Varför Fredrik Virtanen borde cykla (mer)

Aftonbladet tog av någon anledning in en krönika av Fredrik Virtanen igår. Exakt vad han ville säga är oklart, mer än att det är fel att cykla. Eller? Virtanen förtjänar ett svar, dock med reservation för att han kan ha varit ironisk. Tvetydigheten gör dock att jag tvivlar, med tanke på att Virtanen är en så pass erfaren krönikör.

Nej, vi kan inte skjuta cyklister. Eftersom jag själv är – bland annat – cyklist tycker jag att det vore en extremt dum idé, och därför tänkte jag först återgälda hövligheten genom att skriva ett inlägg om varför vi inte heller ska skjuta kvällstidningskrönikörer. Men jag kände att det är dumt att bemöta trams med ännu mera trams, och väljer någonting mer konstruktivt istället:

13 skäl till varför Virtanen borde cykla (mer)

1. Det är bra för hälsan. Cykling ger vardagsmotion som man inte alltid hinner med som hårt arbetande småbarnsförälder mitt i livet. Cykla till jobbet, byt om, jobba, cykla hem, byt om. När man väl är hemma mår man som en prins och sover som en stock.

2. Man blir smart(-are) av att cykla. Att trampa omkring på två hjul i centrala Stockholm är bra hjärngympa. Många snabba beslut som måste fattas. Många intryck måste tas in och bearbetas. Många överväganden måste göras. Det är alltså ungefär som när man kör bil, men med skillnaden att man inte har ett skyddande plåtskal runt sig.

3. Man får bättre förståelse för den samlade trafiksituationen och blir därmed bättre på att skriva krönikor i ämnet. Alla är fotgängare ibland. Vissa är cyklister ibland. Andra är bilister. Några är både bilister, fotgängare och cyklister till och från. I regel är det alltid någon annans fel vid konflikter med andra grupper, men det råder en konsensus om att just en av grupperna ska fungera som syndabock. Konflikter uppstår emellertid ofta pga mer än bara en part. (Jag har dock svårt att se hur man som cyklist bär en del av ansvaret när någon bilist som tycker sig ha företräde för att hen ”betalar vägskatt” prejar eller sprutar ner en med spolarvätska, men det kan kanske Virtanen förklara?)

4. Det är roligt att cykla (förutom då i situationer som den ovan). En vardagsutmaning som är väldigt givande och gör att man känner sig nöjd med sig själv efteråt. Som gör att man flyttar fram gränserna för vad man tror sig klara av (att orka cykla längre och längre för varje gång, eller göra det på kortare tid).

5. Det är bra för det mentala välbefinnandet. Att sitta fast i en bilkö eller på ett försenat tunnelbanetåg innebär negativ stress.  Sådana situationer uppstår inte om man går eller cyklar. Det finns alltid en annan väg att ta.

6. Man tar sig oftast fram fortare än någonting annat i stan. Jo, faktiskt. Speciellt i rusningstid. Undantaget är riktigt långa sträckor där man kan åka med samma tåg utan byte, men så fort man måste byta mellan tåg/bussar ökar tiden.

7. Det är det enda socialt accepterade sätt som finns om man som hetero-/metrosexuell man vill visa upp sig i trikåer och med axelremsväska offentligt.

8. Man kommer snabbt till insikten att ”cyklister” inte är ett kollektiv där alla är identiska och styrs av något slags hive-mind, utan är en stor grupp bestående av individer. Korgtanter, memils, simultanpinglor, lycra-svetton, fixie-pretton, AM-fetton, lådcykelhipsters och så givetvis man själv som naturligtvis inte går att sortera in i någon av dessa kategorier. Indelningen gäller bara ”alla andra”.

9. Det ger ökad förståelse för de problem som faktiskt finns för landets – och i synnerhet Stockholms – cyklister, även om det kan kännas tillfredsställande att raljera om dem i en kvällstidning. Till exempel att antalet skadade cyklister ökar varje år eftersom ANTALET CYKLISTER ökar varje år, liksom att den stora delen av dessa olyckor beror på dåligt vägunderhåll och hinder som drabbar vana som ovana cyklister. Nej, det är faktiskt inte så enkelt att man ska ”cykla på ett säkert sätt”, eftersom det handlar om brister som aldrig skulle accepteras i den övriga trafikmiljön.

10. Cykling uppmuntrar till prylbögeri på hög nivå och storkonsumtion av diverse roliga och högteknologiska leksaker. Och dubbdäck är en rolig detalj som man som bonus dessutom får använda på Hornsgatan om man cyklar, vilket gör många bilister gröna av avund.

11. Det är bra även för andras hälsa eftersom de direkta utsläppen i innerstan minskar om fler börjar cykla än åka bil. Och det är inte som Virtanen tror enbart miljöpartister som tänker i sådana banor, utan överlag moderna och miljö-/samhällsmedvetna människor. A bike runs on fat and saves you money, while a car runs on money and makes you fat.

12. Det ger en insikt i varför många cyklister är notoriska ”fortkörare”. Dvs varför de trampar i hela 20 km/h ibland. (Samtidigt som det märkligt nog anses långsamt som f-n när en bil kör i 40 km/h.) Ledtråd: de är på väg någonstans och det är inte nästa kvarter eller korsning. Nej, en södermalmshipster cyklar sällan längre än 1-2 km, om ens det. Men pendlarsvettot i trikåer cyklar kanske från Farsta till Kista och vill slippa ägna cyklingen tre timmar i varje riktning bara för att ickecyklisters normer säger dem att en cyklist håller gångfart.

13. Man får (minst) en ny familjemedlem att ge (minst) lika mycket kärlek (och pengar) som de övriga familjemedlemmarna, nämligen cykeln. Till skillnad från ens bättre hälft får man personligen glädje av alla pengar man lägger på den och den bryr sig inte om att man skaffar sig en till om man inte är helt nöjd med den på alla punkter. Till skillnad från ens barn drar den inte med sig en massa andra cyklar hem som man måste hålla ordning på. Till skillnad från ens husdjur kan man göra sig av med den om man tröttnar på den utan att ungarna börjar göra uppror. Och till skillnad från en bil kan man hänga den på en vägg i lägenheten. Förutsatt att den är snygg då. Gärna i kolfiber och med välpolerade fälgar.

Hur som helst, nu vet jag inte om Virtanen kommer att känna sig manad att börja cykla – eller cykla mer om han nu faktiskt gör det – om han läser det här. Men om han gör det hoppas jag att det leder till att han skriver mindre dumheter som i gårdagens krönika.

Vi är många som ska samsas om utrymmet här i stan. Gående, cyklister och bilister. Alla har sitt ansvar, men när en grupp blir utsedd till syndabock för alla problem innebär det att man lyfter bort de övrigas ansvar. Och då hamnar ”syndabocksgruppen” i en omöjlig situation – det blir fel hur man än gör.

Ja, Virtanen kan ju ha varit ironisk. Men var han det lyckades han inte särskilt bra, eftersom ironin inte klart framgår. Krönikan kan lätt tolkas som ett angrepp på stadens cyklister och ett försök att förringa de problem man som cyklist faktiskt har att dras med. Och alla sådana angrepp bidrar till att fler dumskallar som inte borde få sitta bakom ratten i en bil beter sig ännu värre mot de tvåhjulingar de ska dela utrymme med, eftersom de får för sig att det är OK.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.