Parkmark, ett olyckligt icke-begrepp?

Mats Wickman är i farten i SvD igen. Han har tidigare skrivit om att bevara en betongkonstruktion i form av Slussen. Nu gäller det vad han tror är parker. Dvs parkmark. (En form av greenwashing.) I korthet är han emot förtätning. Utom i Expressen då han är för.

Hans slutsats är att en tät stad är död, utan folkliv och otrevlig att bo i. Detta utifrån fyra premisser. Två uttalade och två underförstådda, samt en sammanblandning av olika begrepp och sammanhang.

Uttalade premisser:
1. Park och parkmark är samma sak.
2. Tät bebyggelse begränsar ljusinsläppet på gatan och i vissa lägenheter.

Underförstådda premisser:
3. Parkmark är lika populärt för rekreation som parker.
4. Alla vill ha direkt solljus i sina lägenheter.

Eftersom tre av fyra premisser är fel blir slutsatsen fel. Endast den andra premissen är delvis korrekt.

Park kontra parkmark

Jag börjar med tankevurpan angående parkmark. Wickman skriver följande:

Även parkmark tas i anspråk för ny bebyggelse samtidigt som invånarna nyttjar sina parker allt mer frekvent och allt mer varierat: grillning, bollsporter, fysträning med mera.

Parkmark. Detta olyckliga och otydliga icke-begrepp som många förväxlar med park, vilket faktiskt är någonting annat. Parkmark är ytor som inte är planlagda för tomtmark, vägar och gator. Det betyder är att den inte är tänkt att utgöras av bebyggelse eller gator/vägar. Inte att det är fråga om parker.

Vasaparken

Vasaparken. En park omgiven av stadskvarter. Eftersom den ligger tillgänglig för människor som bor och arbetar i närheten är den även välbesökt. Foto: Google maps

En park kan däremot bestå av alla dessa. Parkmark, tomtmark och gator/vägar.

Anlagda och populära parker ser ofta ut så. Rålambshovsparken, Humlegården och Kungsträdgården. Men är parkmarken mellan Bolmensvägen och Johanneshovsvägen vid Bolidenplan en park?

Johanneshovsvägen

Johanneshovsvägen vid Bolidenplan. Det finns andra grönområden i närheten, och ingen använder den som park. Här rastar man kanske hunden. Bild: Google maps

Nej. Det är en yta avsedd att separera bebyggelse från en tungt trafikerad väg. När Södra länken öppnades blev den lika överflödig som Statoil-macken på andra sidan vägen. En form av greenwashing, med andra ord. ”Det ser grönt ut.”

Även impediment som är svåra att bebygga är ofta parkmark. Parkmark kan vara otillgänglig och direkt olämplig för rekreation. Vem grillar i högt gräs och sly och vem vill se sina barn leka på gräset vid en motorväg? Vem grillar vid motorvägen?

Vi har parkmark i överflöd. Däremot behöver vi mer och fler parker.

Ljus kontra direkt solljus

Wickman blandar samman ljusinsläpp med direkt solljus och tänker utifrån 1800-talets normer och ideal. Han skriver följande:

Det eftertraktade solljuset får svårt att nå ner till gator och lägenheter belägna långt ner i husen.

Naturligt ljusinsläpp och direkt solljus är olika saker. Ljusinsläpp utgörs även av indirekt solljus som reflekteras av andra objekt. Fasaden på andra sidan gatan, till exempel. På gatan är det nästan alltid fråga om indirekt ljus. Ändå trivs folk.

Att direkt solljus är efterfrågat är tveksamt även om mäklarna säger det. För vissa är det rent olidligt sommartid pga värmen och ljuset.

Har man hus eller stor lägenhet med rum och fönster i flera väderstreck är det inte alltid ett problem. Men det är inte sådana bostäder vi diskuterar.

Jag vill även påpeka att tankarna kring ljus och luft härstammar från 1800-talet. Då hade husen varken el eller ventilation. Kaminer gav värme medan stearinljus och fotogenlampor gav ljus. Frisk luft fick man genom att vädra. Ofta utan framgång eftersom luften utanför stod stilla. Folk blev sjuka av den miljön. Så nya ideal föddes. Därefter löste den tekniska utvecklingen dessa problem men idealen blev kvar och omfamnas fortfarande av de som inte ser helhetsbilden.

Förtätning i stad eller förort?

Nu kommer vi till den sista och springande punkten; Wickman blandar ihop stad och förort. Han menar att elever från skolor utan skolgård behöver parkmark för rekreation och därför ska vi inte förtäta på parkmark. Det är en tankevurpa:

Förtätning på parkmark sker i förorterna, inte i innerstan. Samtidigt har förortsskolorna skolgårdar. Han blandar alltså ihop två frågor.*

Den parkmark som finns i innerstan är ytor som separerar vägar från hus eller andra vägar. De används inte för rekreation eftersom de är för små samtidigt som det finns flera riktiga parker i närheten.

Wickman har alltså fel. Hans resonerar utifrån ett bristande faktaunderlag och blandar ihop olika frågor med varandra. En predikan för de redan frälsta, alltså.

Egentligen är det så enkelt att vi förtätar staden därför vi blir fler, men utan att vi vill låta staden växa ut över en för stor yta. Gör vi det försvinner underlaget för attraktiv kollektivtrafik och vi bygger in oss i ett bilberoende.


* Wickman bemöter nog det med något exempel på förtätning i innerstan och att han lyckats hitta någon form av parkmark där. Men det betyder inte att han tänkt rätt. Bara att han hittat undantag som bekräftar regeln.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.