Ligger Sverigedemokraterna bakom bråket i Östermalms t-bana?

Jag tror inte att det finns något politiskt parti i Sverige som är lika skickliga som Sverigedemokraterna på att utnyttja sina motståndare för sina egna syften. Två exempel på två dygn. I den här texten går jag igenom hur SD planerade anti-tiggarkampanjen i tunnelbanan, liksom hur reaktionerna spelat dem i händerna. Jag tar även upp hur Sverigedemokraterna och deras sympatisörer fungerar och resonerar, för att belysa detta.

Jag börjar med det senaste. En moderat politiker får ett telefonsamtal från ”en kvinna i Göteborg” och skriver en debattartikel baserat på vad hon säger till honom. Hur är det ställt med källkritiken? Hur vet politikern att någonting av det han fick höra var sant? Är källan pålitlig? Jag tycker personligen att det låter märkligt att polisen inte ville ta upp en anmälan eftersom de inte hade mannens identitet för rån och stöld faller nämligen under allmänt åtal.

Det exemplet bleknar dock i jämförelse med det som hände igår.

Så, SD sätter upp propaganda mot utländska tiggare på en av Stockholms mest centrala tunnelbanestationer. Många blir givetvis arga över detta, eftersom det är fult – men samtidigt väldigt typiskt Sverigedemokraterna – att angripa de svagaste som inte kan försvara sig. Jag är inget undantag utan blev också arg. Det var dock just det som var syftet och målet med denna ”reklam”. Att göra folk arga nog att bete sig dumt.

Jag kan bryta ner målet för reklamen i följande punkter:

  • Den ska ge uppmärksamhet i andra medier och väcka protest.
  • Den ska helst tas ned av SL.
  • Reklamen ska gärna vandaliseras av SDs meningsmotståndare.
  • Reklamen ska i bästa fall leda till bråk och oroligheter.

Allt detta uppfylldes.

Många protesterade på sociala medier och i fysisk form. SD: ”PK-maffian respekterar inte vår rätt till våra åsikter eller rätt att uttrycka dem!”

SL tar nu ner reklamen över själva rulltrapporna pga risk för skador när folk försöker riva ner den. SD: ”vi blir censurerade av PK-media och PK-samhället!”

Reklamen vandaliserades av människor som tror att de slår ett slag mot rasismen genom att göra så. SD: ”vänsterextremisterna försöker tysta oss!”

Och slutligen blev det bråk och oroligheter. Någon journalist blev tydligen misshandlad på plats. SD: ”vänsterextremisterna ställer till med bråk!”

Så, hör du till dem som ser nedrivningen av SD-reklamen som en slags ”seger” i kampen mot rasism? Eller deltog du t o m i det hela?

Då har du tagit steget från att vara nyttig idiot till bara idiot. Du har kanske  medverkat till att öka sympatierna för SD. Jo, jag vet att det är svårt att ta till sig för många. Blev t o m unfriendad av en bekant på Fb för att ”jag kallade henne idiot”, så uppenbarligen trodde hon att det här var någonting som SD förlorade på. Men allt det som skett har SD planerat! Du tror mig inte?

Då förstår du inte hur Sverigedemokraterna fungerar, eller hur deras sympatisörer tänker.

Sverigedemokraterna idag är ungefär samma människor som för 15 år sedan sprang omkring i bomberjackor och slog ner folk de uppfattade som ”invandrare”. De var i allmänhet ganska illa sedda av alla, oavsett politisk uppfattning. Deras framgång började när de insåg att de aldrig skulle få något inflytande så länge de använde sig av sådana metoder. Våldsverkare, vandaler och bråkstakar är nämligen illa sedda av de flesta. Så kängorna och bomberjackorna åkte av för att ersättas av kostymer.

Samtidigt började många ”antirasister” lägga sig till med de metoder rasisterna och nynazisterna lagt av med. Dubbel jackpot för Sverigedemokraterna. Dels började de själva framstå som mer rumsrena än tidigare, samtidigt som deras motståndare började framstå som mer av ett hot för gemene man. En normal människa tycker nämligen att tanken att bli nedslagen på stan är mer skrämmande än att folk med odemokratiska åsikter kommer in i riksdagen.

Detta fungerar dock inte så bra på väljare som är någorlunda insatta i politik och samhällsfrågor. De röstar ändå inte på SD.

Som talesättet går, en gris är en gris även om man sminkar den. Och så är fallet med SD. Trots att de jobbat hårt på sin mediabild är de fortfarande ett parti som är uppbyggt kring rasism och odemokratiska värderingar. Trots att de själva gärna pratar vitt och brett om hur viktig yttrandefriheten är så jobbar de hårt på att tysta kritik. Dels på laglig väg, genom rättsprocesser mot kritiker som de anser förtalat dem eller använt deras material (som loggan) i strid med vad upphovsrätten tillåter. Dels på mindre laglig väg, bl a genom näthatare som trakasserar kritiker och antirasister via nätet. Och kanske genom mullvadar, vilket jag tar upp i slutet av texten.

Nej, SD är inte ett parti som kämpar för frihet och yttrandefrihet.

De flesta som är insatta i politik och samhällsfrågor vet det och röstar inte på dem. Men nu är det inte deras röster Sverigedemokraterna vill ha. De satte inte upp sitt material i tunnelbanan vid Östermalmstorg för att de hoppas kunna knipa väljare bland de människor som rör sig där. Tvärtom. De visste på förhand att de har väldigt litet stöd just där, och det har förmodligen minskat som en direkt följd av reklamen.

Däremot har stödet kanske ökat bland väljarna längst bort från Stureplan. Både bokstavligt och bildligt talat (dvs i fråga om ekonomi och bildningsnivå). Vi talar alltså om människor som i stor omfattning saknar arbete, pengar, utbildning och framtid. De som hamnat utanför. De har i regel ganska lite till övers för stekare och brats – eller för stockholmare överlag – som de uppfattar som sina motsatser, och väljer att anamma motsatta åsikter. För dem blev de videosnuttar med folk som river ner ”reklam” i tunnelbanan bara ytterligare ett ”bevis” på att det är en fråga om ”oss mot dem”.

”Vi som lever i verkligheten mot de bortskämda nollåttorna, och Sverigedemokraterna för vår talan!”

Så ni som antingen hyllar det som hände i t-banan eller deltog i nedrivningen av reklamen har som jag tidigare skrev aktivt bidragit till att öka stödet för Sverigedemokraterna. Hos människor som sällan åker t-bana, som sällan träffar invandrare, som sällan ser de tiggare som sitter här och var och som sällan vet vad olika partier egentligen står för bakom den polerade fasaden. De som tror att allt är ett nollsummespel, och att de kommer att få det bättre om någon får det sämre. De som tror att de får jobb om vi stoppar invandringen och inte förstår att de jobb de tror sig kunna få inte längre finns i Sverige.

Jag avslutar med att återknyta till SDs odemokratiska metoder. Nu har de kanske börjat använda mullvadar.

Mullvadar? Det var därför jag tog upp exemplet med politikern i Göteborg som skrev en debattartikel utifrån ett telefonsamtal med tveksamma motiv. En kort analys ger att det handlar om en relativt ung och oerfaren politiker (född 1990) som kanske inte är den första man vänder sig till om man faktiskt vill att någonting konkret ska hända. Däremot är unga politiker ofta väldigt ideologiskt orienterade, och en bra kanal om man bara vill sprida ett budskap som kanske inte är sant eftersom de nappar direkt och agerar utifrån det. T ex när någon sverigedemokrat har en upprörande historia om romer (som SD använder som symbol för ”hotet mot allt som är svenskt”) som försöker råna en äldre svensk herre (en symbol för allt som är svenskt), och slutligen med polisen som inte ville göra någonting åt det (som en symbol för allt som är fel i det svenska ”PK-samhället”).

Om en sverigedemokrat hade skrivit en sådan debattartikel hade den aldrig blivit tagen på allvar. Men genom att plantera den storyn hos en politiker i ett rumsrent parti kommer fler att uppmärksamma och tro på storyn.

Blev Tykesson lurad och utnyttjad av SD? Avgör själv.

Sedan har vi ju det här med oroligheterna i tunnelbanan när reklamen revs ned. Även där kan man ställa sig frågan om SD hade eget folk på plats som såg till att det spårade ur. Uppviglare under täckmantel att vara ”antirasister”? Nog för att vänsterextremister och anarkister brukar dras till sådana demonstrationer som flugor till skit, men det ena behöver inte utesluta det andra. SD har dessutom ganska nära band till Putin-regimen, och jag skulle inte bli förvånad om de fått en del råd och tips därifrån. De använder nämligen båda ungefär samma metoder.

Kanske ser vi ett nytt steg i Sverigedemokraternas arbete för att få inflytande? Att använda mullvadar för att misskreditera motståndarna? Jag ställde halvt provokativt följande ”fråga” till dem igår, men de har inte svarat. Föga överraskande, eftersom de själva är bra på att arbeta genom misstänkliggöranden och vet hur jag hade vänt deras svar mot dem.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.