Fel av Filip Hammar om Project Playground

Filip Hammar: ”Project Playground är ett påhitt av kungahuset för att snygga till prinsessan Sofias varumärke, därav min plumpa tweet om hennes överklass-charity.” OK, inte ordagrant. Hela försvarstalet kan du läsa i den länkade Metro-artikeln.

Tweeten i fråga ser du ovan. Den gjorde många människor arga. Bl a mig. Hans försvarstal gjorde mig ännu argare. Men nu skriver jag inte ett långt blogginlägg för att berätta att jag är arg. Vad sägs om att istället titta lite närmare på hur Hammar försöker försvara sig för att undvika att pudla?

Vi börjar med hans bärande argument. Nämligen att det är kungahuset som ligger bakom Project Playground för att ge Sofia en möjlighet att jobba med någonting som framstår som sympatiskt. Sant eller falskt? (Då bortser vi dessutom från det mest uppenbara – Sofia hade kunnat jobba med Silvias projekt, dvs Childhood. Varför starta ett nytt?)

Där har vi problemet. Hammar presenterar inga ”bevis”. Och att motbevisa det han påstår är inte möjligt. 

Det handlar nämligen om omvänd bevisbörda. Hur bevisar man att någonting aldrig hänt? Kan du t ex bevisa att du aldrig någonsin sjungit ”Like a Virgin” framför badrumsspegeln med en hårborste som mikrofon?  Naturligtvis inte. Om någon som Hammar skulle komma och påstå det, skulle du då godta resonemanget att du måste motbevisa hans påstående, snarare än att han ska bevisa att du har gjort det? Samma sak gäller Project Playground. Ingen kan bevisa att ingen inom kungahuset kommit på idén att Sofia ska jobba med ett välgörenhetsprojekt för att förbättra sitt varumärke. Hur skulle det gå till? Däremot kan man kräva att någon som Hammar bevisar att det är så. Eller i alla fall uppger hur han kommit fram till det – att han resonerat sig fram till det är dock inte bevis. Gör man så kan man komma fram till det mesta. Det är så konspirationsteorier uppstår.

Hammars ”belägg” är att projektet startades efter att Sofia och Carl-Philip blev ett par. Men stämmer det?

Drar man igång någonting sådant bara hur som helst? Ordnar lokaler, anställer folk, fixar finansiering, och så vidare?

Det leder oss in på nästa fråga. Vad är Project Playground? Jag kan berätta det jag vet. Det är ett välgörenhetsprojekt. Det startades av Sofia Hellqvist och Frida Vesterberg för några år sedan. De har verksamhet i Sverige och i Sydafrika. I Sverige, närmare bestämt Stockholm, finns kansliet där det administrativa arbetet och insamlandet av medel för verksamheten utförs. Själva verksamheten bedrivs i Sydafrika, närmare bestämt Langa, Kapstaden. Langa är en kåkstad med hög arbetslöshet, hög fattigdom och följaktligen hög kriminalitet.

Verksamheten utgörs av ett slags dagcenter eller fritidsgård dit barnen i området kan komma om dagarna. En del av barnen är fullt friska. Andra har funktionsnedsättningar och handikapp av olika slag. Sydafrika har inte ett socialt skyddsnät som det vi är vana vid, så att födas med t ex Downs Syndrom i den miljön innebär en väldigt svår tillvaro för både barn och föräldrar. Utöver fattigdomen och kriminaliteten. Alkoholism och missbruk är vanligt i Langa.

På det här dagcentret finns fritidsledare och annan personal. Assistenter för barnen med funktionshinder, lärare, kockar, osv. Barnen får mat. Föreställ dig någonting som fungerar både som skola och fritidsgård i en miljö där få barn ens går i skolan. Det är vardagen för Sydafrikas fattiga idag. TIA. This Is Africa.

Att Sofia ägnar sig åt detta gör tydligen Filip Hammar arg nog att skriva dumheter på Twitter. Det tycker jag är väldigt tråkigt.

Jag ställer mig frågan om Hammar förstår vad det här projektet går ut på. Att det är ett heltidsjobb. Uttrycket ”överklass-charity” är förmodligen avsett att frammana bilder av glidare som minglar runt och står och ler på pressträffar och menar att de ”jobbar med välgörenhet”.

I själva verket är Project Playground beroende av många människor. I Langa är människorna anställda eftersom det knappast är rimligt att be fattiga människor att arbeta gratis. Det medför därför att arbetslösheten i området minskar en aning. Blir Hammar arg även för det?

I Sverige görs det mesta av arbetet däremot på ideell basis.

Frivilligt arbete. Sponsring. Donationer. Från både företag och privatpersoner. Ett slags knytkalas för att koka soppa på en spik. Någon ordnar fram utrustning att använda i Langa, som sedan transporteras gratis av något hjälpsamt flygbolag, någon raggar begagnade datorer och rekonditionerar dem, andra (däribland jag, för ett par år sedan, tills jag insåg att jag inte hann med det på fritiden) hjälper till lite med webbplatsen, medan andra donerar pengar. Och så vidare. Ett företag ställde upp med lokaler, WiFi och gratis kaffe, samtidigt som någon annan donerade möbler för dessa lokaler. Och då talar vi inte om A-läge vid Stureplan, utan en del av en fd lagerlokal utanför stan. Hammar tycker kanske att det är glamouröst?

”Överklass-charity?” Det är en ren förolämpning.

En förolämpning inte bara mot personerna som startade projektet utan även mot de som deltar i det på olika sätt och vis. Mot personalen i Langa. Mot de företag som donerar tjänster, pengar och utrustning till projektet.

Arbetar Hammar själv ideellt på något sätt? Jag vet inte mer än vad jag sett av honom på TV, och jag har inte kollat på hans program sedan första säsongen av High Chaparall. Om inte tycker jag att han borde prova det. Han kunde kanske t o m ge Project Playground ett handtag då och då?

Dessutom tycker jag att han borde inse vad som är det rätta. Inte försöka försvara sitt påhopp med olika efterhandskonstruktioner eller konspirationsteorier, eller motivera klavertrampet med att han egentligen inte ville hoppa på just Sofia, osv. Det finns en mycket enklare väg ut ur det här, Filip.

Be om ursäkt. Erkänn att du tänkte fel. Sedan är det kanske glömt.


Uppdatering: Hammar är enligt detta SVT-program eventuellt bipolär. Kanske är förklaringen så enkel att han mådde dåligt när han twittrade nu i helgen?

Annonser

Kommentarer inaktiverade.