En ursäkt angående NIMBYism som förståndshandikapp

Jag tänkte be om ursäkt för blogginlägget jag skrev igår. Det om att NIMBYism kanske är ett slags förståndshandikapp. Och det om att småbarnsföräldrar som demonstrerar mot nya bostäder borde fråga sig om de är dumma i huvudet. Jag uttryckte mig väldigt illa och det var inte avsikten.

Tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin, är ett talesätt som jag försöker utgå från i möjligaste mån. Men jag tror inte att jag gjorde det här.

Försök nu att förstå mig. Jag ångrar inte på något vis att jag ställde frågan om vissa av de som protesterar mot nya bostäder är lite bakom flötet. Den frågan är lika aktuell. Men jag borde kanske ha varit tydligare så att de som har svårt att förstå enkla samband faktiskt begriper vad jag menar.

Så för att de som saknar förmåga att se enkla samband ska förstå problemet tar jag det igen, men i mer pedagogisk form. (Medvetet spydigt och ironiskt uttryckt. Läs vidare på egen risk.)

En växande stad

Vi bor i Storstockholm. Det vill säga Stockholm med kranskommuner. Befolkningen i den här regionen växer snabbt. Människor flyttar hit. Människor invandrar. Människor föds. Oavsett hur dessa människor hamnade i Stockholm har de någonting gemensamt. Nämligen att de behöver någonstans att bo. Sedan hör det till saken att folk även dör eller flyttar härifrån. Men nettot är en ökning.

Bor gör man i en bostad. Bostaden kan vara en lägenhet eller ett eget hus. Bostäder kommer till genom att vi bygger dem. Hus är nämligen inte växter som växer upp ur marken av sig själva. De är helt artificiella. Hus bygger man bara på den mark man själv äger. För att bli ägare till en bit mark måste man köpa den.

Eftersom det redan bor förhållandevis många människor här finns det även förhållandevis många hus i Stockholm. De är fulla av människor. En del hus ägs av de som bor i dem. Andra ägs av någon annan som mot ersättning låter de boende bo i dem. Då är det fråga om ett så kallat hyreshus.

NIMBYism

När någon har blivit ägare till en bit mark och planerar att bygga ett hus på denna mark väcker det i regel protester om det finns andra hus i närheten. Vissa av de som bor i dessa hus tycker att de har rätt att avgöra om markägaren ska få bygga. Att man bor i närheten är tydligen skäl nog för att få säga stopp. Dessa människor kallar vi NIMBY. NIMBY är en akronym som står Not In My BackYard.

”Bygg gärna men inte där jag bor” är mantrat för en typisk NIMBY. Den typiske NIMBYn tror nämligen att alla platser utom den där hen själv bor är lämpade för nybyggen och att ingen skulle protestera om det byggdes någon annanstans.

Men det är faktiskt tvärtom. Det blir protester överallt eftersom det finns NIMBYs överallt. NIMBYs har det gemensamt att de är övertygade om att exempelvis den lilla träddungen utanför just det egna huset är unik. Om att Just Här är Fel Plats Att Bygga På. Att vi behöver mer grönska. Trots att vi har ett överflöd av grönska i både Stockholm och övriga landet.

När man påtalar det svarar NIMBYn gärna att Den Unika Skogsdungen utanför huset ska betraktas som en del av fastighetens egen grönska, och jämför med villor och deras trädgårdar. NIMBYn utelämnar samtidigt det faktum att villaägaren ju äger grönskan utanför det egna huset eftersom den tillhör tomten, medan Den Unika Skogsdungen utanför flerbostadshuset ägs av någon annan.

Vem är NIMBYn?

Det finns olika motivationsfaktorer bakom NIMBY-beteendet.

Äldre/pensionärer är ofta emot förändringen i sig, och ofta är deras motstånd lättast att förstå. Förändringar innebär i regel försämringar på kort sikt. Exempelvis byggstök och kaos på hemmaplan. Försämringarna följs av förbättringar. Modernare bostäder, minskad bostadsbrist, bättre infrastruktur eller större serviceutbud, för att ta några exempel. Men för de äldre innebär det kanske att de bara får stå ut med försämringen under sina sista år i livet, och att de är negativa kan jag förstå.

Yngre och medelålders människor oroar sig ofta för mer långsiktiga förändringar. Bostadsrättsägaren som skuldsatt sig upp över öronen för att köpa sin bostad oroar sig kanske för att värdet på den egna bostaden ska minska om utbudet ökar. Se principerna kring tillgång och efterfrågan. Hyresgästen oroar sig kanske för hyreshöjningar om området blir ”för bra”. Både hyresgästen och bostadsrättsägaren oroar sig kanske för att det blir mer trafik och att ljusinsläppet försämras i lägenheten.

Värt att nämna är dock att NIMBYismen är vanligare bland äldre än hos yngre. Ofta är människor mitt i livet mer balanserade mellan att vara för och emot nybyggen eftersom de kan väga för- och nackdelar mot varandra.

Det onda med det goda

Barnfamiljen är kanske emot att man bygger i Den Unika Skogsdungen bakom det egna huset, men kan tänka sig att man ändå gör det om det handlar om en skola, förskola eller ett daghem, eftersom den fyller ett behov. Bostäder är man kanske däremot emot eftersom man ju redan har bostad. Och har man inte tänkt sig att skaffa fler barn behöver man ju ingen ny bostad, eller hur?

Det är när man resonerar så som man bör fråga sig om man har alla hästarna i stallet. Alla kottarna i granen. Alla raggarna i Edseln.

Varför? Jo, därför att barnfamiljen har barn.

Har du barn? Tänk då på detta. Dina barn växer upp. Låt säga att du har en åttaåring och en femåring. Om 10-12 år börjar det bli aktuellt för åttaåringen att lämna boet. Om 13-15 år är femåringen flygfärdig. Då behöver de bostad. Kanske kommer även ni att se er om efter någonting mindre och billigare, eftersom fyrarummaren ni köpte för att få plats med familjen nu är för stor. Dags att flytta.

Men vart, om ni stoppade nybygget i Den Unika Skogsdungen?

Nej, naturligtvis är det inte så troligt att ni hade flyttat till just någon av dessa lägenheter. Men nu var det kanske tusen andra nybyggen som stoppades för att de alla skulle byggas i tusen Unika Skogsdungar som närboende ansåg vara olämpliga för exploatering? Kanske har vi ett bostadsunderskott som är enormt mycket större än det idag pga att vissa människor inte vill ha nya grannar?

Att som småbarnsförälder motarbeta nya bostäder är ett skolboksexempel på hur man sågar av grenen man sitter på. Inte bara för sig själv, utan även för sina barn. Det kan för stunden kännas sunt att vilja bevara ett onödigt stort grönområde nära den egna bostaden istället för att acceptera att en del av det bebyggs. Ja, det är ju en lekplats för barnen – trots att det skulle fungera även om det krympte lite. Det är nuläget. De närmaste åren. Sedan har barnen tröttnat på att leka i skogen. Då sitter de och fikar med kompisarna nere på stan för att de tycker att det är roligare. Därefter vill de fika i en egen lägenhet. Hur långt tänker man egentligen som protesterande förälder om man inte inser det?

Jag tror så klart inte att protesterande föräldrar som viftar med plakat och kräver att allt ska byggas Någon Annanstans verkligen är dumma i huvudet.

Det var ett retoriskt grepp och en överdrift för att ruska om läsaren, vilket en normalbegåvad läsare förstår. Däremot tänker de kortsiktigt och egoistiskt.

för din egen eller dina barns skull?

De föräldrar som känner sig träffade borde kanske fundera lite över orsak och verkan. Göra konsekvensanalyser. Tänka långsiktigt. En bostad som inte blir byggd idag hade kanske blivit den första bostaden för ens eget barn om 15 år. Kanske ligger den inte just i närområdet. Kanske hade den legat en halvmil bort, om det inte vore för att det även där bor folk som stått och hött med plakat och protesterat mot att det byggs. Kanske hade någon annans barn fått sin första bostad i huset som aldrig byggdes i Den Unika Skogsdungen bakom huset.

Att vissa föräldrar inte ser det här sambandet utan aktivt protesterar mot nya bostäder är bara att beklaga. Men det är så det är. Det handlar om egoism och kortsiktigt tänkande. För fler bostäder behövs nu, och behovet kommer att vara ännu större i framtiden.

Framtidens bostadsbehov

Det är inte helt okomplicerat att räkna på det framtida behovet. Då måste vi uppskatta den framtida folkmängden. Vi vet hur många som föds per år. 2012 föddes 13 861 barn i Stockholm. Det betyder att de kommer att börja se sig om efter en bostad på 2030-talet. Från den siffran räknar vi sedan bort antalet avlidna och utflyttade, samtidigt som vi lägger till antalet inflyttade. Trenden visar på att vi lever längre och föder fler barn, dvs minskande dödstal och ökande födelsetal.

Exakt hur många bostäder som kommer att behövas är en annan fråga, eftersom man räknar per hushåll och inte per person. Att t ex 300 personer avlider eller flyttar betyder inte att det frigörs 300 bostäder. Om en person i ett hushåll med fyra personer försvinner har det ingen inverkan. Inte heller betyder 300 flygfärdiga ungdomar att det behövs 300 bostäder. Vissa flyttar kanske direkt till pojk- eller flickvännen. Andra flyttar ihop direkt (en bostad för två personer), och andra vill kanske ha någonting helt eget.

Är du redo att ge dig ut och protestera mot nybyggen? Har du barn? Då är det dina barns framtida bostäder du försöker stoppa.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.