, never the bride. Kanske en känsla av att vara bengbulan inom internationell politik och maktspel. Den stora killen som är för svag för att hävda sig mot de andra stora grabbarna och därför ger sig på småkillarna?

Det här föder revanschism. En känsla av att aldrig ha lyckats, och att nu jävlar är det dags att visa världen att Ryssland visst är någonting att räkna med. Så Putin avvaktar och låter världen bli lite mer fredlig så att övriga länder hinner nedrusta ett tag. Då börjar han upprusta för att under en kort period kunna visa musklerna igen. I alla fall tills övriga länder återtagit sin förlorade förmåga och Ryssland återigen ruinerar sig på att kapprusta med länder med större ekonomiska muskler.

Sluta ignorera den ryska utvecklingen. Det här kommer att sluta illa. Hur kan vi förbereda oss på det som komma skall?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.