Kulturen och samhället

Stina Oscarsson skriver i en krönika i DN att även kulturarbetare har rätt till en uppfattning i frågor som rör säkerhet, samhälle, NATO och försvaret. Givetvis kan de det. Precis som militärer eller poliser kan ha åsikter om kulturen. Eller som skinnskallar kan ha åsikter om hårvård, och så vidare. En åsikt kan man alltid ha.

Jag måste erkänna att jag själv ifrågasatt varför dessa kulturarbetare är kvalificerade att ha en åsikt i frågor som rör NATO och försvaret, och det är givetvis fel. Åsikter får man alltid ha i en demokrati. Däremot kan åsikterna i sig vara mer eller mindre kvalificerade beroende på hur bra vederbörande förstår den aktuella frågan. Och det är det kritiken mot kulturarbetarna gäller – att de uttalar sig i frågor de förmodligen är dåligt insatta i.

Stina Oscarsson illustrerar detta ganska väl genom de punkter hon tar upp (fetstil). Mina svar i normal text under hennes påståenden:

  1. Hon är rädd för talet om upprustning?
    Det är vi nog alla. Men vi rustar inte upp för att starta konflikter, utan för att slippa dem.
  2. Många tjänar pengar på vapen?
    Det stämmer. Tyvärr är det även många som använder vapen, och mot andras vapen hjälper bara egna vapen.
  3. Vi har aldrig kunnat försvara oss i mer än en vecka och har i 200 år sluppit krig genom vår alliansfrihet?
    Det är en ren tankevurpa. Vi vet givetvis inte hur länge vi kunnat försvara oss eftersom vi inte haft krig på vårt eget territorium sedan 1800-talet. Vårt försvar har dock traditionellt varit inriktat på att vara just svårt att slå ut med gerillaförband och undangömda flygbaser. Att påstå att vi genom att inte vara med i NATO sluppit krig är dessutom helt taget ur luften, eftersom inget NATO-land hittills har blivit angripet. Det har däremot många länder som stått utanför NATO. Nu senast Ukraina. Innan dess Georgien. Före det Tjetjenien. Och medlemskap i NATO innebär inte att man förbinder sig att delta i krig som startas av andra NATO-länder. Då hade Norge och Danmark deltagit i Vietnam och Korea, t ex.
  4. Svårigheten att få ut offentliga handlingar är en demokratisk skandal?
    Absolut. Förutsatt att det är fråga om offentliga handlingar. Mycket som rör försvaret är nämligen hemligstämplat.
  5. Avtalet har plockats bort från nätet?
    Se ovan. Är det offentlig handling eller ej?
  6. Ett NATO-medlemskap gör oss till en måltavla?
    Nej. Vi blir tvärtom mindre attraktiva att angripa, eftersom ett angrepp skulle innebära att hela NATO kom till vår undsättning. Däremot finns det ingenting som avskräcker om vi står ensamma.
  7. Som NATO-medlemmar dras vi in i andra länders krig?
    Ja, men bara när ett NATO-land blir angripet. Aldrig när ett NATO-land angriper ett annat land. Det här är en seglivad myt som många – i synnerhet kulturarbetare – envist håller fast vid, trots att NATOs stadgar är väldigt tydliga på den punkten.
  8. Det undergräver vår roll som medlare?
    Gör det? Se på NATO-landet Norge i rollen som internationell medlare. Det är skillnad på hur vi ser oss själva och hur vi uppfattas av andra. Att vi påstår oss vara alliansfria betyder inte att vi uppfattas så av omvärlden.
  9. Dyrt?
    Det kostar så mycket som vi själva väljer att lägga på vårt försvar. Det är ingen annan som avgör det. Se NATO som en ”försvarspool” liknande en bilpool. Det är dyrare om alla ska ha sin egen (försvarsmakt/bil) än om man samarbetar om det.
  10. Rasismen är det stora hotet mot landet?
    Det finns ingen anledning att ställa problem mot varandra. Varför skulle ett NATO-medlemskap, ett starkt försvar eller ett samarbete med NATO innebära att vi gav upp kampen mot rasismen? En falsk motsättning är vad Oscarsson försöker dra fram här. Den finns inte.
  11. Det är ens medborgerliga plikt att på demokratisk väg påverka sitt lands framtid?
    Ja? Återigen en falsk motsättning. Och fullständigt irrelevant i detta sammanhang. Demokratin måste ibland skyddas med våld.
  12. Som kvinna löser man konflikter annat än med våld?
    Se ovan. Återigen handlar det om en falsk motsättning, och dessutom är påståendet i sig sexistiskt. Det finns naiva män som tror att en ickevåldspolitik skyddar oss från de som angriper den svagare, samtidigt som det finns pragmatiska kvinnor som vet att det är fel. Och syftet med ett starkare försvar och/eller NATO-medlemskap är just att vi ska slippa ta till våld, eftersom vi i första hand är ute efter den avskräckande effekt detta kan ha på potentiella angripare i närområdet.
  13. En konstnär vet att det finns andra uttryckssätt än våld?
    Det behöver man inte vara konstnär för att förstå. Däremot är det kanske bara konstnärer och andra kulturarbetare som på allvar tror att krig handlar om att man vill mäta sig med en jämbördig motståndare, och därför undviker att ge sig på de svagare?
  14. Blablabla
    Ingen kommentar pga irrelevans.
  15. Det tar tid att bygga upp det som går snabbt att rasera.
    Helt riktigt. Där har vi själva syftet med att ha ett starkt försvar, nämligen att vi ska slippa behöva bygga upp någonting som raserats. För raseras kommer det att göras om vi blir angripna av Putin utan att vare sig själva kunna försvara oss eller vara allierade med någon som kommer att hjälpa oss. Jag tror inte att Stina Oscarsson inser vidden av det hela. Att bli angripna av en regional stormakt som Ryssland innebär slutet för Sverige som i-land. Bankväsende och näringsliv kommer att raderas ut, och vi kommer efter konflikten inte att komma på fötter igen på många generationer.

Så, min åsikt om Stina Oscarsson är att hon försökte ge kritikerna svar på tal, men genom sin krönika gav oss rätt. Många kulturarbetare förstår inte den här frågan, utan baserar sina ståndpunkter på en naiv bild av hur världen egentligen borde vara snarare än hur den är.

Personligen har jag ingen anknytning till det militära mer än att jag har gjort lumpen. Och det var inte igår. För tre veckor sedan var det 20 år sedan jag muckade. Jag kan nog betraktas som en MÖP, men det är i första hand en bieffekt av ett brinnande intresse för samhälle, historia och politik. Rena intressen alltså. Men jag är ganska påläst i många frågor – både formellt via studier och på egen hand – som rör just beredskap, samhälle och försvar, och jag kan sätta in dessa frågor i ett sammanhang.

Kan kulturarbetare som lever i en skyddad tillvaro och bryr sig mer på kultur snarare än samhälle och politik betraktas som insatta nog att ha en kvalificerad åsikt i dessa frågor?

Det är vad kritiken gäller. Och den är i allra högsta grad berättigad.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.