Fallet Schyman

Intressant mönster från Schyman och Svärd (F!). Inled med en osaklig och verklighetsfrånvänd debattartikel. Invänta sedan bemötanden i form av saklig kritik baserad på realistiska ställningstaganden. Bemöt detta med någonting ännu dummare. Försvaret är fortfarande en icke-fråga för F!, eftersom de är rena teoretiker.

I viss mån har Schyman rätt. Hon argumenterar att krig och konflikter i regel startas om män. Det har hon rätt i. Hon påstår att det handlar om att hävda sig för att visa sin manlighet. Att vara en stridis. Fullständigt korrekt. Hon menar att våldets funktion är att utöva makt. Tja, hon kunde inte ha mer rätt.

Att dessa uttalanden är riktiga saknar dock relevans. Som den skickliga retoriker Schyman är har hon skapat ett falskt samband.

Visst handlar krig och våld om att utöva makt. Det gäller inte bara våld, utan även hot om våld. Det har vi sett i både Ukraina och Baltikum det senaste året. Vi ser det även på nära håll i samhället. Män och kvinnor som begår våldshandlingar mot andra män och kvinnor. Ibland av ekonomiska skäl (rån), ibland egoistiska (våldtäkt) och ibland av ren dumhet (börja slåss med den som tränger sig före i kön till bussen). Man kan på klassiskt Gudrun Schyman-manér definiera detta i civilsamhället som ett ”patriarkalt” problem.

Vad hon missat är att detta patriarkala problem har en lika patriarkal lösning. Nämligen polisen. Civilsamhällets våldsmonopol. Polisen har som uppgift att se till att vi inte rånar, våldtar och mördar varandra hur som helst utan att det i så fall innebär konsekvenser för den som utför handlingen.

Där kan vi dra en direkt parallell till försvaret. Försvaret fyller samma funktion, men på nationell nivå. Försvaret ska se till så att man inte hur som helst kan invadera eller angripa vårt land, eller kidnappa dess medborgare från svenskt territorium.

Här fallerar Gudrun Schymans logik. 

Hon anser nämligen att en avveckling av försvaret innebär att risken för konflikt minskar. Det känns föga konsekvent. För inte brukar hon väl påstå att vi borde avveckla polisen för att få ner brottsligheten? Och inte heller påstår hon väl att de som drabbas av brott i civilsamhället har sig själva att skylla? Men på nationell nivå är det de länder som velat styra sig själva som gjort fel?

Vad Schyman gör är att skuldbelägga offer. Victim shaming. Så där som det låter om tjejer som blir våldtagna. De har sig själva att skylla för att de har för korta kjolar, för djupa urringningar, är för trevliga, är för avvisande, dricker för mycket, accepterar drinkar från okända män, väljer fel taxibilar, och så vidare. Sådant får Schyman med flera att gå i spinn.

Ändå försöker hon använda samma retoriska grepp och härskartekniker när det handlar om vår säkerhet? Blir vi bombade eller invaderade är det vårt eget fel för att vi vägrade lyda en liten grå KGB-överste i Moskva? Gäller samma sak för Ukraina? Då skulle jag vilja se Schyman säga säga samma saker direkt till en ukrainare.

Schyman är inte dum. Hon vet vad hon gör. Hon predikar för de redan frälsta. För de människor som inte begriper att det finns en värld utanför vårt eget lands gränser och det som sker där även påverkar oss. För de människor som är så skyddade, trygga och privilegierade att de slutat bry sig om mer basala frågor som just försvaret. Eller vår frihet och nationella integritet. Ett praktexempel på hur lång Maslows behovstrappa är. Har man nått slutet ser man inte början.

Bengt Ohlsson tar i sin eminenta artikel om sin egen GUFF upp den här problematiken:

Medel- och överklassen lyser med sin frånvaro. Vi sitter hemma i våra storstäder och sorterar våra sopor och kör våra miljöbilar eftersom vi känner ett ansvar för planeten. Och vi oroar oss över tiggarna i gathörnen och Sverigedemokraterna i riksdagen. Men om någon skulle fråga om vi känner något ansvar för Sverige och vårt självstyre skulle vi få något avvaktande i blicken.

Alltså, du kommer aldrig att få se Schyman – eller någon av hennes sort – på en militär grundutbildning. Inte med deras självbild som extremt goda och välutbildade människor som vet bättre än pöbeln.

Bland Schymans argument finns ingenting konkret eller verklighetsanknutet. Men det är inte heller syftet. Schyman är liksom de människor hon vänder sig till en bildad, privilegierad svensk medelklasskvinna utan egna erfarenheter av vare sig försvaret eller riktigt krig. Hon har aldrig suttit och lyssnat på en löjtnant som inleder ett teoripass med ”krig är helvetet på jorden, var glada om ni slipper uppleva det”. Hon har aldrig sett bilderna på människor som fallit offer för stridsgas eller napalm. Aldrig hört berättelsen om – eller fått se bilderna på – den svenske FN-soldaten som fick benen bortsprängda under en minröjningsexpedition.

Det har däremot många av oss som gjort lumpen.

Vita svenska privilegierade medelklasskvinnor var det.

Så ser målgruppen ut. En demografi som kan definieras genom en blind tro på att krig är någonting som sker någon annanstans, och att man genom att fokusera på ett problem har en ursäkt för att skita i alla andra. De ställer mäns våld mot kvinnor och klimathotet mot säkerhetspolitiken och skapar en falsk motsättning. Vi kan nämligen bygga upp ett starkt försvar utan att för den sakens skull behöva acceptera vare sig våldtäkter eller miljöförstöring.

Jag ska inte spekulera i vad som gör att i övrigt intelligenta och begåvade människor lägger sina röster på människor som Schyman. Gissningsvis är det väl som med de flesta Sverigedemokrater, som i regel är ganska hyvens människor privat och som ”inte är rasister, MEN”…

Gudrun Schyman, du borde vara tacksam över att någon tar ansvar för vår säkerhet. De skyddar även dig.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.