”Det är ingen ubåtsjakt”

Jag har skrivit mycket om svensk massmedia under operationen i Skärgården de senaste dagarna. Ett slags öppet brev till de stora svenska tidningarna som Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. Det här får bli mitt sista inlägg och ett slags avslut. Eller näst sista. Jag kommer att skriva ett inlägg om vad jag tror har hänt utifrån den information jag fått.

Jag är inte journalist. Inte utbildad inom journalistik, och inte verksam. Jag är systemutvecklare och kommunikatör.

Eftersom jag inte är journalist förlitar jag mig på att de som är journalister ska sköta sitt uppdrag och ta sitt ansvar för att ge allmänheten en nyanserad och faktabaserad bild av vad som sker.

För 33 år sedan gick en rysk ubåt på grund i svenska vatten. U-137 som den kallas i folkmun, eller S-363 som den betecknades av Sovjetunionen. Min familj satt som klistrad framför TVn och följde de rapporter som kablades ut den vägen. Tidningar fick vi läsa för att uppdatera oss om vad som hänt dagen innan, eftersom den typen av nyhetsrapportering visade sig väldigt långsam jämfört med TV eller radio. Men det var de enda informationsvägar som fanns.

På den tiden fanns inte Internet. Eller jo, det fanns, men ingen normal människa hade hört talas om det. Få hade egna datorer. Jag hade inte ens sett en dator med egna ögon på den tiden utan det var någonting som förekom inom science fiction.

Journalisterna höll allmänheten informerad. De gjorde ett bra jobb.

Vi vanliga dödliga fick i första hand ta del av fakta. Eller någorlunda säkra rykten åtminstone. Kanske för att journalisterna på den tiden hade mer tid på sig och en annan syn på sitt uppdrag än vad de har idag? Att deras jobb var just att sprida information till allmänheten snarare än att generera trafik till sina arbetsgivares (tidningarnas) webbplatser så att deras annonsörer i sin tur blev glada tack vare den ökade besöksstatistiken? Jag vet inte. Jag bara gissar.

Den senaste veckan har däremot varit raka motsatsen. Jag ska inte raljera lika mycket som när jag skrev inlägget från i tisdags utan bara konstatera att den bild som svensk massmedia lyckats förmedla i bästa fall kan beskrivas som förvirrad. Fullständigt kaotisk ligger kanske närmare sanningen?

Vad var det då som gick fel? Enkelt uttryckt så har de svenska journalisterna totalt brustit i faktakollen och källkritiken. Det som är själva kärnan i det arbete de har betalt för att utföra. Det som skiljer journalister från bloggare och skvallerbyttor. Svensk massmedia enades ganska snabbt om att flottan jagade en rysk ubåt utifrån lösa rykten, skvaller på nätet och osäkra källor. Den enda säkra källan i den här röran var försvarsmakten som försökte få ut följande budskap.

”Det här är ingen ubåtsjakt.”

Tycker du att det låter tvetydigt eller otydligt? Svårt att förstå? Att det lämnar utrymme för fria tolkningar? Att det kan tolkas som att det är fråga om en ubåtsjakt? Det tycker inte jag. Men SvD, DN, Aftonbladet och Expressen har varit av en annan åsikt. Den enda säkra källa de egentligen har haft att vända sig till har de ignorerat och sedan spridit en fabricerad eller förvanskad bild vidare till läsarna. Till oss. Till dig och till mig.

Det är inte OK i min värld. Det är ett svek.

Men varför? Jo, därför att den som är först ut med en nyhet får mest trafik till sin webbplats. Vare sig informationen är riktig eller ej. Så var det inte förr i tiden när vi hade endast två TV-kanaler och tidningar bara existerade i pappersform och gick i tryck på fasta tider. (Det förekom extraupplagor om någonting EXTREMT viktigt behövde fås ut i efterhand.) Hade man en del tid på sig innan deadline kunde man göra en faktakoll. Att göra det idag innebär däremot att någon annan hinner publicera informationen först och man hamnar på efterkälken.

Intressant? På sätt och vis. Har”gammelmedia” genom den här soppan visat att de spelat ut sin roll och inte är bättre än bloggare?

Den här röran har förvärrats genom att tidningarna försökt jaga reda på ALLT de kunnat hitta som på något sätt känns ”relevant” i frågan. Vi har fått rapporter om att andra ubåtar siktats, fast det varit fråga om ubåtar som redan avfärdats – kanske just därför att det varit som man gjort gällande från försvarets sida, att det inte är fråga om en ubåtsjakt?

Expressen rapporterade att HMS Orion inte deltog i jakten utan låg i Gdanskbukten för att på så vis antyda att försvaret skött det hela slarvigt. Att reportern sedan totalt missat att Orion är byggt för signalspaning och inte ubåtsjakt framgår kanske inte för den typiske läsaren? Jo, Orion kan få fram information om ubåtars positioner, men då genom att avlyssna radiotrafik. Inte upptäcka dem på egen hand, utan där krävs annan utrustning.

Och varför var en av Aftonbladets stora rubriker på löpet idag att en rysk ubåt ”eskorterats förbi den svenska kusten”? Ska det tolkas som att försvaret eskorterat en rysk ubåt ut från svenska vatten? Det visade sig att ubåten passerade Helsingborg, och tog den väg en ubåt som ska från St Petersburg och ut i Nordsjön/Atlanten måste ta. Liksom att ”eskorten” var en rysk bogserbåt.

Hur mycket substans ligger i de påståenden DN för vidare om att ubåtsjakten avbryts efter ”ryska hot”? Som sedan i DN-artikeln visar sig handla om att ryssarna rent allmänt hotar att bli grinigare än någonsin om andra länder ägnar sig åt militära aktiviteter i närområdet och inte riktat någonting konkret mot just Sverige.

Jag tänker inte gå in på de riktigt befängda och irrelevanta sakerna. Att FRA fångat upp en nödsignal från en skadad rysk ubåt, att en Typhoon (strategisk robotubåt, en sådan som i Jakten på Röd Oktober) höll på att sjunka i svenska vatten eller att försvaret tagit miste på en militär ubåt och en privat miniubåt som ägs av ett eventföretag.

Är det inte massmedias jobb att sålla bort sådant?

Det har under den här ubåtsjakten funnits en del någorlunda säkra och trovärdiga källor att vända sig till. Till dem hör inte de svenska tidningarna. Det har istället handlat om Försvarets webbplats och privata bloggare.

Så illa var det. Man har tvingats söka alternativa källor för att få korrekt information eftersom de som rent logiskt sett borde användas inte har varit att lita på.

Hur ställer sig de ansvariga utgivarna till detta?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.