Men i vår värld då, Schyman?

Gudrun Schyman debatterade försvaret med Sanna Rayman i P1 imorse. Jag lyssnade på det hela trots att jag redan på förhand visste att det inte är bra för blodtrycket att lyssna på Schymans idéer. I synnerhet inte när det gäller försvaret. Sanna Rayman förtjänar en eloge för sin insats, anser jag. Och jag undrar samtidigt varför just Schyman får utrymme i massmedia på det här viset, med tanke på att hon representerar ett parti som – lyckligtvis – inte finns i riksdagen.

Julafton för patriarkala försvarsromantiker” är rubriken på F!s debattartikel i Expressen från i tisdags. Den går i korthet ut på att försvaret inte bidrar till vår säkerhet, utan att vi istället borde prata snällt med den som nu kränker vårt territorium. Om nu någon gör det, och vem det nu är som gör det om så är fallet.

Alltså, om vi är snälla är andra snälla mot oss, är Schymans budskap. Ett trevligt budskap, eller hur?

Om det är OK att skuldbelägga offer, kanske. Säger hon samma sak till en kvinna som misshandlas av sin man, att det är hennes fel? Eller till mobbade barn? ”Det är ditt eget fel att du blir mobbad.”

Jo, är man snäll är andra snälla lär man sig av att läsa Bamse. Problemet är bara att väldigt få krigshetsare faktiskt läst Bamse eller vill vara elaka tillbaka. De tar kalkylerade risker. Kalkyler där de ställer priset för aggression – ekonomisk, materiell och politisk – mot dess utfall. Gamblande på hög nivå.

Mer konkret innebär det för vår del att angriparen tittar på den skada Sverige kan göra vid ett angrepp, vad detta kommer att kosta i form av ekonomiska och materiella resurser och som en följd av detta vad det politiska priset blir på hemmaplan. Sedan jämför man detta med vad ett angrepp skulle resultera för vinster. Ekonomiskt och politiskt. Är priset för högt låter man bli att angripa.

De flesta av oss är benägna att köpa en trisslott för 30:- fast vi vet att chansen att vinna tillbaka mer än lottens värde är liten, samtidigt som vi kan vinna stort. Ytterst få av oss skulle däremot vara villiga att köpa en lott för 800 000:- om man i bästa fall kunde vinna två miljoner på den. För höga insatser och för liten vinst.

Det förstår inte Schyman. Inte heller förstår hon att ubåtskränkningar liksom andra territoriella kränkningar är en aggression. Hon både säger och skriver dumheter som att det är ”ubåtars arbete” att ”befinna sig i gränstrakter”.

Gudrun, om jag ska mansplaina lite för dig, är Kanholmsfjärden eller Mysingen inga gränstrakter. Det är svenskt territorium. (Nu, ja.)

Utländska militära enheter har ingenting där att göra om de inte fått vårt tillstånd att uppehålla sig där. Lika lite som att svenska stridsvagnar har någonting att göra i finska skogar eller norska dalgångar. Utländska ubåtar har lika lite att göra i svenska vatten som jag har att göra i Schymans kylskåp.

Hon fortsätter sedan med att försöka framställa det ryska hotet som någonting oförargligt, och istället påpeka att ”de riktigt stora hoten” är klimathotet och mäns våld mot kvinnor.

Det är nu jag börjar fundera på någon blodtrycksmedicin, eftersom det hon skriver är så befängt att jag har svårt att hitta ord att uttrycka mig med. (Hittade dem till sist och skriver därför detta.)

Det mest uppenbara är den haltande jämförelsen eftersom det handlar om olika sorters hot som ska hanteras på olika sätt. Med Schymans logik borde vi lägga ner polisen eftersom det är viktigare med sjukvård. Fast båda behövs.

Mindre uppenbart men än viktigare är Schymans oförmåga att inse vad krig är. Liksom att det ”patriarkala försvaret” (som råkar vara öppet för både män och kvinnor, Schyman) till skyddar kvinnor från mäns våld. Varför? Jo, i alla krig förekommer systematiska våldtäkter. Samt en del mord och misshandel av civila. De grönklädda och beväpnade männen och kvinnorna i försvaret skyddar även Schyman från sådant i händelse av krig.

Vi är nog överens om att inga kvinnor ska misshandlas, våldtas eller mördas. Varken av män de känner eller utländska soldater.

Men hur hade Schyman och F! tänkt sig att förhindra det om landet angrips och vi står utan försvar? Är de så naiva att de tror att krig är en sport där man söker jämbördiga motståndare att mäta sig med? Tror de då att en ensam gammal tant löper mindre risk att bli rånad än en grupp unga och vältränade män?

Tror de på allvar att man stoppar en framryckande armé genom att skicka fram Schymans hejdukar att prata flumfeminism (ej att förväxla med riktig feminism) med dem? 

Gammaldags som jag är tror jag att vapen är mer effektiva.

Nej, det finns ingen substans i Schymans idéer. Jag tror inte att hon själv tror på dem, utan att det handlar om spel för gallerierna för att befästa sin makt och position bland de egna. Hon vet att hon som privilegierad vit medelklasskvinna i ett någorlunda tryggt land faktiskt har någon att tacka för den tryggheten.

För att återgå till kostnad- kontra utfallsresonemanget ser det för ledare som Putin ut ungefär så här. Jag kan starta angreppskrig mot så länge jag inte förlorar för många soldater och materiel. För stora förlusterna äventyrar min position och jag riskerar att bli avsatt.

Det omvända har länge präglat svensk försvarspolitik. Att det ska kosta mer än det smakar att angripa Sverige. Att man visserligen kan ta Sverige, men att det skulle gå åt mängder med soldater och materiel att göra det, och så mycket är Sverige helt enkelt inte värt. Därför behöver vi ett någorlunda starkt försvar. Inte nödvändigtvis många marktrupper, utan sådant som på kort tid kan orsaka stor förödelse för en angripare. Krigsfartyg, ubåtar och stridsplan.

Föreställ dig det politiska priset för Putin att få ett av de nya Mistral-skeppen sänkt av ubåt, med hundratals döda och stora materiella förluster som resultat.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.