Slussen for dummies

Har du tröttnat på Svenska Dagbladets ständiga försök att vilseleda allmänheten? Eller känner du inte ens till att de ständigt försöker vilseleda allmänheten? Kanske tycker du att det är bra att SvD försöker vilseleda?

Svara du ja på den sista frågan är det ingen idé att du läser detta. Det här är avsett för den som tror på demokratin och föredrar att de folkvalda fattar beslut utifrån väljarmandat och inte påtryckningar från högljudda minoritetsgrupper. Och syftet med det här blogginlägget är att belysa hur fult Svenska Dagbladet betett sig i Slussen-frågan. Fult mot läsarna, fult mot väljarna, fult mot alla. Men varför? Varför vill en stor och välrenommerad dagstidning lura sina läsare?

Vilseledande från Svenska Dagbladet om Slussen.

Vilseledande från Svenska Dagbladet om Slussen.

Det här är en del av en skärmdump från Svenska Dagbladets webbplats. Jag tog den vid halv åtta ikväll, och den innehåller en indirekt lögn i form av ett bluffcitat. ”Experter: kan bli Slussen-renovering”.

Varför är då det en lögn? Tja, helt enkelt därför att ingen expert har uttryckt sig så. Det finns inte heller stöd för påståendet i artikeln, eftersom experterna ännu inte har uttalat sig i frågan utan först ska presentera resultatet av sin utredning!

Dessutom är en ”renovering” en del av underlaget de går igenom. Att det var ett alternativ är ingen nyhet. Nåja, rivning och rekonstruktion är vad det varit fråga om. Inte renovering.

Hur som helst, det här är ett solklart försök av SvD att vilseleda de som bara skummar igenom förstasidan utan att läsa artikeln. Oseriöst och opassande för en så pass stor tidning. Men varför? Vem på SvD ligger bakom detta?

För att få klarhet i den frågan kan vi titta på nästa del i SvDs havererade rapportering kring Slussen. Där ställer krönikören Elisabet Andersson denna retoriska fråga: ”hur kunde förnyelsen av Slussen bli en sådan soppa?”

Alltså, det är en retorisk fråga. Andersson är inte intresserad av att veta hur det hände, utan att med sin egen logik fastslå att det hände: det har blivit en soppa. Men är det så? Är Slussen verkligen en soppa? Har projektet kört i diket?

Nej, det har det inte. Inte mer än att projektet är försenat. Det är det vi ska titta närmare på här och nu – varför blev det så?

Slussen som konstruktion är uttjänt sedan många år tillbaka. Under 1980-talet stod det klart att den närmade sig slutet av sin livslängd. Det främsta skälet är att Slussen är ett fuskbygge. Pålningen blev fel och betongen vittrar sönder.

Hur som helst, någonting behövde göras, och staden började utreda olika lösningar. Den som först ansågs enklast och billigast var att bara renovera Slussen. När det utreddes insåg man att det inte gick att göra med mindre än att allt rivs och byggs upp från grunden igen (någonting som SvD ljuger om). Det skulle dessutom bli dyrt och resultera i en lösning som var allt annat än ändamålsenlig. Nuvarande Slussen är nämligen byggd för stora trafikmängder som inte existerar, men dåligt anpassad för fotgängare och cyklister.

Det var då – för mellan 20 och 30 år sedan – som cirkusen började.

Staden började hålla arkitekttävlingar. 1992 vann förslaget ”Res Publica” av Alexis Pontvik. Visst, en trafikmaskin med för mycket bilfokus för min smak, men hade det beslutats i demokratisk ordning hade det ändå varit OK för min del. Demokratin är nämligen viktig, och det är de folkvalda som ska ta sådana beslut. Inte särintressen.

Tio år senare åkte det förslaget i papperskorgen och man höll en ny arkitekttävling. Då vann förslaget ”Strömmar” från Nyréns. Även det fick kritik, så staden höll fler arkitekttävlingar men där man utgick från Nyréns trafiklösning. Fem år senare (2009) vann Fosters förslag. Mer kritik kom (givetvis) och förslaget omarbetades flera gånger där man tog med olika synpunkter och vägde dem mot varandra.

Det förslaget är vad staden har beslutat: nya Slussen.

Cirkusen var däremot inte över, eftersom de som var emot helt enkelt inte kunde respektera den demokratiska processen. I början fanns det en bred politisk samsyn om att just det förslaget skulle genomföras. Sedan hoppade det dåvarande socialdemokratiska oppositionsborgarrådet Carin Jämtin av lokalpolitiken och efterträddes av Tomas Rudin. Rudin valde istället att riva upp de överenskommelser som fanns med Alliansen, trots att Socialdemokraterna varit med och tagit fram förslaget – och gått till val på det.

Sedan hände någonting liknande inom Miljöpartiet, som också stått bakom nya Slussen. Per Bolund som då var ledare för Miljöpartiet i Stockholm hoppade av för att efterträdas. Emilia Hagberg hade utbrett stöd lokalt, men då passade några av Slussen-motståndarna på att kuppa genom att dagen innan den lokala kongressen – eller samma dag t o m – registrera sig som medlemmar i Miljöpartiet vilket gjorde att de kunde gå dit och rösta. Daniel Helldén som de (kanske felaktigt) utgick från var emot nya Slussen blev vald.

De två största oppositionspartierna svängde alltså från vad de hade sagt till väljarna innan valet. Ett svek? Det får du avgöra själv.

Det innebar dock inte ett stopp för nya Slussen. Eftersom hela Alliansen stod bakom förslaget och hade majoritet röstades det igenom.

Så vad är då detta? Jo, det är en demokratisk process. Det är så det funkar i en representativ demokrati. Vi röstar på partier utifrån vad de säger sig vilja göra på väljarnas mandat. Visserligen tror jag att de som röstade enbart utifrån partiernas inställning till Slussen är väldigt få (jag hoppas i alla fall det, eftersom det finns många frågor som faktiskt är mycket viktigare än hur vi ska ta oss mellan Gamla stan och Södermalm utan att behöva anlita roddarmadammer), men kontentan är att hela Alliansen plus Miljöpartiet och Socialdemokraterna gick till val på att de stod bakom nya Slussen!

That simple. Att sedan byta fot mitt i mandatperioden är ett svek mot väljarna. Däremot vet jag att både S och Mp i viss mån respekterar det demokratiska beslut som fattats angående nya Slussen. Det var i alla fall det de gick till val på i höstas. Men vi får se hur det låter när expertgruppen presenterar sin granskning av Slussen-projektet. Kanske vill de riva upp beslutet och fatta ett nytt? OK, gör då det, men gör det efter 2018 så väljarna får säga sitt innan, det är mitt krav.

Utöver de demokratiska krafterna har vi dessutom haft många icke-demokratiska kockar som försökt röra i soppan. Stigbergsgruppen och Svenska Dagbladet utgör nog det största problemet.

Stigbergsgruppen ska jag inte gå in så mycket på. Om du inte vet vilka de är så är det en astroturfingorganisation som påstår sig företräda ”gräsrötterna”. I själva verket är de en fasad för olika aktörer inom näringslivet som är emot Slussen. De har till exempel finansiering från en viss finansman.

Svenska Dagbladet är däremot ett större problem eftersom de i egenskap av dagstidning av många uppfattas som en seriös och opartisk källa. Det stämmer ofta (ganska) bra, men i fråga om Slussen liksom och andra stadsbyggnadsfrågor är de partiska. Det visar sig främst genom att de gladeligen tar in vad som helst från vem som helst i kulturdelen eller på brännpunkt bara det är emot nya Slussen på något sätt eller vis. Lögner och konspirationsteorier varvas friskt i dessa artiklar. Repliker som pekar ut felaktigheter, lögner och konspirationsteoretiker vill de däremot inte publicera.

Ett bra exempel på den typen av förvirrade resonemang är där Mats Wickman (med för mig okänd auktoritet i frågan) kommer ut som konspirationsteoretiker genom att insinuera att en konspiration i form av ”det byggindustriella komplexet” ligger bakom Nya Slussen. (Det faller på sin egen orimlighet eftersom byggindustrin får bygga oavsett vad som ska byggas – nya Slussen eller en kopia av dagens lösning.)

Ett annat exempel är där SvD släpper fram ”idealisterna” som vill se sitt eget och givetvis utan demokratisk process beslutade förslag förverkligas istället. Nu är problemet inte att det är en konspiration som ligger bakom nya Slussen, utan att t-banan kan översvämmas om man inte gör som de säger och gräver ner allt i tunnlar. (Det faller i sin tur på att översvämningshotet måste hanteras på annat håll, eftersom hela Mälardalen måste skyddas om det blir verklighet.)

Jag kan även nämna den debattartikel från mig och Anders Gardebring som de som spel för gallerierna lät publicera. Den hamnade på minst synliga plats i pappersupplagan. På nätet länkades den inte från någon annan sida på SvDs webbplats, medan de övriga artiklarna alla hade länkats från löpet.

Men bästa exemplet är nog ändå Elisabet Anderssons försök att få det hela till en ”soppa”, liksom lögnen att experter säger att Slussen kan renoveras. Det är så det ser ut. Svenska Dagbladet missbrukar sin position som en av landets största dagstidningar för att föra ut en liten och odemokratisk grupps agenda.

Tycker du att det är passande? Det gör inte jag.

Men om vi bortser från aktörer som medvetet försöker sabotera processen (dvs som Stigbergsgruppen, Wickman, Svenska Dagbladet och Elisabet Andersson) och istället tittar på projektet, vad kommer vi då fram till?

Jo, att det inte alls är någon soppa. Inget infrastrukturprojekt har i det här landet diskuterats, utretts, förkastats, gjorts om och genomlysts lika väl som Slussen. Vi närmar oss slutet på en 30 år lång process där otaliga lösningar utretts, där mängder med synpunkter har tagits i beaktande och där alla politiska partier varit inblandade.

Så vad begär egentligen Elisabet Andersson, Mats Wickman och de pensionerade arkitekter som vill se en lösning med tunnlar? Att staden ska frångå alla demokratiska principer och välja ett förslag (plan B) som inte är utrett, som inte är kostnadsberäknat och som inte har genomgått någon av de processer som de seriösa förslagen har krånglat sig igenom? Är det demokrati i dina ögon?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.