När kriget kom till Sverige

I Sverige har vi lärt oss att krig alltid pågår någonstans. Någon annanstans. Inte här alltså. Vi hör till de lyckligt lottade länder som inte haft fientlig utländsk trupp på vårt territorium på sekler. Men om det händer? Vilka blir effekterna för Sverige?

Jo, en del ubåtskränkningar har vi väl utsatts för. I gemene mans ögon är det lite kurragömma på skoj, sådär. Ingenting allvarligt. Och svensk trupp deltar i många insatser runt om i världen. Det räknas inte heller eftersom det ju är just någon annanstans. Att svenska soldater dödar och blir dödade är oväsentligt.

Men nu är det dags för det ”otänkbara”. Krig på riktigt. Här.

För att summera läget: Putin, aka Bengbulan inom internationell politik, vill visa att Ryssland minsann är en stormakt och börjar bete sig hotfullt mot sina grannländer. Finland, Baltikum, Polen, Ukraina… och så Sverige. Landet som är immunt mot krig. Så immunt att landet varken behöver ett fungerande försvar eller medlemskap i NATO.

Tyvärr är vi ensamma om att se saken på det viset. I Putins ögon är Sverige bara ännu ett av de länder som står i vägen för hans nysovjetiska stormaktsdrömmar. En stöddig liten nation som mopsar sig i internationell storpolitik och understår sig att sälja rysk egendom på exekutiv auktion. Ett land som han utan att tveka skulle angripa om han kände sig tvungen.

Tvungen känner han sig när han vill ta kontroll över Östersjön.

Och när är det då? Jo, när han ska ge sig på NATO-länderna runt Östersjön. Vilka? Jo, alla länder runt Östersjön utom Sverige, Finland och Ryssland. Då vill han ha Gotland. Gotland ligger så strategiskt att Putin därifrån kan nå i stort sett hela Östersjön med kryssningsrobotar och luftvärn. Då kontrollerar han spelplanen. Ingen kommer in sjövägen utan rysk tillåtelse.

Och Putin kommer inte att fråga om lov. Han kommer inte att ge oss en utmaning som vi kan tacka nej till. Det blir ett angrepp, och så är det med det. Gotland tar man över på några timmar med det svenska försvarets nuvarande tillstånd.

Men är det allt? Stannar det där? Med en landsättning av trupp och ockupation av Gotland?

Nej. Det blir fler angrepp mot Sverige. Mot fastlandet. Mot allt som kan utgöra ett hot. Övningsangreppen mot Stockholm blir verklighet. FRA måste slås ut. I stort sett all militär infrastruktur kommer att angripas. Problemet är bara att den militära infrastrukturen ofta är tätt sammanknuten med den civila. (Internet var ursprungligen ett militärt nätverk.) Så räkna även med att viktiga samhällsfunktioner kommer att angripas.

Är Putin riktigt galen kommer han att använda kärnvapen. En laddning som brinner av på hög höjd ger inga direkta fysiska skador, men ger upphov till en kraftig elektromagnetisk puls som slår ut all finelektronik. Annars slår han ut det på annan väg genom olika sabotage. Mobilnäten kommer att haverera. Det ”fasta” telenätet dyker eftersom det främst handlar om IP-telefoni idag. Ledningssystem som RAKEL – används av alla blåljusverksamheter – slås ut. Förmodligen blir det samma sak med många militära verksamheter. Troligtvis kommer de militärbaser vi har (kvar) att angripas fysiskt och bombas sönder så att vi inte ska kunna slå tillbaka.

Våra ubåtar och kustkorvetter ligger i hamn eftersom ”beredskap” numera är ett okänt begrepp, och då slås de ut direkt. Flygvapnet slås ut på marken. De få plan som finns i luften slås ut direkt eftersom de saknar jaktrobotar.

På den renodlat civila sidan kommer en stor del av de svenska företagen att slås ut eftersom de är beroende av sin elektroniska kommunikation. De företag som utgör ryggraden i den svenska ekonomin, alltså. Själva produktionen kommer fungera på vissa områden, men med det informationskaos som uppstår kommer verksamheterna ändå att falla samman – de vet inte vad som ska produceras, för vem eller vart de ska leverera sina produkter. Eller vem som ska ha betalt för vad. Verksamheter som arbetar med mjukvaruutveckling kommer att raderas ut totalt. Ericsson blir kanske ett minne blott.

Bankerna kommer att slås ut. De pengar vi har på banken kan försvinna. Vi får inte ut våra löner. Kontanter har vi sällan, och kommer inte att kunna handla dagligvaror. Vårt ekonomiska system kommer alltså att falla samman som ett korthus. Vården havererar pga sitt beroende av olika elektroniska system. Skadade och sjuka kommer att dö eftersom de inte får rätt vård. Om ens någon.

Samhället kommer alltså att falla samman i händelse av krig. Och även om kriget är över på kort tid kommer det svenska samhället att vara i ruiner när det är över. Sverige är då inte längre ett i-land, utan ett samhälle som kollapsat och kommer att ta år att bygga upp igen. Om det går. Får vi hjälp går det kanske.

Men vem ska vi räkna med kommer att hjälpa oss när vi valt att stå utanför alla allianser och samarbeten? Vi är ett av världens rikaste länder fram tills dess. Ska vi räkna med att de fattigare länderna ska komma till vår undsättning?

Det här är inget fantasifullt domedagsscenario. Det här är vad som mycket väl kan hända inom en snar framtid eftersom vi valt att låta försvaret – dvs både civilt och militärt – förfalla. Vi skördar då vad vi sått, och eftersom vi ingenting sått har vi inte heller någonting att skörda.

Inser gemene man detta? Att ett krig i närområdet kommer att drabba oss mycket hårdare än att vi kanske förlorar en del av vårt territorium?

Att förklara att vi behöver stärka försvaret möts ofta med ”jamen vi kan ändå inte hålla ryssarna borta i längden”, och därför är det inte heller lönt att satsa på det, och då blir vi kanske lämnade i fred.

Det är mer än lovligt naivt att tro det. Historien är full av exempel på fredliga och/eller svaga länder som krossats av mer krigiska och starka. Det är därför det är vanligare att gamlingar blir rånade i sina hem än att banker och värdetransporter blir rånade. Det handlar om en riskkalkyl. Och i en sådan kalkyl är ett svagt land som Sverige en självklar måltavla.

Men visst stämmer det att vi inte kan försvara landet mot en regelrätt invasion. Vi är i numerärt underläge. 14 mot 1.

Vad vi däremot kan göra är att satsa på ett försvar som kan orsaka stor skada som vedergällning. Ett mer offensivt försvar.

Det är nämligen så att krig är lika mycket inrikespolitik som utrikespolitik. Om ett angrepp mot Sverige innebär stora förluster i manskap och materiel blir det ett stort risktagande på hemmaarenan. Putin kan förlora lite stridsvagnar och fotsoldater i Ukraina och hålla det hemligt. Men han kan inte förlora stora krigsfartyg på Östersjön utan att det märks. Då kan han bli avsatt. Det är kanske den typen av försvar vi behöver. Bums. Kanske ska vi helt överge planerna på att kunna försvara Sverige, och istället fundera på hur vi snabbt kan slå tillbaka där det känns som allra mest. Där det skadar mest. Där det gör som mest ont.

Blir man överfallen av en stor buse ställer man sig inte och boxas om man vill överleva. Man sparkar honom mellan benen, man petar honom i ögonen, man slår honom i bakhuvudet med någonting tungt. Allt för att överleva. Och det är vad krig handlar om för vår del. Om att överleva.

Även det verkar få förstå. De ser försvaret som en organisation som ska mota Olle i grind. Som ska hålla fi utanför svenskt territorium.

Jag blir ofta frustrerad av människor i min egen närhet som inte tycker att det här med krigshotet känns ”intressant”. Det känns inte ”verkligt”. Det är någonting som andra diskuterar som hobby. Fast det gäller dem lika mycket som alla andra.

Vad krävs för att folk ska förstå? Förstå att det vi under generationer byggt upp kan raseras på några veckor eller månader? Så ser nämligen ett krig ut för vår del om vi inte börjar hantera problemet.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.