Efter normaliseringsprocessen?

Normaliseringsprocessen. Känner du till det begreppet (eller fenomenet)? I korthet handlar det om att det i ett förhållande där våld är vanligt till slut blir normalt med våld. Våldet blir norm. Våldet har normaliserats.

Personligen tycker jag att begreppet fått en olycklig innebörd eftersom det för många handlar just om våld i nära relationer. Men egentligen är det bredare än så. I grund och botten handlar det om någonting så pass enkelt som att det som egentligen är avvikande börjar uppfattas som normalt.

De två kvinnor som skriver om en ”rasistisk hatkampanj mot förorten” är kanske ett exempel på detta?

För att sammanfatta vad som föregått deras debattartikel så har det skrivits en del om hur HBTQ-personer trakasseras i Stockholms betongförorter, liksom att det där även förekommer medborgargarden som trakasserar unga kvinnor som inte klär sig ”rätt”. Alltså, tänk dig att en vilt främmande man kommer fram till dig på stan och anmärker på att din kjol är för kort, att din urringning är för djup liksom att du inte har täckt håret. Att det sitter grupper med män och blänger på dig när du går in på Espresso House för att ta en fika för att du anses ”avvikande”.

För vissa som bor i förorten är det vardagen.

Det är givetvis fullständigt oacceptabelt. Skulle det hända i innerstan skulle dessa ”moralens väktare” förmodligen åka dit för ofredande. De skulle bli utkastade från de fik de hänger på. De har nämligen ingen rätt att göra så. Det är en form av förtryck. Förtryck, fast männen saknar makt? De har makt. I det sammanhanget.

Att de här båda kvinnorna nu försöker försvara detta tycker jag är förbannat obehagligt. Att de försöker göra det genom att anklaga debattörerna för rasism och islamofobi finner jag osmakligt. Att de saknar argument i sakfrågan betraktar jag som talande. Att de istället fokuserar på sidofrågor sår ett frö till en hypotes:

Är det här kanske ett exempel på en genomförd normaliseringsprocess? Att debattörerna helt enkelt vant sig vid detta förtryck till den grad att de betraktar det som någonting normalt? Att ett angrepp på det i deras ögon är rasism?

Det är egentligen en väldigt enkel fråga – ska man kunna känna sig trygg i förorten som HBTQ-människa och ska man som kvinna i förorten ha rätt att klä sig som man vill utan att bli trakasserad?

De flesta svarar ja. Men Mehdiyar och Abdullahi verkar vara av en annan åsikt. Om det sedan beror på att de är kuvade, okunniga eller helt enkelt tycker att förtryck och trakasserier är OK tänker jag däremot inte spekulera i.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.